fullskärmsbild

Kyske Josef

Detta är berättelsen om en olycksalig mans tragiska öde och Sveriges första roman. Ett fördärv orsakat av ett par mycket kontroversiella skrifter och en böjelse för trätor. Här är Johan Henrich Schönheit.

Frakturstil, gotiska bokstäver, i svart och rött på brunt lump.

"Om den förträfflige Kyske Josephs".

Schönheit

Johan Henrich Schönheit ska faktiskt ha varit en riktig skönhet precis som namnet antyder, enligt uppgift påminde han till utseendet om den svenske kungen Karl XI. Vilket är då detta levnadsöde som blivit så bortglömt i vår tid? Jo det är en fascinerande historia som mynnar ut i vad en del anser vara det grymmaste straff som någonsin utdömts i svensk censurhistoria. Eller rörde sig straffet om något helt annat? Läs vidare och bedöm själva.

Exakt när Schönheit föddes vet vi inte, men han ska ha kommit från Riga i det dåvarande svenska riket och anslöt till Karl XI:s skånska krig 1674–79. Där deltog han som regementsfältskär trots avsaknad av formell utbildning, från 1680 skulle han komma att tjänstgöra i Västerbotten som landsbarbermester. Alltså som kirurg, en mycket ambitiös och uppskattad sådan. Han inräknades i kategorin "civilmilitär personal" och hade därmed en inte helt tydlig position.

Uppgången och början på fallet

Lönen kan inte säga ha varit bra, Schönheit var beroende av att varje hemman i Umeå betalade honom ett öre. Tyvärr helt frivilligt. Som kompensation för detta hade han fri hästskjuts och rätt att fritt importera och sälja läkemedel till länet. Det sistnämnda ett stort privilegium då apoteken i Stockholm så småningom fick ensamrätt för hela landet. Så i någon mån kompenserades han för den magra och alltför frivilliga lönen, men något lyxliv räckte inte pengarna till. 1688 utsågs vår huvudperson till landsfiskal men sedan började det gå utför, ett rejält fall tog sin början.

Karta över Umeå på 1700-talet, rosa fyrkantiga hus, Umeälven i grönt.

Umeå på 1700-talet.

Ett omdöme om honom var nämligen att "hans största felsteg var fruntimmer och han hade en böjelse för trätor och rättegångar". Den här kombinationen skulle bli ödesdiger för den gode Schönheit. 1690 avslöjades det att han haft en sexuell relation med den gifta kvinnan Maria Wilstadia, hon hade dessutom blivit gravid och flytt Umeå för att föda deras barn i Stockholm.

"Hans största felsteg var fruntimmer och han hade en böjelse för trätor och rättegångar".
Karta över Sveriges norra delar i grönt, gult, rosa och vitt.

Karta över Västerbotten 1796.

Straff och äktenskap

Otrohetsaffären drog ut på tiden med alla juridiska manövrar, och inte förrän 1692 avkunnades domen. Under den tiden dömdes Marias äkta make ett flertal gånger för diverse förseelser kopplade till svartsjukan mot Schönheit. Bland annat överföll och kastade han sten på honom. Maria ville att äktenskapet med Leeman skulle upplösas då det aldrig "fullbordats" så att säga. Dessutom kunde hon peka på att maken behandlat henne grymt och hade allvarliga alkoholproblem. Wilstadia och Schönheit dömdes att böta 40 marker silvermynt - ungefär 2 600 kronor i dagens penningvärde - och stå kyrkopliktlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster en dag. 1695 kunde de två gifta sig efter att skilsmässan äntligen beviljats, paret fick så småningom fyra barn.

Boken

Det borde varit upplagt för lycka men så blev det inte, den tidigare nämnda böjelsen för trätor och rättegångar skulle bli vägen till undergången. Landsfiskalen hamnade i bråk med landshövdingen Gustaf Douglas och gick till kung Karl XI med anklagelser han inte kunde bevisa. Schönheit hamnade i fängelse, drabbades av religiösa grubblerier och bestämde sig för att översätta en bok.

Dags för nästa kapitel i vår tragiska historia. Boken ifråga skrevs av Hans Jakob Christoffel von Grimmelshausen och handlar bland annat om den bibliske Josef. 1694 inledde Schönheit tappra försök att få sin översättning genom censuren. Det gick dåligt, ingen ville egentligen ta i boken som skickades runt till olika konsistorer i landet. Stockholm, Strängnäs och Härnösand. Alla skydde verket som pesten.

Frakturstil, gotiska bokstäver, på gult lumppapper. Text: Till läsaren.

Ur "Kyske Josef".

Schönheit hamnade i fängelse för sina anklagelser, drabbades av religiösa grubblerier och bestämde sig för att översätta en bok.
Frakturstil, gotiska bokstäver i svart och rött, tryckt på gult lumppapper.

Försättsblad till "Kyske Josef".

1695 går pastor Nikolaus Bergius motvilligt med på att granska manuskriptet, han är inte imponerad. Översättningen är usel och så innehåller texten ogudaktiga och syndiga delar. Den främsta invändningen går ut på att stora delar kommer fritt ur författarens fantasi och inte från bibelns berättelser om Josef, en roman alltså. Dock kan den gå igenom censuren om Schönheit stryker vissa delar. Det som ska komma att bli den första i Sverige tryckta romanen lever alltså farligt.

Så vad gör då Schönheit? Rätt gissat, han struntar totalt i censuren och trycker upp 500 exemplar av sitt pionjärverk år 1696. Nu blir det fart på konsistoriet som den 25 maj samma år förbjuder boken och makulerar alla exemplar de kan lägga vantarna på. Endast ett litet antal överlever detta beslag, i Kungliga bibliotekets samlingar har vi hela fyra stycken i olika varianter. Tre i Stockholm och ett exemplar i Strängnäs.

Titlar på den här tiden kunde vara ganska långa och denna titel är inget undantag, vi kan kalla den "Kyske Josef" men mer korrekt är:

"Om den förträfflige kyske Josephs, Jacobs kiäreste son i Egypten, ... lefwernes-beskrifning : til ett exempel och effterrättelse, ... jämte lefwernets-lopp af den oförliklige Josephs hoff-mästares Musai"

Ja som synes är även den förkortad, men det är bara att läsa bilden av titelbladet ovan för den som är sugen på att få allt rätt. Hela boken finns dessutom digitaliseradlänk till annan webbplats. Romanen är ganska tråkig och tryckt i frakturstil men låt inte det hejda er! Fredrik Böök beskriver i "Romanens och prosaberättelsens historia i Sverige intill 1809" översättningen som dålig och i hög grad förtyskad.

I det digitaliserade exemplaret står "Var. c" på pärmen vilket betyder variant c. Som jag nämnde tidigare finns tre varianter i Stockholm och de benämns som variant a, b och c. Lägg detta på minnet, snart får det en viss betydelse.

Dedikation till Karl XII i frakturstil, gotiska bokstäver, tryckt på gult lumppapper. Text: Högborne furste Herr Karl XII.

En märklig dedikation för att vara från 1696.

Dedikationen

Jag kan nämligen inte låta bli att ta med den här dedikationen från ett av våra bokexemplar, närmare bestämt variant a. Det som skiljer variant a, b och c åt är dedikationerna. Den som tittar närmare på just den här kanske hajar till. Ser ni det? Ja med tanke på att Karl XI dog först 1697 är det märkligt att i en bok tryckt 1696 hylla en kung som inte ens har tillträtt. Kanske rör det sig om ett tryckfel på året – vi har ett exemplar som sägs vara tryckt redan 1690 men egentligen trycktes någon gång 1720 – eller så är det tryckfel på kungens nummer. Det var tankarna som först rörde sig i mitt huvud. Vare sig Klemming i sin "Ur en antecknares samlingar", eller Böök går in på hur det kan komma sig att dedikationen finns med i en bok från 1696.

I vilket fall så gav det mig en del huvudbry och konsultationer med bland annat professor Jonas Nordin och Gunilla Jonsson. Båda mycket kunniga på området och tidigare KB-medarbetare. Även min kollega Torbjörn var mig till stor hjälp. Den troligaste förklaringen till denna något anakronistiska dedikation är att sidorna år 1697 infogats till sidor som tryckts redan 1696.

Fejd och flykt

Men vad hände nu efter att Schönheits bok tryckts och dragits in? Jo han trasslade till sitt liv ytterligare efter att ha anklagat tre i samhället mycket högt uppsatta personer för korruption. Karl Piper, Henrik Heerdhielm och Krister Tranhielm kom att bli hans nya måltavlor. Dessa herrar hade positioner i regeringen, Svea hovrätt och Kammarkollegiet.

1697 blev situationen ohållbar, Schönheit tvingades fly landet till Hamburg. De flesta skulle nog ha gett upp nu men inte Schönheit, nej han fortsatte sin kamp för att få rätt. I upplevelsen att vara trygg i Hamburg gav han 1700 ut skriften "Höchst-notwendige Defension" som var ett frontalangrepp på sina antagonister.

Effekten blev inte den han hoppats på, istället beslöt man sig från svensk sida år 1701 för att röva bort Schönheit och återföra honom till Sverige. Kungen själv godkände planen. Aktionen lyckades och 1703 dömdes han till livstids fängelse på Marstrand. En intressant detalj är att Heerdhielm själv deltog i rättegången som domare. Men inte ens i fängelse kunde Schönheit lägga band på sig, han saknade helt självbevarelsedrift.

Frakturstil, gotiska bokstäver, på gult lumppapper.

"Ödmjuke tjänare Johan Henrich Schönheit". Ur "Kyske Josef".

Istället anklagade han Karl XII för att hålla folket i träldom, kallade kyrkan ogudaktig och utpekade ett antal högt uppsatta personer som tjuvar och nidingar. Vår huvudperson gjorde sig inte populär. Besvärande brev fortsatte han också att skicka, bland annat ett där han ska ha uttryckt sig hädiskt om nattvarden. Schönheit ansåg vid det här laget att de lutherska och katolska grenarna av kristendomen var sekter och inte den sanna religionen.

Bild på gulnat papper av fästning tvärs över vattnet, båtar och klippor i förgrunden. Text: Marstrand, Carlsten.

Karlstens fästning där Schönheit satt fängslad på slutet.

Den sista rättegången

En ny rättegång följde, domarna försökte in i det längsta att få Schönheit att ångra sina ord och återgå till den rätta läran. Men förgäves, han vägrade. Guds lag måste då träda i kraft, den mosaiska lagen som då tillämpades i Sverige sedan Karl IX infört den 1607–08. Med stöd av tjugofjärde kapitlet i tredje Mosebok omvandlades livstidsdomen till dödsstraff, så här löd domen:

Schönheits kätterska och oförsonliga smädeskrifter ska i åsyn av bödeln brännas. Dessutom ska, andra till varning, hans högra hand huggas av och därefter spikas upp på kåken. Därefter ska han halshuggas. Slutligen ska kroppen begravas på galgbacken."

Tyvärr blev det ännu värre, Göta hovrätts dom ansågs för mild och skärptes av Justitierevisionen. Nu skulle både hand och tunga spikas upp på straffpålen, efter halshuggningen ämnade man sedan bränna hans kropp.

Slutet

Den 30 juli 1706 fördes Schönheit till avrättningsplatsen på Galgholmen, trots sitt dystra öde ska han ha varit vid gott mod och tvistat med en präst om religionen. Hans böjelse för trätor avtog inte ens på slutet. När Schönheits skrifter brändes upp vände han sig till prästerna med ett leende och sa "så skola ock edra själar en gång brinna i helvetet". Ett stort mod visades upp när bödeln först högg av hans högra hand, drog ut tungan med krok och så slutligen högg huvudet av vår huvudperson innan kroppen brändes på bål. Samma bål som hans skrifter bränts på. Enligt Gustav Klemming, legendarisk chef på KB 1860–90, ska det enbart återstå titelbladet från "Höchst-notwendige Defension" som gavs ut 1700. Allt annat förstördes, att själva titelbladet räddades beror enbart på att den ingick i Svea hovrätts rättegångshandlingar.

Illustration av avrättningsplats på kulle omgiven av åskådare och soldater, bödeln höjer sin yxa.

Bilden visar avrättningen av Petrus Brenner 1720. Från Schönheits avrättning finns inga bilder.

Censurstraff eller majestätsbrott?

Straffet var brutalt och beskrivs av bland annat Bengt Åhlén i hans "Ord mot ordningen" som det grymmaste i Sveriges censurhistoria. Andra som Jonas Nordin lutar åt att det rörde sig om majestätsbrott, ett av högmålsbrotten som kunde bestraffas med döden. Det fanns två sorters majestätsbrott, dels mot den högsta gudomliga ordningen, "crimen laesae majestatis divinae", och dels mot den högsta världsliga ordningen "crimen laesae majestatis humanae". I mejlkorrespondens pekar han på att det var kritiken av den världsliga och kyrkliga makten som ledde till dödsstraffet. Dessutom vägrade Schönheit att göra avbön vilket möjligen kunde ha räddat hans liv. Karl XII som fullt och fast trodde på den mosaiska lagen kände att han inte hade något annat val för att inte kasta landet i djupaste olycka. Censurstraff eller majestätsbrott, välj själva.

Efterskörd

Hans maka Maria levde fram till 1747 och åtminstone ett av deras barn fanns då i livet. Schönheit dog men kommer alltid ha en plats i den svenska historien som mannen bakom Sveriges första roman, och enligt vissa den kanske ojämförligt hårdast drabbade i svensk censurhistoria. 60 år senare infördes världens första tryckfrihetsförordning i Sverige, men det är en annan historia.

Vill du läsa om andra kontroversiella böcker är det bara att klicka på någon av titlarna som följer. Tidigare inlägg har handlat om "Tolkien och den svarta magin", "Gröna ön", "Patrik Kajson går igen", "Dagbok från Obygdens tingsrätt", "Det går an" och "Svenska bordeller".