fullskärmsbild

Himmel eller helvete, det är frågan!

Det sedelärande kistebrevet gavs ut och nådde alla samhällsklasser i en tid när bilden inte alls var tillgänglig och självklar för gemene man. Försök att föreställa er vilket intryck av under och förskräckelse dessa bilder kan ha väckt hos dåtidens betraktare.

I bilden främre del står en grupp människor på den sista landbiten med ett oroligt hav runt omkring. Ovanför, bland molnen, häller änglarna vatten från hinkar över dem. I fonden syns Noas ark segla iväg och på taket sitter en ängel och vinkar farväl.

Syndafloden, kistebrev utgivat av P. A. Huldberg i Stockholm (Signum: KoB Kistebrev 65:26)

Kort om kistebrevets historia

Kistebrevet är ett massproducerat ettbladstryck som trycktes mellan ca 1750 fram till omkring 1850. Det var billiga tryck så att alla hade råd att köpa dem.

De allra fattigaste förvarade under denna tid ofta sina tillhörigheter i en kista och i kistans lock sattes bilderna upp, därav namnet kistebrev.

Ofta var det frågan om träsnitt, svartvita eller handkolorerade, med bibliska och sedelärande motiv. Senare blev motiven mer sekulära, till exempel historiska bilder, porträtt av kungafamiljer och romantiska eller humoristiska vardagsscener.

Det sedelärande kistebrevet

Kungliga biblioteket har en samling med närmare 1000 kistebrev. Ett intressant motiv i samlingen är det uppbyggliga eller sedelärande kistebrevet grundat i den kristna etiken. Sett utifrån dagens perspektiv kan dessa bilder, inklusive medföljande text, tyckas överdrivna och närmast skrattretande, men om vi tänker på hur annorlunda samhället såg ut för två hundra år sedan får de ett annan innebörd.

Jesus och änglarna sitter i himlen, bland molnen, och dömer människorna på jorden.

Yttersta domen, kistebrev utgivet av Fredric Huldberg i Stockholm (Signum: KoB Kistebrev 65:32)

Både kistebrevet Syndafallet och Yttersta domen berättar om människan som syndare och det gudomliga som straffar den som inte följer den kristna läran.

I Syndafallet ser vi de syndfulla människorna och deras olycka i närbild och vi förstår att det snart inte finns någon landremsa kvar som kan rädda dem från döden. Att en ängel sitter på Noas ark, som seglar iväg i bakgrunden, och vinkar adjö känns lite extra grymt.

I den Yttersta domen är det Jesus och änglarna som är huvudmotivet. De sitter bland molnen och två av änglarna läser ur domedagsboken. Jesus armar är utsträckta i en gest som tycks säga att alla kommer att dömas, ingen kan undkomma. Ovanför hans huvud svävar den Helige anden i form av en duva och till höger om honom sitter Maria i bön. Till vänster syns en bevingad Justitia med svärd och vågskålar.

Några av människorna längst ner i bilden lyfter sitt huvud mot himlen, ibland med knäppta händer, ibland med lyfta armar. Andra sitter böjda med händerna för öronen eller skyddar sig med händerna över huvudet.

Den breda och den smala vägen

I kistebreven Syndafallet och Yttersta domen syns varken själva synden eller vad syndaren respektive den kristna kommer att möta efter döden. Det är bara underförstått att det är frågan om ett val mellan himlen eller helvetet. I andra kistebrev är detta val mycket tydligare och det finns flera varianter av kistebrev som berättar om "den breda och den smala vägen" och vart de leder. 

I detta kistebrev åskådliggörs två skilda levnadslopp: människan som följer den smala vägen som leder till himlen och människan som följer den breda vägen som leder till helvetet.

Bibliskt resekort, kistebrev utgivet av Lundbergska i Lund 1839. (KoB Kistebrev 42:17)

Kistebrev som visar den smala och den breda vägen och vart de leder.

Biblisk resekarta, kistebrev utgivet av J. P. Lundström i Jönköping 1832 (Signum: KoB Kistebrev 1:7)

Ovan ser vi två exempel på de kistebrev som åskådliggör de två skilda levnadsloppen. I den övre delen löper en smal väg genom en trång port längst en kuperad och törnbevuxen stig. De män som vandra längs den vägen bär kors på sina krökta ryggar, men belönas vid resans slut med livets krona då en ängel kröner dem med en lagerkrans.

Var uppmärksam på att det finns vägar som leder från den smala vägen till den breda, men även att du kan gå från den breda till den smala.

I kistebrevens nedre del skildras den breda vägen. Den löper genom ett blomstrande landskap där galant klädda människor dansar, uppvaktar varandra, skålar och duellerar. Här avbildas, till skillnad från den smala vägen, även kvinnor. Kvinnan tycks dock enbart medverka i bilden som ett objekt, som fresterskan, och därmed en del i mannens syndfulla beteende. Vid slutet av vägen väntar djävulen och bakom står helvetesgapet med dess eldar öppet.

I båda dessa bilder finns text från bibeln insprängt i bilderna som förklaringar. Vid den smala porten finns texten "Den porten är trång och den wägen är smal som för; men få få, till liffens sal". Vid den breda står: "Den porten är wid och den wägen är bred som drager dig till fördömelsen ned".

I den övre delen av kistebrevet ser vi Jesus som väntar vid porten till det nya Jerusalem. I den nedre delen väljer människor antingen den breda eller den smala porten och vägen. Endast den smala leder fram till Jesus, medan den breda tar dig till helvetet.

Det Nya Jerusalem, kistebrev utgivet av P. A. Huldberg i Stockholm (Signum: KoB Kistebrev 53:30)

Kistebrevet Det nya Jerusalem är ytterligare ett exempel på det motiv som visar hur människor själva väljer den breda eller den smala vägen. I denna bild kan vi se både män och kvinnor gå genom de två olika portarna. Här leder den smala vägen fram till en port där Jesus tar emot i den himmelska staden, Det nya Jerusalem. Den breda vägen leder däremot till djävulen – som avbildats i tänkarens pose – omslingrad av en grön orm.

Vid himlens port finns texten "Ja, Zions port är icke stor og öppnas blott för den som tror.

Här finns sentenser insprängda i bilden som ska förstärka bildens budskap, till exempel "Många är fallande, men få utkorade" och "Högmod går före fall". Först vid ingången till helvetet förstår syndaren vilken väg som var den rätta: "De der på den smala vägen höllo vi för dårar och narrar, men nu hafa vi sjelfva farit villa om den rätta vägen".

Himlen och helvetet

I flera av bladen skildras himlen och helvetet på ett uttrycksfullt sätt. Nedan detaljer från ett av kistebreven som syns i helbild ovan "Bibliskt resekort öfwer den smala och den breda wägen".

Djävulen möter upp vid Helvetets port. Bakom syns människor brinna i ett odjurs öppna gap.

Detalj av helvetets port från kistebrevet Bibliskt resekort (KoB Kistebrev 42:17)

Den kristne passerar himlens port och kröns med en lagerkrants av en ängel.

Detalj av porten till himlen från kistebrevet Bibliskt resekort (KoB Kistebrev 42:17)

Djävulen avbildas här med råttsvans, ett horn i pannan och pälsklädd kropp, eller är det en dräkt, då en pipkrage finns runt djävulens hals. Intressant är också att djävulen tycks fastkedjad vid helvetets port. Bakom honom gapar ett odjur stort och inne i gapet syns många små, vita ansikten med viftande armar i elden. Detta till skillnad från mannen som klivit in genom himlens port. Där är det en enskild individ i centrum, inte en mängd oidentifierbara ansikten. Han är också fortfarande påklädd, till skillnad från de i helvetesgapet.

Klockan tickar

I mitten av bilden syns en klocka som räknar ner till den yttersta domen. Runt om finns beskrivande texter.

Doms-klockan, kistebrev utgivet av J. P. Lundström i Jönköping 1843 (Signum: KoB Kistebrev 1:18)

I samlingen av kistebrev finns också ett antal varianter av den så kallade doms-klockan. I dessa kistebrev dominerar texten, som omger en central klocka. Även här uppmanas människor att följa den kristna läran då klockan tickar och domedagen när som helst kan inträffa.

Märk, o Menniska! Doms-Klockan skrider långt inpå 12:te timman! : herrans tillkommelse är när, och ingen wet hwad stund herren warder kommandes. Warom derföre wakande och nyktre till att beja.

Budskapet i detta kistebrev känns hotfullt snarare än upplyftande och jag kan inte låta bli att fundera på hur människorna som levde under 1800-talet uppfattade det. Vi lever fortfarande i ett samhälle där kristendomen är den dominanta religionen och våra värderingar på många sätt, trots sekulariseringen, är grundade i den kristna läran. Jag tror trots detta att budskapet måste ha känts oerhört mycket mer påträngande och angeläget för dåtidens människa än vad det gör för oss som lever idag.