Tillbaka i Humlegården

Sommaren 2022 dök en av August Strindbergs anteckningsböcker upp för försäljning på auktionshuset Sotheby’s i London. Boken donerades till KB för omkring hundra år sedan men försvann troligen ur bibliotekets samlingar i början av 1970-talet. Efter en tids diskussioner med den nuvarande ägaren kunde anteckningsboken i juni 2023 äntligen återbördas till sin rättmätiga plats bland de andra Strindbergs-handskrifterna på KB.

Genom anteckningsbokens nedtecknade namn och adresser kan vi få en bild av vilka personer, tidningar och förlag Strindberg träffade eller försökte få kontakt med och vilka platser han bodde på. De många passagerna om kemiska processer och observationer av naturfenomen ger oss inblickar i de mer eller mindre amatörmässiga vetenskapliga experiment som skulle påverka Strindbergs hälsa och bidra till den så kallade Inferno-krisen. Nedan följer några exempel ur anteckningsboken.

En liten bok med stort innehåll

Anteckningsboken påbörjades 1893, då Strindberg reste till den tyska ön Helgoland där han skulle gifta sig med Frida Uhl. Utöver anteckningar om förberedelser inför bröllopet skildrar boken några av de år då Strindberg levde på resande fot i Europa.

Anteckningsboken är i fickformat, endast 7 x 4,8 cm stor, och verkar utifrån innehållets karaktär främst ha använts för att skriva ner snabba noteringar medan Strindberg var på språng. Anteckningarna är korthuggna och sakliga och ger oss inga mer utförliga beskrivningar eller reflektioner.

Naturvetenskapliga anteckningar

I listan på bilden här ovan ser vi att Strindberg utöver näsdukar, munvatten och ett franskt lexikon var noga med att packa ner manuskriptet till Antibarbarus, den naturvetenskapliga skrift han gav ut på tyska Länk till annan webbplats. 1894 (på svenska först 1906 Länk till annan webbplats.). Skriften redogör för resultaten av Strindbergs många kemiska experiment och anteckningar kring dessa upptar till stor del början av volymen. Här finns anteckningar rörande kemiska processer, listor på olika ämnen och utrustning som behöver inköpas för hans experiment jämte observationer av olika naturfenomen och inte minst alkemi – konsten att skapa guld.

Alkemi

Recept och instruktioner som rör konsten att skapa guld återkommer på flera ställen i boken. Att Strindberg höll på med alkemi kan delvis ses som ett symptom på den psykologiska kris han gick igenom. Alkemin var också en del av den esoterism och ockultism som Strindberg och många andra intresserade sig för under denna tid. Även om alkemi ses som en pseudo- eller protovetenskap idag var den grund för det som skulle bli den moderna kemin.

Av anteckningsboken framgår det att Strindberg försökte få sina resultat publicerade i franska tidningar, däribland dagstidningen Le Figaro. Även om Strindberg inte blivit erkänd som en stor vetenskapsman fick han i Frankrike i alla fall epitetet ”Le grand chimiste Suédois” för sina ansträngningar.

Månen

För att vara en författares anteckningsbok kan den tyckas innehålla få "skönlitterära" anteckningar. På ett par ställen kan man dock skymta författaren i det prosaiska. En tidig morgon den 25 november 1893 sitter Strindberg och studerar månen i samband med solens uppgång:

”Solen upp i öster. Månen står i Vester,

Men ej äfen i Östra kanten.

Månen blekare än ångsröken som belyses af solen.

Månen bleknar vid solens stigning.

Synes resa sig åt venster när han går ned.

Stod kl 8 ungef. 30 grader öfv. Horistonten.

Jorden roterar 1 grad på 11 minuter.”

Konstnären

En anteckning som hann uppmärksammas innan boken försvann från KB var en lista över de färger Strindberg använde till tavlan "Den simmande ön". Listan återgavs i Göran Söderströms bok Strindbergs Måleri 1972 Länk till annan webbplats.. Det var Söderström som vid ett senare tillfälle upptäckte att boken var försvunnen, och som 50 år senare uppmärksammade att den var till salu i London.

Andrées ballong

En anteckning som blir särskilt intressant i efterhand är beskrivningen av den ballong med vilken Salomon August Andrée och Strindbergs kusinbarn Nils Strindberg skulle komma att utföra sin ödesdigra arktiska expedition. Strindberg har här skrivit ner beräkningar av ballongens dimensioner och uthållighet. Ballongen skulle dock aldrig komma att bära de 80 dagar som Strindberg kalkylerat utan tvingades nödlanda redan efter ett par dagar, vilket skulle komma att besegla ballongresenärernas öde.

Adressbok

Den största delen av anteckningsboken utgörs av kontaktuppgifter: namn och adresser till personer, hotell, teatrar, restauranger, bokförläggare och institutioner med mera. Adresserna skiftar mellan Tyskland, Belgien, Danmark och Sverige men de flesta är från Paris, dåtidens främsta mötesplats för kulturverksamma, vari Strindberg vistades under en period.

Kulturliv runt Boulevard Clichy i Paris

Strindberg verkar ha varit särskilt lockad av området i och runt gatan Boulevard Clichy i Paris. Gatan, som är mest känd för nöjesetablissemanget Moulin Rouge, var ett epicentrum för dåtidens kulturliv med kabaréer, teatrar, restauranger och konstnärsateljéer. Moulin Rouge, som var byggd som en väderkvarn och hade en elefant på baksidan vari man kunde röka opium och titta på dansare, exemplifierar den dåvarande trenden med temarestauranger.

I vissa fall sammanföll denna trend med intresset för det ockulta. Cabaret du Néant, som Strindberg nedtecknat, var till exempel inrett med bord i form av kistor och ljuskronor av människoben. På samma sida nämns Cabaret des quat'z arts, som var ett populärt tillhåll för konstnärer som bland annat Toulouse-Lautrec. På gatan bodde även en viss svensk konstnär som vi återkommer till längre ner.

Danska och norska bekantskaper

Vid den här tiden hade kulturkretsarna i de skandinaviska länderna nära kontakt med varandra, både hemma i Skandinavien och ute på sina bildningsresor i Europa. I anteckningsboken har Strindberg skrivit ner namnen på tre norska och danska kulturpersoner på samma sida: norske arkitekten Holger Sinding-Larsen, danske författaren och litteraturkritikern Georg Brandes och den norska författaren Dagny Juel.

Förläggare och översättare

En norrman som är nära associerad med Strindberg förekommer indirekt i anteckningsboken. Under rubriken ”Ibsen” får vi uppgifter om en William Archer och en Walter Scott på adressen 24 Warwick Lane Paternoster Row. Efter en snabb sökning visar sig detta vara adressen till bokutgivaren Walter Scott, och William Archer var den översättare som var avgörande när det gällde att sprida Ibsens verk i England. Kanske tänkte Strindberg att de kunde göra detsamma för honom?

En närmare, och för eftervärlden välkänd, kontakt var Emil Schering. Han översatte Strindbergs verk till tyska och skötte en stor del av författarens kontakter med förläggare och teaterdirektörer i Tyskland. De båda männens bekantskap resulterade i en flitig brevväxling. Här har Strindberg noterat Scherings adress i Berlin.

Svenskar

Bland namnen i anteckningsboken förekkommer ett antal svenskar som även de ”flytt” till Europa för sin kulturella bildning eller i hopp om ett internationellt genomslag. Ett namn är konstnären Richard Bergh, ett annat konstnärsnamn är Anders Zorn vars adress på Boulevard de Clichy dyker upp bredvid en separat anmärkning om hur mycket pengar Strindberg ska skicka i bidrag till barnen i Finland 1893.

Familjen

Strindbergs familj framträder endast på ett par ställen i boken. Han har bland annat skrivit ner ett par olika adresser till dottern Karin, som då bodde med sin mor Siri von Essen i Helsingfors. Vi finner också en kort redogörelse för barnens födelsedagar, Strindberg föräldrars dödsdagar och hans hittillsvarande giftermål och skilsmässor.

Citat

Vi avslutar med ett av de få citat som Strindberg skrivit ner i anteckningsboken. Citatet, här nedan återgivit i fri översättning från franskan, är en aforism av Honoré de Balzac från hans romanserie Den mänskliga komedin. Varför Strindberg valt just det här citatet ska vi låta vara osagt, men det är nog inte så svårt att gissa vilken av de två typerna han identifierar sig med.

Kvinnor är vana, av jag vet inte vilken böjelse deras sinne har, att hos en begåvad man endast se hans fel, och hos en dåre endast hans egenskaper; de känner stor sympati för dårens egenskaper, som är ett evigt smicker över deras egna fel, medan den överlägsna mannen inte erbjuder dem tillräckligt med nöjen för att kompensera för sina ofullkomligheter.

I säkert förvar – även digitalt

KB har de senaste åren utvecklat sina säkerhetsrutiner för att minimera risken för framtida stölder eller förluster. Ett led i säkerhetsarbetet är att digitisera prioriterade samlingar så att de kan tillgängliggöras utan ta skada eller riskera att gå förlorade.

Efter ungefär 50 år på vift är handskriften tillbaka i säkert förvar i KB:s magasin och du har själv möjlighet att bläddra igenom den digitiserade anteckningsboken Länk till annan webbplats. via vår söktjänst Arken.