fullskärmsbild

En god jul med Maria Röhl

Konstnären Maria Röhl förknippas på KB framför allt med sin porträttsamling. Men det är bland handskrifterna vi kan följa henne genom 1800-talets jular, som kunde vara livsomvälvande eller bara fulla med godsaker.

Ett utvikt kort brev skrivet med svart bläck, till vänster sitter ett sigill i röd lack.

Christian Didrik Forssells "anonyma" brev till Maria Röhl julaftonen 1823. Signum: HS I. r. 19:2:29

En gudomligt rolig julafton

Julen 1823 fick Maria Röhl (1801–1875) en julklapp som förändrade hennes liv. I oktober samma år hade hon, efter ett års vistelse hos släktingar i Värmland, kommit till Stockholm för att söka plats som guvernant.

Den föräldralösa Maria (fadern dog 1822, modern redan 1814) fick då bo hos kopparstickaren Christian Didrik Forssell (1777–1852), professor vid Konstakademien, och hans familj, som bjöd henne "att stadna kvar över julen".

Blyertsteckning av en man med lång rock och keps som arbetar stående vid ett högt bord.

Maria Röhls teckning av "Professor Forssell vid sitt gravurbord på Kungsholmen". Signum: KoB R. 2: 1

Professor Forssell hade dock andra planer för Maria. Han hade uppmärksammat hennes konstnärliga talang och lade i julklappssäcken ner det "anonyma" brevet du ser här ovan. Texten lyder:

En uprigtig Vän frugtar att Marie Röhl aldrig blir lycklig Gouvernante, men finner det hon genom flit engång kan hinna derhän att som artiste njuta ett mera oberoende lif, och proponerar henne således att i egenskap af Eleve stanna qvar hos Professor Forsel.

Brevet finns i bevarat i KB:s handskriftssamling Öppnas i nytt fönster. tillsammans med Maria Röhls räkenskapsbok och dagbok Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Dagboken inleds just julen 1823, som Maria Röhl beskriver som "en gudomligt rolig julafton".

Livet efter julklappen

Professor Forssells erbjudande innebar ett nytt liv för Maria Röhl, som utöver en konstnärlig utbildning fick ett nytt hem och en ny familj. Hon fortsatte att ha en nära kontakt med sina fyra systrar, men fick nu fyra bonussyskon i barnen Forssell Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. och en extramamma i "Fru Professorskan" Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Forssell, som hon med tiden kom att betrakta både som en mentor och en far, kunde med sin erfarenhet och sitt kontaktnät hjälpa Maria Röhl att etablera sig som konstnär och hon nådde snart stora framgångar som porträttecknare. Så stora att hon 1830 kunde öppna egen ateljé på Kungsholmen.

Blyertsteckning av en ung kvinna som sitter och ritar vid ett bord, med ryggen vänd åt betraktaren.

Maria Röhl på ett självporträtt från 1839. Signum: KoB R. 36: 7

Maria Röhls kundkrets bestod framför allt av svenska borgar- och adelsfamiljer, men hon ritade också av många av 1800-talets offentliga personer och kulturpersonligheter. Innan fotografiets genombrott var hennes teckningar ofta de enda bilder som fanns att tillgå på dessa personer, portrträtten blev därför väl spridda och förekommer även idag i många biografiska artiklar.

En av de många kulturpersonligheter som blev avporträtterad av Maria Röhl var Esaias Tegnér Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., som kallade henne för "konstmön" och 1827 skrev dikten "Konstens genius" till hennes ära. Bland de andra kända namnen i hennes porträttsamling hittar vi storheter som Jenny Lind Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., Erik Gustaf Geijer Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., Fredrika Bremer Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. och Lars Johan Hierta Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Tack vare framgångarna kunde hon leva gott på porträttkonsten. Tidvis försörjde Maria Röhl till och med familjen Forssell, något hon gjorde redan i slutet av 1820-talet. Professorn fick då ekonomiska problem som en konsekvens av att hans huvudsakliga inkomstkälla koppargravyren konkurrerades ut av den mindre kostsamma litografin.

Julfester i dagarna tre

Genom räkenskapsboken kan vi följa Maria Röhls förehavanden ända fram till 1875, men dagboken upphörde hon att skriva redan 1856. Vi vet därför inte så mycket om hur hon själv upplevde sina sista år.

Svartvitt fotografi av en äldre kvinna i mörk klänning stående framför ett staffli.

Maria Röhl fotograferad av konstnärskollegan Carl Peter Mazer 1863. Signum: KoB Fa. 1

"Nog af hon hörde till julen, lika nödvändigt som julskinkan och gröten."

Författaren Ellen Jolin (1854-1939) minns henne däremot från sin barndoms jular. I boken Johan Jolin och hans vänner : interiörer ur konstnärslifvet under förra seklet Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.(1913) beskriver hon Maria Röhl så här på s. 145–147:

En julgäst, som så länge hon lefde aldrig uteblef från de tre festdagarna [---] var den gamla porträttmålarinnan Maria Röhl. Jag minns henne aldrig annat än som gammal, och hur hon egentligen blifvit så intim med familjen vet jag ej, om det ej orsakats af att hon porträtterat samtliga dess ledamöter i tre generationer. Nog af hon hörde till julen, lika nödvändigt som julskinkan och gröten.

Med glasögon på sin kraftiga näsa satt hon alltid bredvid [Johan] Jolin, och då han tillverkade någon vers på rak arm, ropade hon alltid: "O, så kvickt herr Jolin, O, så kvickt!" [---] Några klappar hamnade ju också alltid i mamsell Röhls stora pirat [en större fyrkantig handväska av tyg], förutom en massa "godter", som hon ombads taga med hem. [---] En pigg och rolig liten gumma var det för resten – lika gärna lånande sig själf till föremål för andras skämt som hon för egen del gjorde lustiga små infall.

Skorpor, stearinljus och silkesrullar

Vad stoppade hon då i sin "pirat"? Det har vi faktiskt en aning om tack vare räkenskapsboken, där Maria Röhl inte bara skrev ner sina inkomster och utgifter. På ålderns höst antecknade hon även vad hon fick i julklapp – och av vem.

Från åren 1871–1874 innehåller räkenskapsboken långa listor med skorpor, stearinljus, limpor, sockertoppar, böcker, handskar, papper, tvål, konfekt, luktflaskor, yllekragar, silkesrullar, almanackor, lingonburkar, "rara äpplen", choklad och annat "godt".

Sliten skrivbok med spalter fulla av korta anteckningar i svart bläck.

Julklappslistor från 1872 och 1873. Signum: HS I.r.19:2

De sista julklapparna fick hon 1874. Sommaren 1875 avled Maria Röhl efter en lång karriär och ett händelserikt liv. Senare samma år köptes hennes teckningssamling in till KB, där nästan 1 800 teckningar sedan dess förvaras i bildsamlingen Öppnas i nytt fönster.. Hela Maria Röhls porträttsamling är digitaliserad och fritt tillgänglig via Libris Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Nu tar samlingsbloggen jullov – vi ses igen 2022!