Svenska kvinnliga tonsättare i KB:s samlingar

KB:s notsamlingar är huvudsakligen uppbyggda av pliktleveranser som har givits ut i Sverige eller av svenska musikförlag. I Humlegårdens underjordiska magasin Länk till annan webbplats. finns 195 hyllmeter noter, vilket motsvarar ungefär 97 800 volymer: allt ifrån tunna nothäften på några få sidor till sångböcker, samlingsverk eller enskilda verk av större omfång.

En gedigen presentation av KB:s notsamling publicerades som katalog till en utställning som pågick 29 november 1999–27 februari 2000. I det här blogginlägget kommer fokus ligga på kvinnliga tonsättare inom konstmusiken, en kategori som inte fick något utrymme alls i utställningskatalogen.

Rum för hennes röst

Många kvinnliga tonsättare har varit osynliga i äldre historieskrivning. Än idag är de underrepresenterade i konsertrepertoarer, de flesta professionella musikers eller allmänhetens kunskap, eller datorernas algoritmer.

Virginia Woolfs krav på ett eget rum för kvinnor och deras litterära skapande, ”a room of one’s own”, känner de flesta till. Men fanns det där egna rummet också för musikskapande kvinnor? KB:s notsamling är ett publikt rum där man minns kvinnliga tonsättare.

Under historiens gång har det annars länge varit i dolda rum som kvinnor fått uppehålla sig. Kvinnliga tonsättare som levde under renässansen och barocken kunde ofta bara skapa i avskilda miljöer – som till exempel de norditalienska nunneklostren – eller i skydd av manliga pseudonymer eller rent av anonymitet.

Under 1700- och 1800-talen fanns åtminstone ett kvinnligt kodat och samtidigt mer publikt tillgängligt rum i hjärtat av borgerlighetens och överklassens hus, nämligen salongen. I salongen kunde en musikaliskt kompetent kvinna framföra sina egna och andras kompositioner, huvudsakligen sånger, och kanske något litet stycke underhållningsmusik på pianot. Men aldrig professionellt. Det liberala patriarkatets döttrar ingick dock i litterära och kulturella kretsar som kunde erbjuda publiceringsmöjligheter. Salongen kunde vara ett fönster ut till det omgivande samhället. Därmed fanns även möjlighet för musiken att spridas.

Ett urval röster

Elisabet Olin (1740–1828)

När trycktes då musik skriven av en kvinnlig tonsättare i Sverige för första gången? Året var 1768 och tonsättaren var operasångerskan Elisabet Olin, född Lillström. Hon hade en lång och framgångsrik karriär och valdes som första kvinna in i Kungliga Musikaliska Akademien 1782. Under porträttet här nedan beskrivs Elisabet Olin – på ett annat samtida porträtt kallad "Nordens näktergal" – med dessa ord:

Här den Erato ses, hvars bildnings-kraft och sång,

Förklarat hjertats språk och snillets på en gång.

Olins sång "En liten sårlande bäck" för en röst och piano trycktes i Eric Skjöldebrands diktverk om Gustav Vasa, Gustaviade, hjälte-dikt i tolf sånger Länk till annan webbplats.. Men hon förvägrades sitt eget namn och omnämns i trycket endast som ”Herr Håf-Secreteraren Olins Fru”.

Charlotte Cederström (1760–1832)

Charlotte Cederström föddes som dotter till greve Gustaf Mörner på Duveke i Skåne. Hennes första äktenskap och livet på Björnstorps slott i Skåne 1780–1799 har beskrivits som så tråkigt att hon tog sin tillflykt till konsten, litteraturen och musiken. Under sitt andra betydligt mer kärleksfulla och intellektuellt givande äktenskap med Bror Cederström, generallöjtnant och viceguvernör i Pommern, flyttade hon till Stockholm och blev där en central person i det svenska kulturlivet. 1803 utnämndes hon till hedersledamot i både de svenska och franska konstakademierna.

1807 publicerades hennes sång för kvinnoröst och piano med titeln ”Inunder den skuggande linden” i samlingen Skaldestycken satte i musik. Förmodligen hade hon också skrivit texten till denna vårvisa som fick viss spridning. Ett par årtionden senare, 1847, dök den nämligen upp i ett skillingtryck från Falun som en av tre "vackra och nymodiga visor".

Emilie Holmberg (1821–1854)

Emilie Holmberg, född 1821 i Stockholm, var ett musikaliskt underbarn som tidigt började framträda som pianist i offentligheten. Hon emigrerade 1844 med sin man till USA där hon gjorde succé som pianist, arrangör av välgörenhetskonserter, musiklärare och senare societetsdam tack vare makens karriär som arkitekt i Charleston och Columbia.

Redan som tonåring kunde hon publicera ett häfte med egna kompositioner i tryck i Stockholm. Häftet med titeln Sånger för en eller flere röster med ackompanjemang för pianoforte Länk till annan webbplats. trycktes 1835, samma år Emilie Holmberg fyllde 14!

Prinsessan Eugénie (1830–1889)

Eugénie var dotter till kung Oscar I och drottning Josefina. Att tillhöra kungafamiljen gav henne visserligen friheter, men hon behövde ändå förhålla sig till snäva gränser för hur hon skulle få leva sitt liv. Då Sveriges riksdag år 1858 beslöt att vuxna ogifta kvinnor kunde ansöka om att bli myndigförklarade, var hon en av de första kvinnorna i landet som ansökte om detta.

Men Eugénie var också en kulturellt mångsidigt begåvad och aktiv person: hon målade, komponerade och ägnade sig till stor del åt välgörenhet. Flera samlingar med sånger publicerades under hennes livstid, exempelvis Andelige sånger, utgivna av Fosterländska stiftelsens förlagsexpedition 1878 i Stockholm.

Elfrida Andrée (1841–1923)

1854 öppnade Kungliga Musikaliska Akademien portarna för kvinnor att studera, dock var könsmönstren – liksom skillnaden i undervisningsmetoder – tydliga även här. Kvinnorna var överrepresenterade i sångklassen, färre i pianoklassen och endast några enstaka kvinnor återfanns i harmoniska klassen och orgelklassen. Några tonsättarkvinnor bröt sig dock igenom glastaket och bland dem finner vi Elfrida Andrée.

Elfrida Andrée var förmodligen den professionellt mest framgångsrika kvinnliga tonsättaren och musikern i Sverige under 1800-talet. 1867 blev hon Sveriges och hela Europas första kvinnliga domkyrkoorganist i Göteborg. Livet som professionell musiker och tonsättare blev dock inte lätt för Andrée, och det var först långt efter sin konstnärsgärning hon fick uppmärksamhet för sina symfonier.

I KB:s notsamling finns exempelvis tre sånger med texter ur Viktor Rydbergs ”Drömlif” Länk till annan webbplats., utgiven i Göteborg 1882.

Alice Tegnér (1864–1943)

Tonsättaren Alice Tegnér är en av de mest kända kvinnliga tonsättarna från den senromantiska perioden i Sverige. Hon var verksam som musiklärare, körledare och organist.

Alice Tegnér är tonsättaren bakom många älskade barnvisor, en musikalisk genre som länge fått en orättvis stämpel som mindre betydelsfull och mindre seriös än andra. Förutom barnvisor komponerade hon klassisk musik och bidrog med sånger eller arrangemang till sångböcker som Hanna Pegelows omfångsrika samling Dur och Moll – tre- och fyrstämmiga sånger för kvinnliga seminarier och därmed jämförliga läroverk Länk till annan webbplats..

Thyra Nibelius-Sandberg (1875–1958)

Thyra Nibelius-Sandberg, född i Hammenhög i Skåne, var verksam som musiker, tonsättare, musiklärare och arrangör. Hon nämns bland annat i Vem är det : svensk biografisk handbok Länk till annan webbplats. från 1945 som lärare för hovsångerskan Gertrud Pålsson-Wettergren. Nibelius-Sandberg tog musiklärarexamen vid Kungliga Musikaliska Akademien 1899 samt organist- och kyrkosångexamen 1912. 1902–1903 var hon anställd som musiklärare vid Landskrona seminarium. Hon bedrev sångstudier i Dresden 1905, samt i Wien och Leipzig 1907–1908. En av de sista gångerna hon nämns under sin livstid är i en födelsedagsannons i tidskriften Idun 1955, i samband med 80-årsdagen.

I KB:s notsamling nämns hon dock bara en enda gång, nämligen i samband med samlingen Femtio sånger för damkör. För kvinnliga seminarier och därmed jämförliga läroverk Länk till annan webbplats. från 1931. All musik i samlingen hade samlats och arrangerats av Thyra Nibelius-Sandberg när hon var sånglärarinna vid folkskoleseminariet i Falun.

Sara Wennerberg-Reuter (1875–1959)

Sara Wennerberg-Reuter, född 1875 i Västergötland, avled 1959 i Stockholm efter ett långt yrkesliv som organist i Sofia kyrka, där hon tjänstgjorde mellan 1909 och 1945. Hon var så pass erkänd av sin samtid att hon fick flera beställningar på kantater, till exempel invigningskantaten för Sofia kyrka 1906, och en kantat till Lidköpings 500-årsjubileum 1946.

Wennerberg-Reuters motetter, det vill säga sånger för blandad kör, hör till de få kompositioner skrivna av svenska kvinnliga tonsättare från 1800-talet som har spelats in ett flertal gånger.

Vill du fördjupa dig mer i ämnet? Då finns en nyutkommen bok om kvinnliga tonsättare: Musikhistoriens kvinnor : från antiken till 1900-talet Länk till annan webbplats. av Solveig Wikman.