fullskärmsbild

Abbey Road

I dag är det exakt 50 år sedan The Beatles släppte skivan "Abbey Road". Musiken men också det ikoniska omslaget har påverkat vår tids populärkultur. Fast hur kom det sig att Paul McCartney plötsligt var död och varför har vi skivan på KB?

John Lennon, Ringo Starr, Paul McCartney och George Harrison går på ett övergångsställe. Paul barfota. Bilar står parkerade under grönskande träd.

"Abbey Road"

Sista skivan

Den 26 september 1969 släpptes "Abbey Road" och det som egentligen är bandets sista inspelningar, albumet "Let it be" kom ut året därpå men hade spelats in tidigare. Mellan februari och augusti formades låtarna till "Abbey Road", "I want you (She´s so heavy)" spelades in först och "Because" fick avsluta sessionerna.

Stämningen i bandet hade inte varit den bästa under "Let it be" men förbättrades under denna sista inspelning. Att John Lennons fru Yoko Ono följde inspelningarna från en säng i studion irriterade dock de andra medlemmarna. Enligt nya uppgifter från Beatlesexperten Mark Lewisohn fördes det ändå samtal om att göra ytterligare en skiva, planer som aldrig blev verklighet. Omslagsfotot till albumet togs av fotografen Iain Macmillan, vi ska återvända till det lite senare.

Att John Lennons fru Yoko Ono följde inspelningarna från en säng i studion irriterade dock de andra medlemmarna.

För de av er som inte känner till albumet så inleds det med John Lennons framviskade "Shoot me" och Paul McCartneys fantastiska basgång i låten "Come together". Därefter följer "Something" som av Frank Sinatra utnämndes till den bästa kärlekslåt som gjorts de senaste 50 åren, "Maxwell´s silver hammer", "Oh! Darling", "Octopus´s garden" och så "I want you (She's so heavy)" som avslutar A-sidan.

B-sidan utgörs till stora delar av ett medley som bär Paul McCartneys signum, den gömda akustiska låten "Her Majesty" avslutar skivan. John Lennon avskydde det, men allra mest avskydde han Pauls låt "Maxwell´s silver hammer". Även George och Ringo ska ha hatat låten. Bland instrumenten på skivan kan nämnas den tidiga synten moog som Harrison skaffade 1968, den ger ett mycket karaktäristiskt ljud på flera av låtarna.

John Lennon avskydde det, men allra mest avskydde han Pauls låt "Maxwell's silver hammer". Även George och Ringo ska ha hatat låten.

Svenska recensioner

Skivan recenserades givetvis i de stora svenska dagstidningarna, här ser ni en från Expressen som skrivits av självaste Peter Himmelstrand. För den som inte vet vem han var kan jag lite snabbt sammanfatta med att han skrev över 3 000 låttexter och 400 melodier under sitt 62 år korta liv. Bland annat vann han Melodifestivalen två gånger. Peter skrev också låten "Håll dig till höger, Svensson" inför omställningen till högertrafik 1967. Udda nog har han en central roll i John Ajvide Lindqvists roman "Himmelstrand" från 2014.

Recension av albumet. Bild av mustaschprydd Peter Himmelstrand i vänstra hörnet. I det högra infällda bilder av medlemmarna i Beatles. Paul, Ringo, George och John.

Expressen 25/9 1969

"Det är en struttglad låt om Maxwell som dänger ihjäl folk med sin silverhammare." Ur Peter Himmelstrands recension i Expressen.

Paul är död

En bisarr effekt av att skivan släpptes var att ryktet om Paul McCartneys död kom i svang. Det hela började delvis som ett skämt men plockades sedan upp av personer som tog teorierna på blodigt allvar. En rad tecken skulle bevisa att Paul egentligen dött så tidigt som 1966 i en trafikolycka efter att han i vredesmod lämnat en inspelning. Sedan dess hade bandet gjort allt för att mörka sin kamrats död, de anställde till och med en dubbelgångare som fick genomgå plastikoperationer. MI5 – landets säkerhetstjänst – ingick också i konspirationen, allt för att inte göra ungdomarna i Storbritannien olyckliga.

Konspirationens tecken

Vilka var då tecknen för konspirationen på Abbey Road? Ta nu en noggrann titt på omslaget och gärna ett djupt andetag, hemligheter ska snart avslöjas. Ser ni det? Inte? Det borde vara uppenbart. Paul går nämligen barfota på övergångsstället, en symbol för död i maffiavärlden. Glasklart. Sedan har vi John Lennon först i ledet och klädd i vitt som ska symbolisera prästen, Ringo Starr i sin svarta kostym blir begravningsentreprenören och George Harrison till sist är själva dödgrävaren. Logiskt och enkelt.

Paul går nämligen barfota på övergångsstället, en symbol för död i maffiavärlden.

Titta också på cigaretten som Paul har i sin högra hand, han är vänsterhänt och bör alltså vara död. Studerar man dessutom den Volkswagen som står parkerad på gatans vänstra sida syns registreringsskylten “28IF”, ett solklart bevis på att Paul skulle varit 28 år OM han hade levt. Med tanke på att han är född 18 juni 1942 och därmed var 27 år när bilden togs är detta bevis något förbryllande.

Titta också på cigaretten som Paul har i sin högra hand, han är vänsterhänt och bör alltså vara död.

Nu vore inte konspirationsteorin värd mycket om den inte kunde hitta fler bevis bakåt i tiden, och det kunde den såklart. På skivomslaget till "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band" står Paul med ryggen till på albumets baksida medan de andra medlemmarna tittar in i kameran, också glasklart. Klart han är död. I låten "Strawberry fields forever" påstods John Lennon säga “I buried Paul” medan upphovsmannen själv hävdade att han egentligen sade “Cranberry sauce”. I "A day in the life" sjöng Lennon "He blew his mind out in a car", texten handlade om Tara Brown men bevisade nu beatlens död.

Det finns många andra tecken, bara googla så dyker de upp. Orsaken till att bandet hemlighöll OCH hela tiden gav ledtrådar till Pauls död? Skuldkänslor. Frågor på det? Trodde väl inte det, solida bevis som talar för sig själva. Till slut tvingades McCartney uttala sig i tidningarna för att få slut på konspirationsteorin, det faktum att han dragit sig undan till sin gård i Skottland underlättade inte. Ni ser ett av exemplen här taget från KB:s digitala tidningsarkiv:

Artikel där Paul dementerar sin död. På bilden syns han, ett mindre barn, spädbarn och hustrun Linda på en flygplats. Dessutom ytterligare bilder som ska bevisa konspirationsteorin.

Aftonbladet 15/11 1969

Spåren i samlingarna

Tillbaka till våra samlingar, för det är egentligen ren tur att vi har skivan. Den är pressad i Sverige 1969 men saknar i övrigt svensk anknytning och skulle normalt sett inte finnas här. Dessutom började pliktexemplarslagen för fonogram gälla först 1979 vilket gör det hela ännu mer märkvärdigt. Mellan 1958 och 1979 samlades musik in på Nationalfonoteket som sedan omvandlades till Arkivet för ljud och bild (ALB) 1979 och Statens Ljud- och Bildarkiv (SLBA) 2001. 2009 återbördades samlingarna när KB och SLBA gick samman.

Svaret på varför vi ändå har skivan är att exemplaret donerades till oss 2007. Och det är ju skönt att vi ändå har en av musikhistoriens mest ikoniska skivor i våra samlingar. I KB:s katalog SMDBlänk till annan webbplats kan ni söka efter fler skivor. Dock måste man vara registrerad som forskare hos oss för att kunna ta del av materialet. Att göra sökningar är däremot möjligt för alla. Förutom LP-skivor har vi CD-skivor, kassetter och andra format som minidiskar och trådrullar. I övrigt kan ni nedan se en bild ur vår notsamling, för där finns alla låtarna till skivan.

Noter till "I want you (She´s so heavy)". Bilder på kavajklädda bandmedlemmar i gräset framför ett stort vitt hus.

Noter till "I want you (She´s so heavy)"

I vår utländska samling hittar ni boken "Abbey Road : the story of the world's most famous recording studios", där bland annat albumets inspelning och mycket annat behandlas. Jag vill bara tipsa om att det är hemlån på boken, inte vanligt för oss annars. Ian MacDonalds bok "En revolution i huvudet" där han detaljerat går igenom alla bandets låtinspelningar finns självklart i KB:s samlingar, detta utifall att man verkligen vill gräva ner sig i Beatles låtskatt. Och vem vill inte det? Den boken kan dock bara läsas i vår läsesal.

I KB:s stora och underbara samling av vardagstryck går det också att hitta kataloger från olika skivbolags utgivning i Sverige.

I KB:s stora och underbara samling av vardagstryck går det också att hitta kataloger från olika skivbolags utgivning i Sverige. Tyvärr saknas EMI:s katalog för september 1969, annars hade den haft en given plats här. I Librislänk till annan webbplats kan den som är nyfiken söka ännu mer för att få upp artiklar och annat. Glöm inte heller tjänsten Svenska dagstidningarlänk till annan webbplats där ytterligare intressanta artiklar kan hittas. Dock måste man vara på plats i Humlegården för att ta del av tidningsmaterialet efter 1904.

50 år senare

Den 8 augusti klockan 11.35 i år orsakade skivan på nytt uppståndelse när fans från hela världen samlades vid övergångsstället, exakt 50 år efter att Iain Macmillans berömda foto togs. Den världsberömda platsen är sedan år 2009 kulturminnesmärkt. Nu slutar vi prata om skivan tycker jag. Plocka istället fram din LP, CD, YouTube eller valfri strömningstjänst och lyssna. 50 år sedan men fortfarande aktuell.

Inom en inte alltför avlägsen framtid ska vi ägna oss åt ytterligare en skiva som firar 50 år, missa inte det inlägget!

TAGGAR