De svenska kistebreven kan med all rätt kallas för ett tidigt massmedium. De små ettbladstrycken, i regel kolorerade träsnitt, klistrades in i locket på de kistor där allmogen förvarade sina kläder och textilier. De trycktes i landsortsstäderna och spreds i stora upplagor cirka 1750–1850. Spridningen underlättades av att de var väldigt billiga. På så vis kunde de köpas av bland annat drängar och pigor som tog trycken med sig när de bytte tjänst.

Eftersom kistebreven ofta bestod av både bild och text så kunde innehållet tolkas även av de som inte kunde läsa. De tidiga motiven utgjordes ofta av bibliska berättelser eller kungliga porträtt och skulle bland annat pränta in moral, god sed och vördnad för överheten.

Med andra ord fungerade kistebreven inte bara som färggranna dekorationer utan också som avsändare av viktig kunskap. Bara det viktigaste gavs utrymme; här kan du som mottagare hitta allt från hur kungligheter såg ut och klädde sig till de olyckor som drabbar den som super. Under 1800-talets mitt blev motiven efter hand mera vardagliga och berättade om hantverkare, bönder och tjänstefolk.

Så småningom skulle kistebreven komma att bli gammalmodiga och svårtydda och de konkurrerades till sist ut av litografier och importerade färgtryck. KB:s samling innehåller cirka 900 kistebrev, varav cirka 200 i nytryck, och här ser du några exempel på de bilder som fanns i praktiskt taget alla dåtida svenska hem.