fullskärmsbild

Mördande reklam

Det sägs att allting går att sälja med mördande reklam, men vad händer om produkterna i reklamen mördar kunderna?

Tidningsreklam för insektspulvret Pfo-Pfo, texten dekorerad med två stora och två mindre kors högst upp.

Göteborgs Aftonblad 1901-08-17

Genom åren har saker som ansetts vara ofarliga plötsligt visat upp en betydligt lömskare sida. Ytterligare ett antal gånger har man också varit fullt medveten om farorna men ändå fortsatt att sälja varan. Vi ska här leta i KB:s samlingar efter produkter som marknadsförts och uppmuntrats med mördande reklam. Mördande produkter om ni så vill.

Insektsbekämpning på liv och död

Annonsen ovan från 1901 är för medlet Pfo-Pfo, troligtvis inga harmlösa saker. Nix. Särskilt inte med de lugnande ordet "Massmord". För med tanke på att det under den här tiden fanns en del REJÄLT giftiga insektsmedel skulle då inte jag ha velat använda Pfo-Pfo. Vi vet inte exakt vad medlet innehöll men förmodligen inget hälsosamt. Genom historien har många människor dött av gifter som hanterats ovarsamt. Ett känt svenskt exempel är när den stackars poeten Dan Andersson dog på hotell Hellman i september 1920. Vi ska snart återkomma till den händelsen.

Rent generellt får man säga att det förr fanns många giftiga saker i var man och kvinnas hem, olyckor var inte ovanliga när till exempel barn av misstag åt sånt som aldrig borde stått framme. Eller när någon icke läskunnig av misstag blandade gift istället för mjöl i maten. Det är såklart lätt att i efterhand peka på alla farliga saker som förekommit, så det är precis vad vi ska göra här. Peka ut det farliga man kanske inte riktigt insåg var så farligt då. Eller bara struntade i. Vi går in på den mördande reklamen – rent bokstavligt – och är så där riktigt efterkloka som man kan vara ibland.

Cyanväte

Känner ni till cyanväte? Mest är det förmodligen känt som det aktiva ämnet i Zyklon B (medlet som nazisterna använde i gaskamrarna), under Förintelsen. Mer information om det finns på Forum för levande historias webbplats.länk till annan webbplats

Innan dess var cyanväte ett bekämpningsmedel, som framför allt användes mot vägglusen. En blodsugande krabat som kommit tillbaka i landet men nuförtiden bekämpas med något mindre giftiga medel. Ämnet är idag mer känt som vätecyanid men jag tänker använda den gamla termen. Vi kommer ändå att befinna oss i det förflutna.

Tidningsreklam för cyanväte från 1921, annonsen har en svart ram som omger texten.

Söderhamns Tidning 1921-07-20

Vid den tid dit vi nu ska bege oss fanns inte så många andra alternativ, ohyran skulle bekämpas och det fanns ett medel. Synnerligen effektivt också. Cyanväte är livsfarligt för både ohyra och människor, och vid den tidpunkt som annonsen ovan är införd var man väl medveten om den saken. Det hindrade tyvärr ändå inte att många människor strök med i insektsbekämpningen på grund av bristfällig vädring efteråt.

Cyanväte är livsfarligt för både ohyra och människor
Tidningsreklam för cyanväterökning från 1939

Provinstidningen Dalsland 1939-07-24

Vid en sökning i dagstidningarna hittar man massor med dödsfall relaterade till cyanväteförgiftning i samband med rökning mot ohyra. Och det var inte bara boende i sina hus, lägenheter eller hotellrum som förolyckades utan ibland även insektsbekämparna själva. Det mest kända olycksfallet i samband med cyanväterökning har vi redan varit inne på, poeten Dan Anderssons död på Hotell Hellman 1920. Ni ser en artikel från den tragiska olyckan nedan.

Artikel om poeten Dan Anderssons död på hotell Hellman. Högst upp i mitten en bild av poeten själv med allvarlig blick, kostym och slips.

Svenska Dagbladet 1920-09-17

Förgiftningssymptomen för cyanväte beskrivs på följande sätt i "Förteckning öfver gifter och andra hälsovådliga ämnen, som komma till användning inom industrien":

"Andningens tidvisa upphörande , aftagande hjärtverksamhet, blåaktig färg å hud och slemhinnor, sänkning af kroppstemperaturen. Vid inandning af större doser inträder omedelbart det asfyktiska stadiet: utvidgning af pupillerna, medvetslöshet, några kippande andningstag, blåfärgning af hud och slemhinnor, kullstörtande, död."

Ja, det är ett hemskt medel som vi kan vara glada över att inte längre behöva stöta på i vår inomhusmiljö.

Det var för övrigt den kände svenske kemisten Carl Wilhelm Scheele som upptäckte ämnet år 1782. Han återkommer även i nästa inlägg, men då om ett annat gift. Ett gift som nått stor ryktbarhet genom historien. Detta kan ni snart läsa om i vår andra del i serien om mördande reklam.

TAGGAR