fullskärmsbild

Kata­lo­ger­nas kata­log – Libris 50 år

I år firar vi att Libris, Sveriges nationella bibliotekskatalog, fyller 50 år! Här samarbetar mer än 500 svenska bibliotek för att skapa den ultimata katalogen över landets gemensamma bibliotekssamlingar.

Kartan visar placering i Sverige av anslutna bibliotek i Libris. Källa Biblioteksdatabasen

Kartan visar placering av anslutna bibliotek i Libris. Källa Biblioteksdatabasen

Libris är en akronym skapad utifrån LIBRary Information System

Storbiblioteket

Utredningen av ett datoriserat nationellt bibliotekssystem hade pågått i flera år före lanseringen 1972. Till stora delar var det ett resultat av en utredning från 1964, där användningen av datorer på landets forskningsbibliotek hade kartlagts. Bakom utvecklingen av Libris stod Statskontoret, Forskningsbiblioteksrådet, Saab-Scania samt Statskonsult AB. Statskontoret hade den styrande och överordnade rollen. Företag inom den svenska dataindustrin engagerades för projektet inom sina specialområden, exempelvis minidatorer, hålremsstansar, textskärmar, datapennor och mikroficheläsare.

Etiketterade plåtaskar i blått, grönt och grått uppställda i långa rader på magasinshyllor i trä

KB:s kortkatalog Plåten för material tryckt 1501–1955. Katalogen är digitaliserad, mycket av innehållet är dessutom sökbart i Libris och Regina.

”Upphovsmännen har stora visioner om ett alltmer världsomspännande nät. Böcker och tidskrifter kommer att kunna sökas över hela världen.” Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (1972-01-25)

Datoriseringen av bibliotekssystemen i världen under 1970-talet möjliggjorde ett helt nytt bibliotekslandskap. Det gällde både för nationellt och internationellt samarbete, främst för katalogisering och fjärrlån. Med Libris kunde universitetsbiblioteken rationalisera katalogiseringen av gemensamma titlar, i stället för att katalogisera samma bok flera gånger i olika system. Det låter kanske självklart idag, men var revolutionerande då. Datorn kunde nu dessutom hålla koll på försenade böcker, spärrade låntagare och reservationer. Optiskt läsbar kod både på böckerna och lånekorten sköttes med den första varianten av en elektronisk avläsare som LM Ericsson hade utvecklat.

Libris lanserades som en del i ”storbiblioteket”, en nod i Europas bibliotekssystem. Värt att poängtera är att projektet i startskedet var avgränsat till att binda samman universitetsbibliotek till en gemensam datorstyrd katalog. Däremot var folkbiblioteken med i planeringen redan från starten och tanken var att dessa så fort som möjligt skulle kopplas in i systemet. Det visade sig emellertid vara en längre process än man föreställt sig och det arbetet har fortsatt ända in på 2000-talet.

50-åringens skilsmässa från MARC

En av förutsättningarna för datoriseringen av världens bibliotekskataloger var bland annat utvecklingen av MARC (MAchine Readable Cataloging). Personen bakom MARC var programmeraren Henriette Avram (1919–2006), verksam på Library of Congress. Hon omvandlade informationen på de tidigare tryckta katalogkorten till maskinläsbar text. Året innan Libris lanserades hade MARC implementerats som standard för katalogisering och fått stort genomslag i biblioteksvärlden. MARC kom att bli en dominerande internationell standard för katalogisering i över 40 år.

Ett handskrivet katalogkort i en katalog över författare

Ett handskrivet katalogkort på KB. Programmeraren Henriette Avram omvandlade katalogkort till maskinläsbar text.

KB var det första nationalbiblioteket i världen som 2018 gick över till att katalogisera enligt Bibframe 2.0 (Bibliographic Framework), en standard anpassad till länkad data. 50-åringen skilde sig därmed från MARC för att söka nya förbindelser utanför de stängda bibliotekskatalogerna, även om de fortfarande har kvar en del band till varandra och inte släppt relationen helt. Den nya standarden betyder att data i Libris kan länkas till data utanför bibliotekssystemet, i den så kallade semantiska webben. Man kan säga att om World Wide Web är sammansatt av länkade dokument, så är den semantiska webben strukturerad genom länkade data.

Drömmen om att katalogisera hela världen

Tanken om att samla ihop all världens kunskap och göra den tillgänglig har funnits länge. De idéer om information som idag delvis förverkligats med Internet har marinerats under århundraden.

Med sammanställandet av bibliografin Bibliotheca universalis (1545) Länk till annan webbplats. ville Conrad Gessner (1516–1565) täcka in hela världens litteratur. Mer exakt strävade han efter att skapa en vetenskaplig bibliografi över alla böcker på grekiska, latin och hebreiska. Även om detta inte var det första försöket att göra något liknande, så var det ett av de mer ambitiösa. Ett senare exempel är Paul Otlet (1868–1944), som hade en liknande dröm om att skapa en bibliografi över all samlad kunskap i världen.

Paul Otlet anses av många vara en av de som förutsåg Internet och var en föregångare inom informationsvetenskap. Han grundade 1895, tillsammans med kollegor, the International Institute of Bibliography (IIB) i Bryssel. Där organiserade han ett internationellt samarbete för att bygga upp en kortkatalog som skulle bli en världsbibliografi, Répetoire Bibliographique Universel (RBU). Detta internationella samarbete fortsatte under en tjugoårsperiod. 1912 bestod RBU av 9 miljoner poster, uppdelade i två delar – författare och ämne.

Två händer håller upp en äldre skylt i trä framför en kortkatalog. Texten på skylten lyder Verser till och över enskilda, enskilda personer författare. Någon bokstav saknas.

En av de kortkataloger som finns digitaliserad på kortkataloger.kb.se

Satsen om oändliga apor

Inom filosofin och matematiken finns ett teorem som kallas ”Satsen om oändliga apor”. Om en apa sitter framför ett tangentbord (ursprungligen en skrivmaskin) och slumpmässigt trycker på alla tangenter i oändlig tid, skulle den till slut sannolikt ha skrivit hela världens existerande texter, däribland exempelvis alla böcker på KB. Men även alla texter som någonsin skrivits och till och med de texter som ännu inte har skrivits. Apan måste emellertid skriva ofantligt mycket text som inte har någon mening fram till dess att ett känt verk dyker upp.

En närliggande idé fanns med redan i Jonathan Swifts (1667–1745) Gullivers resor Länk till annan webbplats., ursprungligen publicerad på engelska år 1726. På sina resor anländer huvudpersonen till en av flera projektmakar-akademier. Där har en professor, som även kallas projektmakare, skapat en maskin där hela världens kunskap ska genereras fram slumpmässigt. I maskinen finns alla ord som någonsin funnits på alla språk i oändliga variationer.

Maskinen består av en träram med små träbitar överklistrade med papper där det går att läsa: ”vartenda ord i språket i olika modus, tempus och deklinationer, dock utan någon som helst ordning”. När maskinen sätts igång, kastas orden omkring och byter plats. Professorns studenter är engagerade att generera nya ordkombinationer sex timmar om dagen. När de upptäcker ord som skulle kunna bilda del av en mening skriver de ned dem. Målet med projektet var att sammanställa ett universallexikon över alla vetenskaper. Så här förklaras det:

Vi vet alla hur mödosamt det är att i vanliga fall förvärva vetenskaplig bildning, men tack vare hans uppfinning kunde numera den mest illiterata person för en ringa kostnad och med obetydlig fysisk ansträngning skriva böcker i filosofi, poesi, politik, juridik, matematik och teologi utan att behöva vare sig intelligens eller sakkunskap.

Biblioteket i Babel

I Jorge Luis Borges (1899–1986) novell Biblioteket i Babel (1941) Länk till annan webbplats. är hela universum ett bibliotek med oändliga hyllor av böcker. Här arbetar förtvivlade och förvirrade bibliotekarier, för böckerna är slumpmässigt uppordnade. Det är omöjligt att hitta de böcker som innehåller de korrekta exemplaren av litterära verk, eftersom de intetsägande böckerna med oläsbar text är så många fler och dominerar beståndet i biblioteket. Här lär dessutom bibliotekets oförfalskade katalog finnas, någonstans bland tusentals falska kataloger och bevis för den felfria katalogens bedräglighet.

”Detta vet man redan: för att komma fram till en enda begriplig rad, eller en klar upplysning, måste man gå igenom leguas av vansinniga oljud, av ordsvammel, och motsägelser.” Jorge Luis Borges i novellen Biblioteket i Babel (1941)

Tänk om drömmen om tillgång till all världens data leder till ett framtida Babels bibliotek, där de stackars bibliotekarierna inte kan sortera ut korrekt information bland nonsens och felaktigheter?

KB:s stora läsesal med läsplatser och bokhyllor som sträcker sig längs väggen på flera plan

Bibliotekarierna behöver inte förtvivla alltför mycket när de letar efter referensböcker i det välsorterade beståndet i KB:s stora läsesal.

Jag syns i Libris, alltså finns jag

Som författare vill man gärna se att ens bok snabbt får en katalogpost i Libris och en vanlig fråga till KB är "Varför syns inte min bok i Libris?" Svaret är att det kan dröja länge innan vissa titlar katalogiseras, på kb.se kan du läsa mer om bokens väg på KB.

Katalogisering har alltid varit ett tidskrävande arbete. Redan 1728 ansökte kunglige bibliotekarien Heinrich Brenner om att få begränsa dåvarande KB:s öppettider för att hinna med katalogiseringen. Och när den första versionen av Libris lanserades på Linköpings universitetsbibliotek av dåvarande riksbibliotekarien Uno Willers 1972 skrev Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: ”Den ständigt ökande strömmen av information gör att det idag finns ett gap mellan inköp och katalogisering”.

Svenska bibliotekarier jobbar ständigt med att fylla på Libris med information om samlingarna på Sveriges bibliotek. Många av dem träffas på Librisdagen den 11 november, ett årligt återkommande evenemang som blir extra festligt i år då jubilaren firas!