fullskärmsbild

Ny betalningsmodell hos Elsevier

Elsevier har lanserat en ny typ av avgift för publicering kallad "Editorial Processing Charge". Läs mer om den nya avgiften och vad den innebär för forskarna.

Händer som skriver på en laptop.

Foto av Kaitlyn Baker, Unsplash

Elsevier annonserade i början av marslänk till annan webbplats att de lanserar en ny typ av avgift för publicering i två av deras tidskrifter. De kallar avgiften för ”Editorial Processing Charge” (EPC) och ska betalas när en inskickad artikel passerat en första redaktionell granskning och gått vidare till peer review (sakkunniggranskning). Om artikeln därefter antas för publicering tillkommer inte en ”Article Processing Charge” (APC), utan tidskriftens finansieringsmodell bygger endast på EPC:er.

Om artikeln refuseras efter peer review finns ingen möjlighet att få tillbaka beloppet. Elsevier skriver att de har satt en låg EPC, i nuläget €527 (motsvarande drygt 5 500 kr).

Det som skiljer EPC mot en ”submission fee”, menar Elsevier, är att med en EPC betalar man endast om artikeln går vidare till peer review, och inte för skicka in artikeln.

De tidskrifter som nu använder sig av EPC:er är European Economic Review Plus (EERP) och Journal of Public Economics Plus (PubEcP). Både dessa tidskrifter är helt öppet tillgängliga och är synliga i Science Direct samt indexeras av Google och Google Scholar.

I artikeln ”A Plea for Fairer Sharing of the True Costs of Publicationlänk till annan webbplats”, The Scholarly Kitchen, menar man att modellen med att betala för peer review är mer rättvis än APC:er eftersom förlagets kostnader får en bredare distribution och behöver inte enbart täckas av de forskare som faktiskt får sin artikel antagen och publicerad. Artikelförfattarna argumenterar för att modellen leder till sänkta kostnaderna för forskarna och att kvalitén på de artiklar som skickas in ökar eftersom forskarna troligen anstränger sig mer för att förbättra sina chanser att bli antagen. Det skulle också motverka att man använder peer review-processen som ett sätt att få feedback på sin forskning. Det kan också innebära att man inte skickar sin artikel till ett stort antal tidskrifter utan gör en mer genomtänkt val av publiceringskanal.

Den kritik som framförts mot modellen menar att forskare troligen är motvilliga att betala något alls innan de vet att artikeln är antagen, och att det finns en risk att yngre och mindre etablerade forskare skulle missgynnas eftersom de ofta skickar in sina artiklar till fler tidskrifter i hopp om att bli antagna, än de som är väletablerade och med större säkerhet blir publicerade i åtråvärda tidskrifter.

Hur denna nya modell ska hanteras av konsortier, lärosäten och bibliotek återstår att se, men om Elsevier bedömer den vara framgångsrik är det nog sannolikt att vi kommer att se fler tidskrifter med EPC:er i framtiden. Elsevier har bekräftat att kostnaderna för EPC:er ingår i det avtal som slutits med Bibsamkonsortiet.