En relativt okänd kändis

Namnet Erik Dahlbergh är bekant för många som bor i någon av de minst 15 svenska städer som har en gata eller plats uppkallad efter honom. Känner man inte till namnet så kanske man känner igen en staty av Dahlbergh eller någon av de byggnader han ritat, som till exempel skansarna Kronan och Lejonet i Göteborg eller gravkoret i Turinge kyrka.

Om inte annat har man förmodligen sett de vitt spridda bilderna från Dahlberghs kanske mest berömda bedrift, stormaktstidens planschverk Suecia Antiqua et Hodierna (på KB kallad Suecian) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Suecians gravyrer och teckningar har reproducerats på allt ifrån brickor och lampskärmar till fototapeter, men personen bakom allt var en man som hade många andra strängar på sin lyra: militär, riksråd, greve, arkitekt, landshövding, kartograf, ämbetsman och ingenjör för att nämna några. Den latinska titeln under porträttet graverat av Samuel Blesendorff (sannolikt efter ett porträtt tecknat av Elias Brenner) lyder så här i svensk översättning:

Den berömde och lysande herren Erik Dahlberg, greve till Skenäs, friherre till Stropsta, herre till Werder, kungligt råd, fältmarskalk, generalguvernör över Livland, kansler över Dorpats akademi och generaldirektör över rikets befästningsverk.

Till 300-årsminnet av Erik Dahlberghs födelse 1925 gavs en påkostad bok ut Länk till annan webbplats. där man i förordet skrev att det "har synts vara en naturlig gärd av tacksamhet och beundran att hugfästa det i år infallande 300-årsminnet av denne stormans födelse genom utgivande av en minnesskrift, vari skildras hans växlingsrika lefnad och mångsida verksamhet, i den mån den genom efterlämnade verk och bevarade urkunder för oss klart framträder".

Riktigt så långt ska vi inte gå 2025, men vi kan förhoppningsvis ge några insikter i Erik Dahlberghs växlingsrika levnad – och de urkunder som finns i KB:s samlingar.

Barndomsåren

En sådan urkund är Dahlberghs ”Fragment af själfbiografi”, en egenhändig avskrift av de släktanteckningar han hade nedskrivna i sin bibel. Så här beskriver Dahlbergh själv sin födelse:

Den som flanerar i Gamla stan kan sedan 1954 se en minnestavla som uppmärksammar platsen för den lyckliga tilldragelsen på väggen till Stora Gråmunkegränd 2:

Erik Jönsson föds som äldsta son till Jöns Eriksson, bokhållare i länsförvaltningen, och Dorotea Matsdotter. Båda föräldrarna var av bondesläkt och modern härstammade från Ångermanland. Fadern ägde hemmanet Hannevad i Simtuna härad i Västmanland, och när han gick bort i september 1630 flyttade Dorotea dit tillsammans med sina tre nu faderlösa barn. I syskonskaran ingick även lillasyster Sara, född 1627, och lillebror Aron, född 1629.

År 1629 äger skolstarten rum för en fem år gammal Erik, som får undervisning hos kyrkoherden i Simtuna, Johannes Marci Simtelius. Redan året därpå sänds han, tillsammans med kyrkoherdens söner, till en skola i Västerås. Erik blir kvar i staden i ett år innan han 1632 sätts i skola i Uppsala, där han blir inackorderad hos sin avlägsna släkting, teologie professorn Olaus Laurelius.

Samma år gifter modern om sig med Peder Gråå, löjtnant vid Västmanlands regemente. När modern går bort 1635 blir farbrodern Erik Eriksson (adlad Svanfelt) förmyndare åt Erik, som nu sätts i skola i Norrköping där han får bo hos en släkting till styvfadern. Två år senare följer han med dottern till värdfolket och hennes make till Söderköping, där han blir elev vid Söderköpings pedagogi.

Ut i stora världen

Redan från början präglas Erik Jönssons liv alltså av resor, uppbrott och olika vistelseorter, och 1638 går färden ända till Hamburg, där han som 13-åring blir elev vid Nikolaus Detris skriv- och räkneskola. Den unge Erik visar nämligen tidigt fallenhet för matematik, och den gamla hansastadens skolor utbildade många köpmän som behövdes till stadens inkomstbringande handel och sjöfart.

Efter avslutad skolgång anställs en nu 15-årig Erik Jönsson som skrivare vid svenska provinsförvaltningen i Pommern, en början på den militära karriär som sammanfaller med slutet av det trettioåriga kriget och kommer att innebära ett liv på fortsatt resande fot. Han vidareutbildar sig i matematik och fortifikation samtidigt som han förkovrar sina språkkunskaper och förbättrar sina färdigheter i teckning, perspektivlära, ridning, fäktning och musik. 1647 får Erik anställning i fortifikationen, föregångaren till ingenjör- och signaltrupperna samt fortifikationskåren inom armén.

Historieskrivningen kring den unge Eriks tidiga karriär är både omfattande och vindlande, och sammanfattas i minnesskriften 1925 så här av Erik Vennberg (s. 34):

Enastående gynnsamma tillfällen hade erbjudit sig för honom att se märkliga platser, sammanträffa med framstående personligheter och närvara vid betydelsefulla händelser under det stora krigets sista tid. Med frisk energi hade han även på sin lediga tid bedrivit självstudier i matematiska ämnen och utvecklat sina anlag för teckning. Huru annorlunda hade ej hans av praktisk verksamhet fyllda yngligaår förflutit än de jämnåriga kammarsittarnas vid universiteten!

Erik Jönsson kom alltså från relativt enkla förhållanden men genom ”gynnsamma tillfällen” och (får vi förmoda) ett stort mått strategisk och social kompetens längs vägen skaffade han sig en imponerande umgängeskrets, och han började tidigt knyta viktiga kontakter som han hade nytta av under sin fortsatta karriär.

Viktiga vänner

Ett par år efter Westfaliska freden skickas Erik Jönsson till Frankfurt am Main för att kräva in Sveriges krigsskadestånd. Under sina tre år i Frankfurt fortsätter han att fortbilda sig och bekantar sig dessutom med stadens vid denna tid framstående förlagsverksamhet.

En av de största aktörerna på denna marknad var familjen Merian, kända för det topografiska planschverket Theatrum Europæum. Under sin tid i Frankfurt blev Erik så småningom nära vän med Mattias Merian den yngre som bland annat gav ut Topographia Galliæ, ett topografiskt verk över Frankrike som kom att tjäna som inspiration till Suecian. En annan viktig kontakt knyter Erik under en resa 1653–1656, där han följer med som informator på de adliga ynglingarna Mårten och Henrik Cronstiernas kontinentala bildningsresa.

Förutom att utbilda sig i civil och militär arkitektur passar Erik under resan på att ägna sig åt konstnärsstudier i Italien. Där träffar han en livslång vän och samarbetspartner i David Klöcker från Hamburg, som sedermera adlas Ehrenstrahl och blir ”den svenska målarkonstens fader”. I Venedig tecknar Erik Jönsson för första gången efter levande och naken modell, en undervisning ”som han knappast kunnat erhålla norr om Alperna. Hans föregående ingenjörsstudier finge nu sin rent konstnärliga överbyggnad” (Vennberg s. 59).

Figurteckningarna från Venedig finns bevarade i den så kallade Leningradvolymen Länk till annan webbplats., som innehåller några av de äldsta bevarade teckningarna av Erik Dahlbergh. Volymen, vars egentliga titel är Grand Recueil de desseins har fått sitt smeknamn av att den länge tillhörde Eremitaget i Sankt Petersburg, där den förmodligen hamnade genom Dahlberghs barnbarn Erik Adlerberg som gick i rysk tjänst 1724. Volymen köptes 1933 in till KB där den sedan dess ingår i bildsamlingen. Utöver figurteckningarna innehåller volymen teckningar med arkitekturmotiv från Venedig, varav ett flertal kopior av andra teckningar, samt skisser utförda på plats i Rom och en hel del perspektivövningar.

Jönsson blir Dahlbergh

De mest efterfrågade bilderna i Leningradvolymen är dock inte de italienska teckningarna utan de som utfördes till Samuel von Pufendorfs böcker om Karl X Gustavs historia. Som generalmästarelöjtnant vid huvudarmén i Polen 1656–1660 följde Erik Jönsson med Karl X Gustav under fälttågen, där han tecknade av bataljer och befästningar. Det är nu han vinner sin största ryktbarhet som militär, kanske främst i samband med tåget över Bält Länk till annan webbplats. – en händelse som förevigats både på målningar och i en staty på rådhustorget i Uddevalla. Det är i samband med dessa händelser Erik Jönsson 1658 får ett löfte om adelskap och 1660 adlas under namnet Dahlbergh.

Leningradvolymen innehåller ett flertal teckningar av fästningar, kartor och bataljer, och liknande motiv återfinns i mapp 12 i Erik Dahlberghs samling av handteckningnar på KB, då som förlagor till von Pufendorfs bok om Karl XI:s historia.

Men på KB förknippas Erik Dahlbergh framför allt med Suecian. 1661 (ett stort år för KB då det sammanfaller med den första pliktleveransförordningen) fick den nyblivne adelsmannen Karl XI:s förmyndarregerings privilegium, och därigenom ensamrätt, att ge ut det planschverk han själv hade tagit initativ till. Så här inleds privilegiet, utfärdat den 28 mars, i svensk översättning:

Vi Karl etc. gör härmed känt och veterligt, att eftersom vår ädle överstelöjtnant och oss uppriktigt trogne undersåte Erik Dahlberg har föresatt sig att utge ett med kopparstick illustrerat topografiskt verk över hela Sveriges rike och dess underlydande provinser, och därför – för att han skall kunna göra detta utan egen förlust och uppoffring – önskar vara tryggad genom vårt kungliga privilegium, för den skull, liksom detta arbete huvudsakligen bör bestå i insamlandet och beskrivandet av vyer över städer, slott, byggnader och andra lokaliteter och fornmninnen, som kan synas anmärkningsvärda...

I privilegiet skriver förmyndarregeringen att "det mödosamma arbetet omöjligen kan slutföras och utges på en gång och på kort tid" men det var nog ingen som vid inledningen till detta storartade projekt räknade med att det skulle ta över 40 år och avslutas först efter Dahlberghs död 1703.

De 353 gravyrerna med 488 motiv visar det förnämsta 1600-talets Sverige hade av palats, städer, monument och fornlämningar. På KB finns även de skisser, renritningar, förlagor och provtryck som föregick de gravyrer som under en lång tid var den dominerande visuella representationen av 1600-talets Sverige. Dahlbergh själv utförde merparten av teckningarna men tog även hjälp av bland annat fortifikationsofficerare. Gravörerna, några av den tidens skickligaste yrkesmän, fick han dock anlita från utlandet.

Den som vill veta mer om Erik Dahlbergh eller om Suecian kan läsa mer i någon av de många böcker och artiklar som finns skrivna om ämnet Länk till annan webbplats., som till exempel Drömmen om stormakten : Erik Dahlberghs Sverige Länk till annan webbplats. (2015) skriven av konsthistorikern Börje Magnusson och historikern Jonas Nordin.

Ständigt aktuell

Erik Dahlbergh finns – och befann sig – överallt. Han gjorde inte bara en imponerande och unik klassresa, enligt en egen beräkning på ålderns höst hade han mellan åren 1631 och 1696 tillryggalagt 14 953 mil, vilket motsvarar 3,7 varv runt jorden. Och detta endast med häst, vagn och båt. Genom sina insatser i den svenska militär- och konsthistorien gjorde han ett avtryck som fortfarande inte har bleknat.

Hösten 2014 invigdes utställningen Suecia Contemporare på Kalmar konstmuseum Länk till annan webbplats.. Utställningen undersökte och iscensatte, med tio samtida konstnärers verk, en nutida relation till det projekt som låg bakom Suecian och ställde frågan "Hur ser bilden av Sverige ut idag genom barockens vision om Sverige som stormakt?" På nationaldagen 2015 invigdes en uppdaterad version av utställningen, nu med verk av tolv konstnärer, på Uppsala konstmuseum Länk till annan webbplats..

Tio år senare kan ett av verken, Johan Thurfjells film "Tassemarken" åter beskådas i en annan lokal på Uppsala slott, nu som en del av utställningen i det nyöppnade Uppsala slottshistoriska museum Länk till annan webbplats.. Den drygt 13 minuter långa animationen, som även kan ses på konstnärens egen hemsida Länk till annan webbplats., baseras på ett femtiotal gravyrer i Suecian där människor, vägar, hästar och byggnader har avlägsnats tills bara natur och växtlighet återstår.

Så sent som 2024 förvärvade KB en volym som tidigare tillhört Gabriel Cronstedt (1670–1757), en adept till Dahlbergh som förmodligen fick tillgång till tidiga avdrag eller provtryck av gravyrplåtarna som han lät binda in. Volymen innehåller därför ett antal gravyrer som helt eller delvis skiljer sig från de som sedan tidigare varit kända i Suecian, samt en som tidigare saknats i KB:s samling.

Gravyrerna kommer så småningom att digitiseras Länk till annan webbplats. och införlivas med de övriga bilderna i Suecian, vars bilder fortfarande är högaktuella med omkring 3 000 nedladdade filer per år. 400 år efter sin födelse är Erik Dahlbergh fortfarande aktuell – i och utanför KB, och kanske på en gata, i en slottsbutik eller i ett vardagsrum nära dig?