Välkommen fastlag!
Traditionen att äta semlor är lika levande idag som förr, men att inmundigandet efterföljs av 40 dagars fasta är inte längre en självklarhet. Bland KB:s handskrifter hittar vi flera ledsagare i fastlagstider – däribland två forna KB-medarbetare.
Tryckt titelsida ur Strindbergs handskrift. Signum: HS SgKB 1964/53
Semla, temla eller hetvägg?
Semlan har i Sverige ätits i samband med fettisdagen sedan den senare delen av 1600-talet. Fettisdagen är den sista av fastlagens tre dagar, som var ett sätt för folk att förbereda sig inför den åstundande påskfastan genom att roa sig och äta gott.
Bortsett från den fiktiva karaktären Ture Sventon är Adolf Fredrik (1710–1771) den person vi tragiskt nog mest förknippar med semlor. Den svenske kungen dog troligen av ett slaganfall efter en tung måltid, men enligt legenden orsakades dödsfallet av ett alltför stort intag av semlor. Eller kanske snarare hetvägg, som 1700-talets föregångare till dagens bakverk kallades.
Adolf Fredrik – dödad av en hetvägg? Signum: KoB Sv. P. 60
Oavsett vad vi kallar det vi frossar i innan fastan kan de av oss som håller fast även vid denna tradition behöva lite vägledning och inspiration. Tur då att det finns gott om sådan i KB:s handskriftssamling.
"Äta litet, dricka watten"
Skalden Olof von Dalin (1708–1763) har faktiskt en nära anknytning till den ovan nämnde ”semmelkungen”, eftersom han var del av Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas hovkrets. Denna plats ledde bland annat till att han mellan åren 1737 och 1755 innehade titeln Kunglig bibliotekarie. På denna tid var KB fortfarande, bokstavligt talat, ett kungligt bibliotek som låg i Stockholms slott.
Odaterad litografi föreställande Olof von Dalin. Signum: KoB Sn. 10
När Dalin under första halvan av 1700-talet skrev en kort vers om att äta lite och dricka vatten var fastan fortfarande en given del av det kristna kalenderåret. Samtidigt hade upplysningstidens idéer tagit sig till Sverige och Dalin, som var en tidig anhängare, argumenterade för sedlighet och rationalitet. Den korta dikten beskriver hur man bör äta och leva för sin egen ”hälsa och ro”:
Äta litet, dricka vatten
roligt sällskap, sömn om natten
käckt arbeta, lägligt bo
stillhet någon tid på dagen,
där är Lagen, där är Lagen
för min hälsa och min ro
Av ovanstående vers framgår inte om dess instruktioner gäller den religiösa fastetiden eller om det är mer allmänna livsråd. Utifrån Dalins verk och det lilla som finns beskrivet om hans liv kan vi dock utgå från att han med stor sannolikhet faktiskt levde efter sina ord. I den så kallade autografsamlingen återfinns dikten på ett av Dalins egenhändigt skrivna blad:
Olof von Dalins egenhändigt skrivna dikt, med delvis annan ordalydelse än i den som publicerades. Signum: HS Autografsaml.
Strindbergs "fastlags-spel"
I samlingarna hittar vi ännu en KB-anställd som skriver om fastan – författaren och biblioteksamanuensen August Strindberg (1849–1912), som var anställd på KB mellan 1874 och 1882. År 1900 skrev han pjäsen Kaspers fet-tisdag, vars tryckta titelsida du ser överst i detta inlägg.
Pjäsen var Strindbergs enda så kallade kasperspel, en form av dockteater. Eller som Strindberg själv valde att kalla det: "Ett fastlags-spel".
I KB:s Strindbergs-samlingar finns nummer ett
Länk till annan webbplats. och tre av totalt fem handskrivna specialutgåvor av pjäsen. På sidorna 13 och 14 får vi läsa om när huvudkaraktären Kasper låtsas ”basa” barnen med ris och mata dem med ”simla” och ”hetvägg”:
August Strindberg fotograferad av Rosalie Sjöman 1884. Signum: KoB Fa. 3
KASPER: Taddädl! Vill du ha fetvägg eller hetvägg?
TADDÄDL: Jag vill ha fetvägg!
KASPER sticker en simla i mun på honom; lägger honom sedan över knät och låtsas basa honom med riset.
Där har du fetvägg! ––– Och där har du hetvägg!
Pjäsen är publicerad i vol. 43 av Strindbergs samlade verk och finns att läsa på Litteraturbanken Länk till annan webbplats..
Sidorna 13–14 ur handskriften, i blänket skymtar Lessebopapprets vattenstämpel. Signum: HS SgKB 1964/53
”Var då välkommen, fastlag!”
Slutligen hittar vi dikten "Det röda korset", författad av poeten och författaren Erik Axel Karlfeldt (1864–1931). Dikten, som kan läsas i sin helhet i Litteraturbanken Länk till annan webbplats., är hämtad ur diktsamlingen Flora och Bellona Länk till annan webbplats. utgiven 1918.
Manuskript och utkast till dikten hittar vi i en av de många Karlfeldt-samlingarna Länk till annan webbplats. i KB:s handskriftssamling. "Det röda korset" förekommer bland annat i form av ett tidningsklipp med handgjorda noteringar:
Erik Axel Karlfeldt fotograferad av Henry B. Goodwin 1924. Signum: KoB Gn 10:14
Tidningsklipp med handskrivna noteringar. Signum: HS L135:30:44
Var då välkommen, fastlag! Jag vill tänka
på sorgens hjältar i legendens tid,
när under stjärnorna, som tårögt blänka,
jag kämpar ensam för mitt hjärtas frid.
Min egen klagan vill jag ödmjukt dränka
i världens mäktigt stora sorgebrus
och minnas: hvad den ringe nu bör skänka
är ej sitt mörker, men en glimt av ljus.
Ett tidigt koncept till det fjärde stycket i dikten återfinns också i samlingen, skrivet på Svenska Akademiens brevpapper av Karlfeldt, som då var akademiens ständige sekreterare:
Koncept till fjärde stycket i dikten på Svenska Akademiens brevpapper. Signum: HS L135:30:86
Excerpt ur det fjärde stycket:
Vid plågans bädd i tältet skall det lysa,
i frostens nätter värma dem som frysa,
och livets trötta veke som vill slockna
skall återtändas vid dess milda härd.
Dikten som inleds med raden ”Nu är det fastlag…” använder fastan som både tidsmässigt ramverk och som symbol för hopp och pånyttfödelse. Fastan kan vara en svår och mörk tid men om man lyfter blicken kan man se både det symboliska och bokstavliga ljuset som fastans slut – påsken och våren – för med sig.