Desinfektion och dammsugare

I KB:s samling med äldre medicinska affärstryck finns priskuranter och kataloger som har givits ut med uppenbart medicinska syften. Men bland alla kirurgiska instrument, förband, desinfektionsmedel och mediciner hittar vi även sådant som vid en första anblick ser ut att höra hemma i en annan samlingskategori. Så som reklam för franska doftspridare, hårkräm och frisörsalonger – och nymodigheter som klosetter, varmvattenberedare och dammsugare.

Innehållet i samlingen ger en fingervisning om den gränsdragning som pågick mellan medicin, hälsa och skönhet när materialet sorterades av våra forna kollegor. Den åskådliggör även den relation mellan hälsa och hygien som började växa fram professionellt under den senare delen av 1800-talet. Med möjligheten att, med hjälp av mikroskopet, kunna se förut osynliga organismer och nya rön från läkarkåren ökade förståelsen för sjukdomsorsaker. Något som i samhället ledde till ökat fokus på renhet genom bad, tvätt och städning.

En smutsig befolkning

Från att tidigare ha varit ett land med en stark badkultur och många offentliga badstugor började Sveriges befolkning bli alltmer lortig. Landsbygdens smutsiga befolkning beskrivs i tidens läkartidskrifter och provinsialläkarberättelser, där man även kan läsa anekdoter om hälsa, sjukdom och om ordet som blir allt viktigare under 1800-talets senare hälft: hygien. Ett begrepp som givetvis förknippades med hälsa men också med moral. Smuts och lort blev en klassmarkör.

Men det var inte bara kroppen och moralen som skulle hållas ren. I början av 1900-talet ökade kraven på renhet både i hemmet och offentligheten. Något som återspeglas i förekomsten av broschyrer och priskuranter för sådant vi idag tar för givet, så som klosetter, varmbattenberedare och dammsugare. Vid denna tid saknade de flesta hem ett badrum i dagens bemärkelse. För att rengöra kroppen fick man ta sig till en badstuga eller låna hem en badtunna med tillhörande manlig eller kvinnlig baderska. För att uträtta sina behov fick de flesta ta sig till utedasset eller gödselstacken. Trots att vattenledningarna började byggas ut i mitten av 1800-talet kom det att dröja innan vattenklosetten blev ett vanlig inslag i svenska hem.

WC eller utedass?

När vattenklosetten gjorde sitt intåg var den till att börja med något opålitligt som kunde föra med sig illaluktande problem och översvämningar. Som vanlig medborgare boende på landet fick du förlita dig på utedasset ett bra tag till, vid 1900-talets början var å andra sidan dasset mer säkrat mot äckliga stopp, läckage och översvämningar.

En alternativ lösning, en mellanväg mellan utedasset och vattenklosetten, var torrklosetten. Åtminstone för den nymodige som hade plats men saknade (eller inte litade på) sitt avlopp. Torrklosetten var mer kompakt än skithuset med mindre risk för oväntade översvämningar, åtminstone enligt 1905 års priskurant från Gropens snickerifabrik. Därifrån kunde den mer välbemedlade kunden beställa en påkostad garderobsklosett med sits i massiv mahogny för 35 kronor. En enklare klosett i stålplåt kostade 15 kronor och en motsvarande för barn 9 kronor. Till båda modellerna behövdes en bal med torvmull för 2 kronor. Denna rekommenderades ”ur hygienisk synpunkt” då den täckte avföringen och kvarhöll ”illaluktande gaser”.

Dessa nedslag ökar vår förståelse för en annan tid, innan vattenledningar, kranvatten och annan vatteninfrastruktur var vanliga inslag i svenska hem. Ett exempel finner vi i reklammaterialet för varmvattenberedare, vattenfilter, ångdesinfektions- och laboratorieapparater från tidigt 1900-tal, där det alltid medföljer en vattencistern av varierande storlek beroende på ändamål.

Utöver att ge en inblick i en tid där samhällsförändringarna pågick i ett rasande tempo kan affärstrycken från denna tid ge oss en ny uppskattning för dagens bekvämligheter, långt från dåtidens tidskrävande vardagssysslor. Numera behöver de flesta av oss endast vrida på kranen för att få varmt kranvatten och varma duschar, och vi behöver sällan fylla på cisterner för att ta ett bad eller spola i toaletten – förutom kanske i sommarstugan.

Sunda kroppar och rena hem

En annan tidsbesparande pryl som börjar dyka upp i affärstrycket ungefär samtidigt som varmvattenberedare och klosetter är dammsugaren. Den för idag kanske inte heller direkt tankarna till området medicin eller hälsa men blev alltmer viktigt för hygienens skull. Föreställningen om städning som en syssla för hälsans skull började bli vanlig runt 1870-talet i kontrast till den tidigare synen på smuts och lort som en naturlig del av livet.

Precis som idag sipprade vetenskapliga råd och rön ut till allmänheten genom reklamen, ibland på förvrängda, tveksamma och oväntade sätt. Ett exempel återfinner vi i en broschyr om städtjänster med dammsugare utförda av Göteborgs Vacuum Cleaner AB från 1904. Här kan vi läsa om ”dammets faror… bort med bakterier!” och hur mycket ”bakterier af olika slag” som finns i 1000 gram damm – 15 miljarder! Men med företagets dammsugartjänster kunde beställaren, enligt broschyren, vara säker på en rengöring så fullständig att allt bakteriesamlande damm skulle försvinna.

En bit in på 1930-talet talades det om ”Lort-Sverige” – ett begrepp som myntades av journalisten Ludvig ”Lubbe” Nordström, som gav ut en bok med den titeln 1938 Länk till annan webbplats.. Boken byggde på radioserien Med Ludvig Nordström på husesyn Länk till annan webbplats. från samma år. ”Lorten” Nyström syftade på fanns inte enbart i orena bostäder och på smutsiga kroppar, den var även moralisk. Nordströms skildringar väckte protester redan efter att reportaget släpptes, men de visar på att nymodigheterna som under ett trettiotal år hade synts i välbemedlade hem inte hade spridit sig till resten av befolkningen.

Idag är vattenklosetter och dammsugare en självklarhet i de allra flesta svenska hem, men mer eller mindre hälsosamma innovationer fortsätter att dyka upp. Om hundra år kanske våra framtida kollegor får tillfälle att reflektera över nyttan med robotdammsugare och luftfuktare?