Extrema böcker

Genomsnittsboken på KB är 2,5 cm tjock och mäter cirka 24 x 19 cm. Men omväxling förnöjer, även på bokhyllan. KB har trots allt 3 miljoner böcker. Vad vore samlingarna utan sina extremer?

Fader vår, miniatyrbok. Foto: KB

Miniatyrtryck av Fader vår på sju olika språk. Boken mäter endast några millimeter.

Extremt liten

Världens minsta bok enligt egen utsago är den här lilla polyglotten, flerspråkiga boken, med bönen Fader vår på sju olika språk. Den mäter endast några millimeter och är placerad tillsammans med ett förstoringsglas i ett etui. På insidan av etuiet kan man läsa ”Das kleinste Buch der Welt mit dem Inhalt ”Das Vater Unser” in 7 Sprachen” . Boken saknar både tryckort och tryckår (av utrymmesskäl får man förmoda).

Stor bok, uppslagen med linjal. Foto: KB

Stor liggfoliant med bilder från Pompeji. Uppslagen mäter boken 65 x 90 cm

Extremt stor

De allra största böckerna i KB:s samlingar måste av utrymmes- och bevarandeskäl ligga ned på hyllan och går under formatbeteckningen liggfolio.

Här är ett fint flerbandsverk om Pompeji av Niccolini från 1854-1890, Le case ed i monumenti di Pompei disegnati e descritti. Varje volym mäter 63 x 45 cm och är knappa decimetern tjock.

Att lyfta en sådan bjässe ur hyllan är en specialoperation i sig. Jag rekommenderar en insatsstyrka på minst två personer. Uppslagen mäter boken drygt 90 cm, så vill man studera detta verk och dess vackra illustrationer krävs en rejäl skrivbordsyta. KB:s Specialläsesal har utrustningen som krävs.

Träsnitt Heliga Birgitta 1481. Foto: KB

Träsnitt av heliga Birgitta och röda målade initialer i Burde der Welt, 1481

Extremt gammal

Den första bok som trycktes i Sverige är som bekant Dialogus creaturarum moralizatus från 1483. Den bok som visas här är dock ännu äldre och har också svensk anknytning. Tryckt i Nürnberg 1481 med texter av heliga Birgitta – Die Burde der Welt.


Så här skriver Klemming om verket i Sveriges bibliografi 1481-1600:

”Denna lilla, ytterst sällsynta bok, som är en öfversättning af Onus Mundi – ett utdrag ur Birgittas revelationer – är sannolikt den äldsta tryckta skrift, som tillhör Sveriges litteraturhistoria. Kgl. Bibliotekets exemplar är utmärkt vackert, prydt med röda, målade initialer, paragrafer etc, alldeles som i samtida handskrifter.”
Lila bokband i relief med pärlor och guldtryck. Foto: KB

Lila bokband i relief, rikt dekorerat med guldtryck och infattade pärlor

Extremt utstyrd

Många böcker i samlingarna är av enkelt snitt, till exempel biblioteksbanden. Andra tar ut svängarna ordentligt. Ett exempel är C. A. Lundbergs mästarprov från 1863. Lundberg har med detta band velat visa allt sitt hantverkskunnande och skicklighet och resultatet är ett band som sticker ut, på flera sätt. Till att börja med är boken mycket stor, en så kallad liggfoliant.

Färgvalet är ovanligt: lila skinn med accenter i svart, grönt och guld. Pärmarna är uppbyggda i plastik, alltså med tredimensionell effekt. De är rikt dekorerade: stämplade, målade, förgyllda och ornerade. Små beslag av metall skänker extra glans och hörnbeslagen som bär upp hela bandets vikt vid liggande förvaring är lustigt nog gjorda av infattade pärlor. På bakpärmen har en pärla mycket riktigt gått sönder. Inlagan är Fidanzas Recueil de têtes choisies de personnages illustres från 1785.

Många upplagor av samma bok. Foto: KB

Många upplagor av samma bok

Extremt omtryckt – och omtyckt

En del böcker utkommer en enda gång och aldrig mer. Andra har turen att bli så omtyckta att de trycks om och om igen, de uppdateras och ges ut i nya upplagor. Ett sådant exempel är Tryggve Gulbranssens Det blåser från Dödingfjäll. I en äldre samling av svenska romaner räknar jag till hela 34 upplagor. Med den 34:e upplagan från 1944 hade man kommit upp i 36 500 tryckta exemplar.

Förlaget ber nästan om ursäkt för framgången i ett citat på baksidestexten:

”Talet om att Björndalsböckernas framgång i norden tyder på dålig smak, är dumt snobberi. Den stora allmänheten har rätt att välja den litteratur den behagar, och väljer den aldrig sämre än i fallet Gulbranssen, så kan man vara glad. Trygve Gulbranssen menar något med sina böcker, och man är glad åt hans framgång. Han förtjänar den.” (Carl Larsson i By i Gefle Dagbl.)