Historik

Dyalogus creaturarum moralizatus blir den första boken som trycks i Sverige. KB äger två exemplar. Boken är skriven på latin och innehåller sedelärande och moraliska fabler. Dessa religiösa dialoger mellan skapelsens olika varelser gav predikanterna ett bra underlag för folklig undervisning.

Boken trycktes i Sverige av boktryckare Johann Snell från Tyskland. Han hade sin tryckpress i Gråmunkeklostret på Gråmunkeholmen, dagens Riddarholmen. När den utkom 20 december 1483 var den redan en bästsäljare i Europa.

Fram till år 1500 trycktes 16 böcker i Sverige. Totalt i Europa trycktes cirka 40 000 böcker.

Vasakungarnas boksamlingar blir grunden till KB:s samlingar. Boksamlingarna förvaras i slottet Tre kronor.

Gustav Vasa ville att hans söner skulle få en internationell renässansutbildning och för det ändamålet behövdes naturligtvis ett bibliotek. Inte bara Gustav Vasa utan även hans söner Erik XIV, Johan III och Karl IX bidrog till att bygga samlingen av litteratur. Både Erik och Johan kan beskrivas som boksamlare och båda var intresserad av konst och teologi.

Den första förteckningen över böcker i kunglig ägo är daterad till 1568: inventariet över Erik XIV:s boksamling upprättat av hans lärare Benedictus Olai och sekreteraren Rasmus Ludvigsson vid tiden för Eriks avrättning. Förteckningen förvaras i KB:s handskriftsmagasin under signum U 201 och omfattar 217 nummer.

Idag återstår inte mycket av det ursprungliga kungliga biblioteket men KB:s samlingar har genom åren kompletterats genom krigsbyten, köp och donationer. Det gör att vi ändå kan få en bra inblick i 1500-talets litteratur.

Den första kungliga bibliotekarien, Johannes Bureus, utnämns. Han lämnade bland annat efter sig sin stora anteckningsbok Sumlen som han kallade för "kladdeboken min". Sumlen är inbunden i ett pergamentsblad ur en medeltida latinsk handskrift och innehåller närmare 700 blad.

Titeln riksbibliotekarie tillkom först på nyårsdagen 1910 och gavs då till Erik W Dahlgren som arbetat som överbibliotekarie sedan 1903.

Drottning Kristina ägnar under sin tid som regent mycket kraft åt att bygga upp det kungliga biblioteket. Förutom en stor mängd krigsbyten köper hon in böcker, boksamlingar och handskrifter. Priset var inget bekymmer. När hon inte kunde köpa in manuskript som ägdes av andra bibliotek anlitade hon studenter i Europa som fick i uppdrag att skriva av dem.

För tiden, och ur ett svenskt perspektiv, var Kristinas bibliotek mycket omfattande. Där fanns bland annat litteratur om teologi, retorik, historia, språk och om andra länder.

Böcker strömmade både in och ut ur biblioteket. Kristina delade frikostigt med sig till universitet, gymnasiebibliotek och sina medarbetare. Vid flytten till Rom 1655 tog hon dessutom själv med sig en del av samlingen, inte minst handskrifter. Trots detta omfattade biblioteket vid hennes död 5590 tryckta böcker och 2229 handskrifter.

Codex Gigas, eller Djävulsbibeln som den också kallas, kommer till KB som en del av krigsbytet från trettioåriga kriget.

Sin första tid tjänade Codex Gigas klosterlivet i Böhmen. År 1594 lät kejsar Rudolf II föra boken till sitt slott i Prag. Där förblev den tills trettioåriga krigets slut, 1648, då den togs som krigsbyte av den svenska armén. Codex Gigas hamnade istället bland drottning Kristinas samlingar. 1878 följde verket med när KB flyttade från biblioteket i Stockholms slott till de nybyggda lokalerna i Humlegården.

Läs mer om Codex Gigas

En lag stiftas om pliktleverans, vilken gör tryckare skyldiga att leverera minst ett exemplar av varje skrift till KB innan skriften sprids. 

Från början var lagen ett censurinstrument, ett sätt för statsmakten att kontrollera skrifter innan de spreds till medborgarna. Numera stödjer lagen om pliktexemplar KB:s arbete med att samla in Sveriges kulturskatt. Utan pliktleverans hade KB inte varit den rika källa till kunskap som biblioteket är idag.

Läs mer om pliktleverans.

Den 7 maj 1697 brinner Vasaslottet Tre Kronor. De anställda på KB, under ledning av Johann Jacob Jaches, bar först men kastade sen ut böcker och handskrifter genom fönstren fyra trappor upp, i ett försök att rädda så mycket som möjligt. Resultatet av slottsbranden var förödande. Av 24 500 böcker och 1 400 handskrifter kunde endast 6 000 böcker och 300 handskrifter räddas.

Än idag kan man på flera av de räddade verken se skador och känna lukten av rök efter brandens framfart.

Läs mer om slottsbranden i KB samlingsblogg.

KB:s samlingar kan äntligen flytta in i det nybyggda Stockholms slott, i den östra flygeln där Bernadottebiblioteket ligger idag.

Läsrummet på 30 kvm rymde all verksamhet eftersom det hade uppvärmningsmöjligheter. Alla andra rum var kalla, fuktiga och mörka. I läsrummet arbetade bibliotekarier och vaktmästare. Där sköttes alla göromål; katalogisering, vid sidan av mottagning av tryck. Och personalen fick samsas om utrymmet med biblioteksbesökarna.

En fördel var att böckerna nu i alla fall stod i hyllor som var placerade i läsrummet och övriga rum.

KB styrs av sin mest legendariska chef genom tiderna, Gustaf Edvard Klemming.

Klemming anställdes på KB redan 1844. Via flera ärofyllda tjänster utnämndes han till chef med titeln kunglig bibliotekarie 1865, en titel som ändrades 1878 till överbibliotekarie. Denna post innehade han till sin pension 1890.

Klemming som själv var storsamlare skänkte sina egna svenska samlingar till biblioteket. Det rörde sig om ca 10 000 volymer som han samlat på sedan han var 12 år. Han var även bokkännare, medeltidsexpert, handskriftsforskare, framstående bibliograf och urkundsutgivare.

Hans engagemang i biblioteket och dess samlingar gick utöver det vanliga. Det fanns ingen gräns mellan privatpersonen Klemming och statstjänstemannen Klemming – han stod ständigt i boksamlandets tjänst. Så här skrev han själv i Öfver-Bibliotekariens berättelse för 1879:

”Genom långvarigt bröstlidande hindrad från vistande i fria luften, samt från sömnens åtnjutande annorlunda än sittande i stol under sparsamt tillmätta stunder, har hag hvarje dygn hela året igenom varit tillstädes Kongl. Biblioteket och således kunnat egna desto rikligare tid åt arbetets skiftande detaljer; häri finnande på en gång mitt nöje, behof och hufvudsakliga medicin.”

Det var Klemming som drev igenom att biblioteket i Humlegården byggdes och där fick han arbeta de sista 12 åren i tjänst.

I juli 1871 läggs grunden till det som ska komma att bli den nya biblioteksbyggnaden i Humlegården. Arkitekt var Gustaf A. Dahl.

Det blev en sju år lång byggprocess. Man byggde i moderna material och med ny teknik. Gjutjärnskonstruktionen var en av landets första. Tack vare den kunde man få en öppen planlösning och stora salar med hög takhöjd och större fönster med bra ljusinsläpp. Bibliotekets fasad gick i nyrenässans vilket ansågs lämpligt för ett lärt verk.

Idag är det mesta på KB ombyggt men fasaden, entrén och stora läsesalen är sig lika – de är statligt byggminne och får inte förändras.

August Strindberg tjänstgör som extra ordinarie amanuens på KB från slutet av 1874 till augusti 1882. Det var hans enda mer varaktiga befattning i det allmännas tjänst och en merit som han många gånger hänvisade till.

I tidningen Svenska medborgaren den 18 och 21 mars 1874 beskrev han vad biblioteksarbetet innebar:

”Övervakning av den blygsamma läsekammaren, alias tamburen, vissa timmar varje arbetsdag. Böckers befordrande till läsekammaren och tillbaka till hyllorna. Servis för tillhandahållande av kataloger och meddelande av upplysningar. Servis för utlåning. Korrespondens med alla boktryckerier i riket och kontroll över tryckleveranser. Sortering av de betydande massor av småtryck, vilka i tryckleveranser inkomma. Studium av ett betydande antal litterära journaler (dagligen 60 tidningar och tidskrifter), av antikvariska kataloger och bibliografier. – Självstudium inom eget fack och samråd med fackmän inom övriga relationer med bokhandlare; vistelse på bokauktionskammaren i Stockholm. Förande av accessionskatalog och kontroll av bokhandelsräkningar. Katalogskrivning för såväl svenska som utländska och handskriftavdelningarna, av vilja vardera katalogen föres efter sin särskilda plan och utskrives i tvenne exemplar. […] Böckers, hyllors och kataloglappars signering samt böckers uppställning och sortering. […] Anordnande av böcker till bindning […]. Officiell skriftväxling […]. […] Som härav synes, skall en bibliotekstjänsteman icke blott vara en halv vetenskapsman, utan även bokförare och korrespondent.”

Så kunde en dag på KB se ut på 1870-talet.

Den 9 november 1877 blir KB ett självständigt ämbetsverk under Ecklesiastikdepartementet och formellt Sveriges nationalbibliotek. Man spikar även en tjänstestab: en överbibliotekarie, två bibliotekarier och fyra amanuenser ska tjänstgöra i biblioteket. Biblioteket ska hålla öppet alla helgfria dagar mellan klockan 10 och 15 och då ska samtlig personal vara på plats. Personalen har en och en halv månads semester.

Redan på den här tiden finns mantrat som alla KB-anställda idag känner till och arbetar efter: samla in, beskriva, tillgängliggöra och bevara – fast formulerat i andra ordalag.

För att låna på biblioteket krävs en borgensman. En lånad bok får behållas en månad men inte lämna Stockholm om inte tillstånd inhämtats hos överbibliotekarien.

Den 2 januari 1878 öppnar KB-byggnaden i Humlegården för allmänheten. Gustaf A. Dahl är arkitekt.

Det var KB:s vaktmästare tillsammans med båtsmän för den Kungl. Flottan som skötte om flytten från biblioteket i Stockholms slott till det nya biblioteket i Humlegården. Flytten påbörjades i oktober 1877 för att slutföras vid årsskiftet. På nyårsdagen 1878 drog en vaktmästare KB:s mest kända handskrift och krigsbyte Djävulsbibeln i en släde till KB. Vaktmästaren hade sällskap av den kungliga bibliotekarien Gustaf Edvard Klemming, med två folianter under armen.

Den 2 januari 1878 öppnades portarna för allmänheten. Biblioteket höll öppet mellan klockan 10 och 15. Från början hade man gasbelysning i läsesal, låneexpedition och entré. År 1887 installerades elektrisk belysning i fem arbetsrum och 1891 byttes gas till elektriskt ljus. Full elektrisk belysning i magasinen fick man dock först 1964.

Valfrid Palmgren Munch-Petersen (1877–1967), pionjär inom biblioteksvärlden, blir KB:s första kvinnliga anställda. Året var 1905, samma år som hon disputerade i romansk filologi. Hon anställdes som extra ordinarie amanuens och tjänstgjorde i låneexpeditionen och vid avdelningen för svenskt tryck.

Sin största insats gjorde hon däremot för folkbiblioteken. 1909 fick hon regeringens uppdrag att utreda folkbiblioteksfrågan och föreslå hur staten bäst skulle främja folkbiblioteksverksamheten. Hennes idéer om bibliotekskonsulenter och statliga bidrag till skolbibliotek och kommunala bibliotek antogs och gällde i stort ända fram till 1960-talet.

Valfrid Palmgren var även politiskt aktiv och 1910 blev hon en av de första två kvinnorna som tog plats i Stockholms stadsfullmäktige.

Erik Wilhelm Dahlgren (1848–1934) blir från den 1 januari 1910 den förste att erhålla titeln riksbibliotekarie.

Innan Erik Dahlgren blev chef för KB tjänstgjorde han ett par tidigare perioder på biblioteket. 1903 utnämndes han till överbibliotekarie, en titel som alltså senare övergick till riksbibliotekarie.

Dahlgren hade en praktiskt och organisatorisk talang och föresatte sig att utreda hur omfattande samlingar biblioteket egentligen hade. Enligt hans beräkningar hade KB år 1903/1904 314 902 band och portföljer samt nästan en miljon vardagstryck.

Vid sidan av vetenskapliga verk skrev Dahlgren boken Min lefnad, där han bland annat berättar om arbetssituationen på KB vid tiden för flytten till Humlegården.

De två nya flyglarna i öst och väst öppnar. Arkitekt var Axel Anderberg.

Bygget sattes igång 1926 och avslutades 1928 till en kostnad av cirka 900 000 kr. Tillbyggnaden innebar mer utrymme för magasin, en forskarläsesal och fler tjänsterum. Kartsamlingarna fick nu en egen plats tillsammans med magasin, föreståndarrum och läsrum för besökare.

Den nya forskar- och tidskriftssalen, som låg i direkt anslutning till gamla läsesalen, hade fått 30 forskarbord vid sidan av 24 platser vid långbord för snabb-besökare, främst tänkta för tidskriftsläsning.

Vid sidan av nationalbibliotek får KB i uppdrag att fungera som Stockholms högskolas forskningsbibliotek för humaniora och samhällsvetenskap 1954 (avtalet undertecknades 18 december 1953). 1977 övertog Stockholms universitet ansvaret.

Biblioteket genomgår omfattande inre om- och tillbyggnader i etapper. Arkitekt var Carl Hampus Bergman.

På norrsidan byggdes nu KB:s första underjordiska magasin i tre våningar.

Ombyggnaden innebar bland annat en handskriftläsesal på entréplanet och en för tidskrifter en trappa upp. Den tidigare kombinerade tidskrifts- och forskarläsesalen tömdes på tidskrifter och försågs med bokgalleri.

Källaren togs i bruk av restaurang, besökstoaletter, katalogrum, fotoavdelning med mera. Forskarceller inrättades i östra flygelns källarplan, tillgängliga dygnet runt. I västra flygeln inreddes Raritetskammaren och tidningsmagasin. Stora läsesalen restaurerades och ett nytt möblemang innebar 100 sittplatser istället för cirka 65.

Fler besökare, mer utlån, större förvärv — KB:s historia har varit en evinnerlig kamp om rum. Ombyggnaden hann inte mer än bli klar förrän det behövdes mer utrymme. Lösningen blev att låta personal sitta och arbeta i boksamlingarna.

På initiativ av riksbibliotekarie Uno Willers inrättas Nationalfonoteket för insamling och bevarande av ljuddokument. Inledningsvis var det frivilliga leveranser som gällde men trots detta fick KB in det mesta som producerats före 1955.

När pliktlagen skärptes 1979 till att även omfatta audiovisuellt material ombildades Nationalfonoteket till den nya, självständiga myndigheten Arkivet för ljud- och bild. Myndigheten bytte senare namn till Statens ljud- och bildarkiv och gick 2009 samman med KB.

Strängnäs stifts- och läroverksbibliotek blir en del av KB.

Mellan 1626–1935 hade Strängnäs gymnasium och läroverk sin verksamhet i Roggeborgen.1968 införlivades dess bibliotek i KB:s organisation och fick namnet Roggebiblioteket.

Läs mer om Roggebiblioteket

Den nationella bibliotekskatalogen Libris tas i drift. Nu inleds datoriseringen av svenska bibliotek.

På 1960-talet stod forskningsbiblioteken inför nya utmaningar, inte minst genom den explosionsartade ökningen av vetenskapliga publikationer. Samtidigt introducerades datatekniken som en universallösning för att hantera stora informationsmängder.

Det är mot denna bakgrund som tillkomsten av Libris kan ses. Dåvarande Stadskontoret presenterade en vision om ett totalintegrerat system som skulle hantera alla rutiner för katalogisering, lån, förvärv och tidskriftskontroll.

I verkligheten blev denna totalvision inte realiserad, åtminstone inte omedelbart. Man inriktade sig istället på att bygga upp en central databas och utveckla funktioner för katalogisering, inte heller det en enkel uppgift.

År 1980 lanserades äntligen en avgörande uppgradering av systemet. I och med det kan man säga att Libris blev etablerat och en nödvändig del i forskningsbibliotekens verksamhet. Idag är Libris en angelägenhet även för folkbiblioteken.

1988 fick KB totalansvar för drift och utveckling.

2018 driftsattes nya Libris. Formatet i denna bygger på Bibframe 2.0 och öppna länkade data. Därmed kommer inte bara bibliotekens användare, utan även sökmotorer på internet att hitta och förstå vår biblioteksinformation på ett helt nytt sätt.

Pliktlagen börjar gälla för film, musik, radio och tv. ALB, Arkivet för ljud och bild, bildas.

Läs mer om pliktleverans.

Birgit Antonsson blir Sveriges första kvinnliga riksbibliotekarie. Hon anställdes först som biblioteksråd på KB 1987 för att sedan bli vald till riksbibliotekarie 1988. Denna tjänst innehade hon till 1995 då hon blev generaldirektör vid Utbildningsdepartementet.

Två underjordiska magasin på vardera 9000 m2 byggs under KB.

1992 påbörjades sprängningar för bergrum som ligger 40 meter under marknivån och 25 meter under grundvattenytan. I november 1993 var sprängningarna klara. Då hade 110 000 kubikmeter fast berg fördelade på 33 000 billass fraktats ut genom transporttunneln.

Magasinen är byggda av prefabricerade betongelement och är uppförda som fristående hus med vardera fem våningar. Varje magasinsrum är 150 meter långt och 13,5 meter brett. De två husen har ett sammanlagt lagringsutrymme om 16 hyllmil, vilket – som det ser ut idag, 2018 – lär räcka till 2050.

Det första underjordiska magasinet var färdigt november 1994 och det andra 1995. Magasinen står i förbindelse med huvudbyggnaden via hissar och trappor.

Huvudbyggnaden byggs om ytterligare och annexet byggs till.

Stora förändringar genomförs i den ursprungliga byggnaden. Med två nya magasin i underjorden kunde gamla magasin omvandlas till kontorslokaler. I stort sett allt är ombyggt utom bibliotekets sedan 1935 byggminnesmärkta delar: stora läsesalen med gjutjärnskolloner och dekorativ målning, den marmorerade entréhallen samt den putsade fasaden i nyrenässans.

Annexet, som ligger på KB:s baksida, är en förvandling av det första underjordiska magasinet från 1960-talet. Med denna fick besökarna betydligt mer utrymme med både en hörsal för cirka 130 personer, nya läsesalar och mikrofilmsläsesal.

Statens konstråd har ansvarat för den konstnärliga utsmyckningen efter ombyggnaden utifrån tanken att konsten skulle integreras med arkitekturen, både inne och ute.

Arkitekter: BSK Arkitekter AB och Jan Henriksson Arkitektkontor. Konstnärlig utsmyckning: Einar Höste (utomhus parksidan), Sivert Lindblom (utomhus entrésidan) och inomhus Harald Lyth och Nils G. Stenqvist.

Pliktlagen börjar gälla även för datorspel och interaktiva medier.

Läs mer om pliktleverans.

KB börjar samla in svenska webbsidor i kulturarvsprojektet Kulturarw³.

Tidigt år 1996 kring ett fikabord på KB pågick en diskussion om internets utveckling. Man konstaterade att en del av det som tidigare publicerats som trycksaker nu publicerades på internet istället. Dessutom togs en del bort efter en ganska kort tid och var därmed förlorat för framtidiga forskning. Detta var upphovet till idén om att även bevara de svenska publikationer som publiceras via internet för eftervärlden. Inte långt efter drog projektet Kulturarw³ igång.

När insamlingen påbörjades 1997 var KB bland de första i världen att genomföra denna typ av verksamhet.

År 2004 upptäcker personal på KB att flera böcker saknas från biblioteket. Det blir startskottet för ett omfattande arbete med att inventera KB:s samlingar. Till slut kunde man konstatera att 62 av KB:s äldre och mer värdefulla böcker var stulna, och att stölderna pågått systematiskt under nio års tid (1995–2004).

Det visade sig att den skyldige var anställd som förstebibliotekarie på KB. För att kunna sälja böckerna vidare utomlands manipulerade han dem. Till exempel dolde han böckernas proveniens, deras unika historia, genom att skrapa bort signaturer och skära sönder sidor.

Sedan upptäckten pågår ett aktivt arbete med att försöka få tillbaka böckerna som stals. Hittills har man lyckats spåra sju böcker som har lämnats tillbaka till KB.

Se vilka böcker som stals och en film om arbetet med att spåra dessa.

Massdigitalisering av audiovisuella medier som radio, tv, musik, film, ljudböcker och dataspel inleds.

Digitalisering används på KB som metod för att bevara bibliotekets samlingar och samtidigt möjliggöra tillgång till dessa oberoende av plats.

En viktig orsak till digitalisering av audiovisuellt material är att det äldre material som enbart finns i fysisk form kommer gå förlorat. Dels är livslängden ibland kort, som för ljudkassetter och VHS-band, och dels försvinner utrustningen som kan spela upp materialet snabbt från marknaden. Gamla apparater är svåra att underhålla och kommer bli svåra att använda i framtiden.

Astrid Lindgrens personarkiv utnämns till Världsminne av Unesco. Utmärkelsen ges till arkiv, museer eller dokument som anses ha ett värde för hela mänskligheten.

Astrid Lindgrens arkiv omfattar 150 hyllmeter och är bland de mest omfattande som en svensk har lämnat efter sig. I arkivet hittar du allt som hör till Astrid Lindgrens långa författarkarriär. Här finns mängder med brev, manuskript till böcker och filmer, pressklipp från Sverige och andra länder, och fotografier från hennes teateruppsättningar. En mer svårtolkad del av arkivet är de 600 stenogramblocken med Astrid Lindgren originalmanus.

I Arken kan du utforska arkivet.

De två myndigheterna KB och Statens ljud- och bildarkiv går samman till en gemensam myndighet.

I och med sammanslagningen får KB en ny funktion som både nationalbibliotek och arkiv för ljud och bild.

Det var de båda myndighetscheferna, Gunnar Sahlin från KB och Sven Allerstrand från SLBA, som lanserade idén om sammanslagningen. Departementet nappade direkt. Delar av SLBA:s instruktion införlivades med KB:s instruktion med förtydligande angående förvärv, vård och gallring.

Tack vare SLBA:s massdigitalisering av audiovisuella medier förstärks KB:s digitaliseringskompetens.

KB tar över verksamheten för Filmarkivet i Grängesberg, ett kulturhistoriskt arkiv för svenska folkets filmer.

Filmarkivet – tidigare en del av Svenska Filminstitutet – har sedan 2003 tagit emot donationer av filmer från föreningar, företag, kommuner, arkiv, museer och privatpersoner. Filmerna är icke-fiktiva och speglar olika aspekter av 1900-talet, med tyngdpunkt på åren 1930-1980. De är inte menade för visning på biograf.

Lag (2012:492) om pliktexemplar av elektroniskt material införs. I och med denna fick KB möjlighet att samla in elektroniskt material som gjorts tillgängligt för allmänheten i Sverige. År 2015 trädde lagen i full kraft.

Läs mer om pliktleverans.

KB börjar digitalisera alla svenska dagstidningar som ges ut i Sverige.

Sedan 2010 samverkar KB och Riksarkivet om digitalisering och har byggt upp en storskalig produktionslinje för digitalisering av tidningar. Än så länge finns Aftonbladet, Dagens industri, Dagens nyheter, Expressen och Svenska dagbladet fullständigt digitaliserade. Dessutom finns ytterligare cirka 400 tidningstitlar som i olika grad digitaliserats av KB.

Totalt innebär det 20 miljoner sidor. Dessa fylls ständigt på med både äldre titlar och nytt material för titlar som fortfarande utkommer. Just nu (2018–2022) pågår en stor satsning på att digitalisera och tillgängliggöra äldre lokalpress.

Dag Hammarskjölds samling utnämns till Världsminne av Unesco. Utmärkelsen ges till arkiv, museer eller dokument som anses ha ett värde för hela mänskligheten.

Samlingen omfattar cirka 45 hyllmeter och innehåller allt från dokument om världspolitik till privata brev och tidningsurklipp. Huvuddelen är på engelska. Materialet ger en värdefull inblick i tiden efter andra världskriget och kalla kriget. FN-delen av samlingen är digitaliserad och går att ta del av i Fredsarkivet.

Utforska samlingen i databasen Arken.

KB lämnar över ett förslag på nationell biblioteksstrategi till regeringen. Förslaget innehåller bland annat satsningar på skolbiblioteken, nationella minoriteter och digitalisering. Utgångspunkten är paragrafen "Bibliotek för alla" ur bibliotekslagen.

Hela förslaget finns att läsa här.