Det är inte helt orimligt att betrakta 1800-talets visitkortsporträtt som en tidig form av sociala medier. De spelade nämligen en viktig social roll och placerades gärna så synligt som möjligt i hemmet. Där fungerade de som ett bevis för att man hade många – och rätt – vänner och bekanta. De visades gärna upp för gäster vid middagsbjudningar och andra sammankomster. Kanske upptäckte man då, precis som i dag, att man hade lite oväntade gemensamma vänner?

Porträtten såldes per dussin och var en av de första formerna för massproducerade bilder. Snart uppstod en samlarvurm där släktingar och vänner bytte bilder med varandra. Bilder av kända personer som skådespelare, kungligheter och politiker fanns till salu hos bokhandlarna. Där kunde man också köpa album att förvara sina porträtt i.

Kvinnliga entreprenörer etablerar sig

Cartomanin har satt stora avtryck i KB:s bildsamling. Och inte bara tack vare de nära 50 000 visitkortsporträtt som ingår i den – här kan man även se hur en unik möjlighet för dåtidens kvinnor att etablera sig som egenföretagare växte fram. Arbetet som fotograf kunde nämligen utföras i en ateljé nära hemmet, vilket gjorde att det upplevdes som tryggt och lämpligt för kvinnor. Förmodligen var möjligheten att driva ateljé i egen regi ett välkommet trendbrott på en arbetsmarknad där kvinnor i övrigt inte var välkomna.

De kvinnliga visitkortsfotograferna fick smak för entreprenörskapet och under cartomanins "guldålder" drevs så många som 400 ateljéer av svenska kvinnor över hela landet. Företagandet förekom inte heller bara i storstäderna utan även på mindre orter.

Men...

Fotograferna skulle tyvärr komma att stöta på patrull. I samband med att den fotografiska bilden blev en del av den tryckta pressen så satte föreställningar om det kvinnliga könets skörhet käppar i hjulet för många av entreprenörerna. Ett yrke som tidigare kunde skötas i en ateljé nära hemmet började istället innebära resor och skiftarbete, vilket uteslöt många kvinnor från branschen.