Du är här: Biblioteket
Gå till:
Samverkan och utveckling
fullskärmsbild

Det går an

Namnet till trots så gick det här inte an. Nej, verkligen inte. Boken ni strax ska få läsa om var ren dynamit och skulle leda till litterära fejder, dueller, förmodade mordförsök, bedrägerier och landsflykt.

Carl Jonas Love Almqvist

Välkomna till den femte fristående delen av serien om kontroversiella böcker på KB. Har du inte läst någon tidigare del så är det absolut inget hinder för att läsa vidare.

Det går an

1839 släpptes den första versionen av Carl Jonas Love Almqvists skandalomsusade bok “Det går an”. Nedan ser du KB:s exemplar av originalutgåvan. Den gavs senare ut i flera olika versioner med många ändringar i texten. Boken blev så kontroversiell att “det-går-an-litteraturen” kom att bli ett begrepp när många författare gick i svaromål mot det skandalösa innehållet. Vad var det då som skapade en så stor upprördhet att Almqvist faktiskt hamnade i en livslång konflikt med August Blanche, ja till och med utmanades på duell av denne? Det ska vi snart gå in på, men först en liten beskrivning av den man som kom att uppröra så många i det svenska riket.

Handskrivet försättsblad till KB:s exemplar av originalupplagan av "Det går an". "Makulerad" står skrivet längst ner till höger.

Försättsbladet till den första indragna upplagan av "Det går an"

Almqvist föddes i Stockholm 1793 och hans morfar C.C. Gjörwell uppmuntrade under uppväxttiden sin dottersons intellektuella intressen.1815 tog Almqvist sin magisterexamen. Nu följde en brokig resa där han arbetade som informator, kanslist, kopist och bonde. 1824 gifte författaren sig med Anna Maria Andersdotter Lundström, då hade de redan varit ett par i tolv år. 1829 blev han rektor vid Nya elementarskolan i Stockholm, vigdes till präst 1837 och började 1839 skriva för Aftonbladet. Här gör vi halt för det är också året då den kontroversiella “Det går an” kom ut.

Ja vad var det då för kontroversiellt med denna skrift på inte mer än 168 sidor? Mycket. Eller åtminstone två saker. I boken träffar sergeant Albert kvinnan Sara Videbeck ombord på ångaren “Yngve Frey”, hittills inte särskilt kontroversiellt. Inte ens att de blir förälskade. Däremot det krav Sara ställer för deras kärlek, att de ska leva jämställt med varandra och inte gifta sig. Boken propagerar också för att kvinnor ska kunna försörja sig själva. Som ni ser på kortet från KB:s katalog “Plåten” kom det en rad följdskrifter som berörde ämnet, de allra flesta negativa.

Katalogkort ur "Plåten" med skrifter som kommit till i svallvågorna av "Det går an"

Följdskrifter till "Det går an"

Duellen

Så var vi där vid duellen igen. Den som Blanche hade utmanat honom på, och som i sin tur berodde på att Almqvist kallat sin antagonist för oäkting. Något som kommit att kallas för "Almqvistska dådet". Blanche var mycket riktigt född utom äktenskapet, men att Almqvist påpekade det kan inte ens med den bästa välvilja beskrivas som finkänsligt. Hämndplanen slog slint då Almqvist vägrade ställa upp på duell, hans vapen var pennan. Hur skulle Blanche göra nu när han inte hade någon möjlighet att dräpa sin fiende? Den förorättade mannen gjorde det näst bästa då tillfället uppenbarade sig. Han spottade sitt hatobjekt i ansiktet vid ett slumpartat möte dem emellan på Strömparterren den 10 juli 1842. Händelsen blev sedan en tidningsnyhet som ni ser i klippet nedan från "Svenska biet".

Notis ur Svenska biet om händelsen då Blanche spottade Almqvist i ansiktet på Strömparterren.

Ur "Svenska Biet" 1842-09-05

Skrivande och penningbrist

Kontroversen kring "Det går an" ledde till att Almqvist fick sluta som rektor, och den var heller ingen merit i hans karriär som präst. Skrivandet tog nu upp allt mer av hans tid. Under sin karriär skrev han bland annat romaner, sagor, pjäser, läroböcker, avhandlingar och även musikaliska kompositioner. Flera av dessa letade sig in i hans ständigt växande "Törnrosens bok" där även "Det går an" kom att ingå 1850. Tanken med boken var att alla slags verk kunde ingå i den. Men ekonomin var ändå ständigt i kris. Detta gjorde att han skuldsatte sig hos procentare, och här kommer nästa stora skandal i hans liv. 

Katastrof och landsflykt

Vi flyttar fram till 1851 då Almqvist flyr landet och en stundande rättegång mot procentaren Johan Jacob von Scheven. Den "Almqvistska katastrofen". I syfte att komma undan en gigantisk skuld på 18 000 kronor – i dagens pengavärde ungefär 1,3 miljoner – anklagades han för att ha förfalskat skuldsedlar och sedan vid åtminstone tre tillfällen försökt förgifta procentaren med arsenik. Åsikterna har gått isär om sanningshalten av anklagelserna, men handstilsanalyser som Statens kriminaltekniska laboratorium gjorde 2005 indikerar att åtminstone anklagelsen om bedrägeri kan stämma.

MIndre smickrande karikatyrer över Almqvist, Scheven och Hjerta.

"Folkets röst" 1851-06-17 efter att Almqvist flytt landet

Almqvist hamnade så småningom i USA där han under antaget namn försörjde sig på att ge lektioner, skriva och spela piano. I det nya landet gifte sig författaren med pensionatsägaren Emma Nugent, och kunde lägga bigamist till sina övriga titlar. 1865 lämnade han USA, reste till Tyskland och dog där året därpå. Tillbaka till Sverige kom inte Carl Jonas Love Almqvist förrän 1901 då hans kvarlevor begravdes på Solna kyrkogård. Den långa landsflykten var äntligen över.

Det var femte delen i vår fristående serie om kontroversiella böcker på KB. Tidigare har böckerna "Tolkien och den svarta magin", "Gröna ön", "Patrik Kajson går igen" och "Dagbok från Obygdens tingsrätt" avhandlats. I nästa - och seriens sista - del ska vi titta närmare på en titel som kanske får några att haja till.

TAGGAR