fullskärmsbild

Akvariehobbyn i yngelstadiet

Dagens akvarist söker information först och främst på nätet, i de forumlänk till annan webbplats vars medlemmar med outtömlig energi svarar på frågor om vattenvärden, alger, fiskar och foder. Men hur gjorde man förr när man ville veta mer om denna drottning bland hobbyer?

Eneroth, Kort handledning vid anläggningen och skötseln af sötvattens-aquarier. Foto: KB

Som vanligt söker jag svaret i KB:s samlingar, i det här fallet i den gamla boksamlingen 1830–1955. Jag får napp i mitten av 1800-talet. Den första ordentliga svenska introduktionen till akvariet kommer från Olof Eneroth i en skrift utgiven av Bonniers 1861. I Kort handledning vid anläggningen och skötseln af sötvattens-aquarier tar Eneroth ett helhetsgrepp på ämnet med hjälp av egen och andras erfarenhet. Från uppstart till skötsel guidar han oss igenom den snåriga akvariedjungeln.

Naturen är lika underbar hos infusionsdjuret och parasiten.

Vad lockade en människa för 150 år sedan att skaffa ett akvarium? Jo, svarar författaren i naturromantisk anda: ”Det tjenar till att göra oss förtroliga med en afdelning af den lefvande naturen.” Stora ord för en balja med vatten kan man tycka, men Eneroth påpekar klokt: ”Naturen är lika underbar hos infusionsdjuret och parasiten.”

Eneroth, Kort handledning vid anläggningen och skötseln af sötvattens-aquarier. Rudan. Foto: KB

Vilka fiskar ska man välja? Den moderna akvaristen får ofta rådet att starta med ett stim neontetror, några malar eller barber. På 1860-talet gäller delvis andra arter, förutom rudan ”seglifvade, lättfödde, hållande till godo med hur orent vatten som helst och tama”, sutaren och karpen förespråkar Eneroth framför allt guldfisken: ”En af de lämpligaste fiskar för aquarier. Den finnes att köpa hos sjökaptener samt i en och annan frukthandel.”

Det här känns exotiskt vid en första anblick. Men kanske inte så väldigt annorlunda ändå. Dagens zoo-affär kan med lite fantasi liknas vid en frukthandel, här finns i alla fall mycket smått och gott. Och de mest ambitiösa akvaristerna av idag reser faktiskt jorden runt, likt sjömän, för att studera fiskarna i deras naturliga miljöer. Vildfångat smakar ibland bäst.

Eneroth, Kort handledning vid anläggningen och skötseln af sötvattens-aquarier. Kräldjur Foto: KB

Ödlor kan också komma på fråga som invånare i 1860-talets akvarium. Vattenödlan t ex, vars arter ”äro tvärtemot den allmänna fördomen fullkomligt oskadliga”.

Eneroth, Kort handledning vid anläggningen och skötseln af sötvattens-aquarier. Vattenvärden. Foto: KB

Vattenvärden och foder? Nja, det tycks inte vara lika noga som idag. Hos Eneroth finns inga akvarieägare som sätter på sig vit rock och tar fram dropptester och mätstickor, inga debatter om näringsinnehållet i olika flingfoder. Guldfisken är ”inte särdeles nogräknad på vatten eller födan” och aborrgräset ”tål vid hvad behandling som helst”.

Hvilket krig på lif och död, och dock hvilken harmoni!

Är akvariehobbyn då värd allt besvär? Eneroth summerar på ett målande sätt fascinationen inför akvariet: ”Hvilket krig på lif och död, och dock hvilken harmoni!”