Stockholmiske Post-Tidender. 1720-22 1/10, Stockholmske Post-Tidningar 1722 15/10-34, Stockholms Post-Tidningar 1735-1820, Stockholms Post och Inrikes Tidningar 1821 2/1-3/2 samt Post- och Inrikes-Tidningar 1821 5/2-34 29/11. Stockholm. Till en början utan angifvet tryckeri, men tryckt i Kongl. Boktryckeriet (J. H. Werner) 1720-23 och 1730?-35; A. Björkman 1724-28, juli; Sal. Björkmans enka 1728-29?; Ben j. G. Schneider 1735-död 38 mars; B. G. Schneiders enka 1738 april-dec.; L. L. Grefing 1739-69?; f. d. Grefing'ska Boktryckeriet 1769?-70; Johan Georg Lange 1771-91; Johan A. Carlbom 1792-1810 14/9; Olof Grahn 1810 7/9-26; Kongl. Ordens boktryckeriet 1827-32 och A. G. Hellsten 1833-34 29/11. Fr.

Den hade följande titelvignetter i groft utförda träsnitt: 1720-22 1/10, Postryttaren blåsande i ett posthorn; 1722 15/10-10/12, Ett seglande skepp med en däröfver sväfvande Mercurius i en krans af två palmkvistar, förenade med en bandslinga, på hvilken ofvantill årtalet är utsatt samt nedtill läses: Stockholmske Post Tidningar.

1723-28 är denna vignett omsluten af en ram, men årtalet har försvunnit från bandslingan och står liksom nummersiffran inom små ramar på sidorna af vignetten inom den stora ramen, med tomrummen fyllda af skugglinier.

1729-34: En af rococo-ornament omsluten tafla, föreställande ett segelfartyg; på ena (närmre) stranden postryttaren med en hund, på den andra två torn med hvar sin väktare. På ett i ornamentens öfre kant inviradt band står: Stockholmske Post Tidningar.

1803 5/5-20: En af kongl. krona krönt rund sköld med tre kronor samt därunder ett svärd och en lagerkvist i kors.

1821-26: Blott skölden med kronan ofvanpå, samt

1827-34: Tre kronor.

1 v.: Ti. 1720 5/1-16/2, L. 1720 20/2-21, 8 s. 8:o (11,4 à 13,4 x 7,2); M., 4 s. 4:o, 2 sp. (15,5 à 17,5 x 11,8 à 13,6) 1722-35; årg. 1723, 27-29 äro försedda med register; 2 v., M. T., 4 s. 4:o, 2 sp. (15,5 à 19,5 x 12,5 à 14,6) 1736-92; 3 v., M. T. L., 4 s. 4:o, 2 sp. (19,8 à 18,4 x 13,6 à 14) 1793-1820; 6 v., 4 à 8 s. 4:o, 2 sp. (18,6 x 14) 1821-24; Fol. 2 sp. (29,6 à 27,1 x 18,3 à 22) 1825-34.

Priset finnes i de första årgångarne ej utsatt, men var 4 öre kpmt för hvart nummer 1723, 1728; 6 dlr kpmt för årg. 1729-35; 12 dlr kpmt 1736-47; 14 dlr kpmt 1748-60; 18 dlr kpmt 1761-76; 1 rdr specie 1777-92; 1 rdr 20 sk. bko 1793-1803 och 1811; 1 rdr 12 sk. bko 1804-10; 1 rdr 28 sk. bko 1812; 1 rdr 40 sk. bko 1813-17 och 2 rdr bko 1818-20; 4 rdr bko 1821-23; 5 rdr bko 1824-26; 5 rdr 24 sk. bko 1827; 6 rdr bko 1828-32 samt 6 rdr 32 sk. bko 1833, 34.

I samband med Stockholms Post-Tidningar utgåfvos: Patrioten 1727 6/2 (se nedan nr 21), Anmärckningar wid Swänska Post-Tidningarne 1734-60 (se nr 31) samt Inrikes-Tidningar [ 1:75 ] 1760 26/11-1820, då de med Stockholms Post-Tidningar förenades till en tidning: Stockholms Post- och Inrikes Tidningar 1821-34 29/11. Den fortsattes af Sveriges Stats Tidning [ 2:152 ] 1834 1/12-44 14/12, hvarefter tidningen återfick sin forna titel [Post- och Inrikes Tidningar (2:215)], som den ännu i dag behåller. (Se vidare härom i d. 2: Stockholms tidningar fr. o m. 1813.)

Ett slags supplement till Stockholms Post-Tidningar utgjorde:

Sammandrag af Wexelsluten å Stockholms Beurs 1817 16/5-23/12. Stockholm af Kongl. Commerce Collegii Advocat-Fiscals Contoir... J. O. Wennberg. Tr. hos Olof Grahn.

Kanslikollegium, som 1685 fått i uppdrag att utgifva Post-Tidningarne, anförtrodde 1720 ledningen af dess redaktion åt öfverpostdirektören Henrik Bunge. I den »Specifikation» som 1719 6/5 utfärdades »på dem som uti embetes ärender böra njuta fribref och fribrefsböcker, inrättad efter Fribrefs Staten af 1697 16/12 och Kongl. Fribrefsförordningen 1704 8/1, jemväl lämpad efter närvarande tid och Regerings form», föreskrefs, att i öfverpostdirektörens fribrefsbok skulle införas »äfven den postfrihet, som... bestås til utländske Gazetters införskrifvande, hvarefter den Swänska Gazetten kommer at formeras». Kanslikollegium förordnade äfven 1724 21/4 att härför införskrifva Amsterdams och Leidens franska gazetter, en holländsk Haarlemer Courant samt två tyska, Hamburgske och Holsteinske Correspondenterna.

Kanslikollegium påbjöd 1724 18/2 att i gazetten »jemväl måtte införas, hvad här i Stockholm förefaller och allmänt kan göras bekant», hvarför kansliets särskilda expeditioner fingo befallning att lämna öfverpostdirektören underrättelse om Kongl. förordningar, resolutioner och befordringar (Fotnot: Se Sylwan, a. a., s. 23 o. följ., hvarest Posttidningens innehåll under denna tid m. m. utförligt beskrifves.).

Då Adolf Fredrik, med anledning af Ständernas hemställan 1756 23/11 anbefallt, »att hädanefter uti Posttidningarne alltid borde kungöras, när någon, som innehade kongl. fullmakt, med döden afgått samt till den ändan äfven ålagt vederbörande att tillkännagifva alla sådana timade dödsfall i Kansliet, anmodade Kanslikollegium genom protokollsutdrag 1756 17/12 d. v. öfverpostdirektören L. von Klinckowström »att foga anstalt derom, det sådan underrättelser ifrån expeditionerna insamlade och tidigt uti Gazetten införda warda».

Efter öfverpostdirektör Bunges död 1737 4/5 blef tidningens ledning, jämte med dess utgifvande förenade inkomster, öfverlämnad åt hans efterträdare Johan Fredrik von Schantz (död 1743 24/4), Leonhard von Klinckowström (död 1759 1/9) och Matthias Benzelstjerna (död 1791 11/3).

Något privilegium på utgifvandet af Posttidningarne hade likväl aldrig blifvit utfärdadt för öfverpostdirektören, ehuru den åsigten småningom gjort sig gällande. I Svenska Akademiens stat af 1786 20/3 utlofvade Gustaf III »att af den inkomst, som för Svenska Avisornas utgifvande Öfverpostdirektören åtnjuter,... vid första ledighet af samma embete för evärdeliga tider skänka akademien årligen en summa af 1000 rdr» (Fotnot: Öfverpostdirektören Benzelstjerna blef på Gustaf III:s befallning anmodad af statsekreteraren Schröderheim att uppgifva, huru stor inkomsten var af Post- och Inrikes Tidningarne samt meddelade i sitt svar 1786 5/4, att boktryckaren Lange för rättigheten att trycka och till sin förmån föryttra Port- och Inrikes Tidningarne årligen betalade sammanlagdt 944 rdr 21 sk. 4 rst. specie. (Se B:s koncept i Engeströmska Handskr. saml. i Kongl Bibl., C. XVII: 1, 1.)).

Sedan Matthias Benzelstjerna 1791 11/3 aflidit och det år gått till ända, som hans arfvingar ägt uppbära inkomsten af så väl Posttidningarne, »hvilken honom uppå dess lön var anslagen», som Inrikestidningarne, »hvilken honom personligen tillkommit», utfärdade Gustaf III 1791 20/12 privilegium för Svenska Akademien på utgifvandet af båda dessa tidningar. Däri tillkännagafs, »att de tidningar, som hittills under Öfwer Postdirectörens tillsyn utkommit, hädanefter och framgent af Svenska Akademien skulle vårdas.» Genom privilegiet förunnades Akademien rättighet att ensam förlägga och utgifva de s. k. Posttidningarne, hvilkas föremål egentligen är att meddela Utländske nyheter åt allmänheten, såsom ock Inrikes Tidningarne, till hvilka aflidne Postdirektören Matthias Benzelstjerna 1760 uppgaf planen; och detta med efterföljande villkor och förmåner:

Emot dessa förmåner åligger det Svenska Akademien, att om oftanämde Ut- och Inrikes-Tidningars författande, tryckande och utgifvande draga försorg på ett sätt, som uppfyller ändamålet och befrämjar K. M:ts nådiga nöje».

Slutligen förbjöds vid »100 Rdr Specie vite och exemplarens förlust» att eftertrycka eller utgifva dessa Akademiens Tidningar (Fotnot: Se vidare härom Ljunggren, Sv. Akad:s hist. I: 387, där privilegiet in extenso är aftryckt.).

Genom cirkulär 1791 22/12 till alla kollegier och publika verk anbefallde Gustaf III, »att de skulle icke allenast fullfölja meddelandet af sådana underrättelser, hvilka uti Inrikes Tidningar vanligen införas, utan ock i öfrigt gifva de upplysningar, som Svenska Akademien kunde finna sig föranlåten att begära.

Som Kungörelser icke anses medföra laglig verkan, så framt de ej intagas uti Post- och Inrikes Tidningar, men Akademien icke kan förbindas att med sin bekostnad derom besörja; så böra vederbörande, hvilka icke genom någon särskild Kongl. resolution derifrån äro frikallade, när Kungörelserna insändas, tillika derföre erlägga betalning, enligt den taxa Akademien allmänheten i tidningarne meddelar.» (Fotnot: Ljunggren, a. a., 2: 51.)

I de privilegier, som 1798 och följande år af Gustaf IV Adolf utfärdades för utgifvande af tidningar i landsorten, är bl. a. det villkor infördt, »at inga andra utländske nyheter däri uptages än som uti Stockholms Post-Tidningarne äro införde».

Detta stadgande, hvarom tidningsutgifvarna särskildt erinrades i Bokhandels- och Boktryckeri-Ombudsmannens cirkulär d. 28 jan. 1806, och hvars efterlefnad noga öfvervakades, upphäfdes först genom Tryckfrihetsförordningen d. 9 mars 1810.

Genom nåd. skrifvelse d. 18 dec. 1816 tillkännagafs, att genom hofkanslerens försorg och under hans inseende skulle i Post- och Inrikes Tidningar införas under namn af »Officiel artikel sådana beslut, författningar och åtgärder, hvilka Kongl. Maj:t anser böra komma till allmänhetens kunskap».

Kort efter det att Gustaf III utfärdat privilegiet å Post- och Inrikes Tidningarnas utgifvande för Svenska Akademien, lät han - för att ännu mera befordra dess förmå däraf - genom hofkanslersämbetet (jan. 1792) upprätta ett arrendekontrakt mellan Akademien och trenne af dess ledamöter, kansliråden Nils von Rosenstein och G. G. Adlerbeth samt prosten C. G. Nordin, att från och med 1792 under en tid af 12 år ombesörja och ansvara för dessa tidningars utgifvande. Arrendatorerna hade att till Akademien därför årligen erlägga 1000 rdr specie (Fotnot: Fr. o. m. 1804 utgick arrendet i bankomynt.), men om prenumerant-antalet komme att öfverstiga 3,600, skulle de därutöfver för hvarje prenumerant erlägga 16 sk. Återstoden af behållningen delades mellan arrendatorerna, hvilken vinst ej blef obetydlig, då tidningarna på grund af de dem beviljade förmånerna vunno stor spridning; en lott i detta arrende var därföre ganska inbringande. Efter de tolf årens förlopp blef arrendet förnyadt, och detta förnyade arrende gick till ända år 1811. Arrendatorerna begärde då förlängning, men endast på ett år, emedan man ville se hvad inflytande förlusten af Finland samt den nya tryckfrihetsförordningen m. m. kunde hafva på tidningens affärer. Ett nytt kontrakt, som skulle räcka t. o. m. 1820, underskrefs 1812 29/10.

Nordin, som 1805 blifvit utnämnd till biskop i Hernösand, hade emellertid aflidit 1812 14/3. De nye arrendatorerna voro fem, nämligen - förutom Rosenstein och Adlerbeth, som stodo qvar - öfverintendenten A. N. Edelcrantx, kanslirådet C. G. af Leopold och justitierådet I. R. Blom. De utfäste sig att i årlig arrendeafgift erlägga 2,500 rdr b:ko (Fotnot: Högsta arrendeafgiften under föregående arrendetid hade influtit 1811 och utgjort 2,890 rdr b:ko. Högsta prenumerantantalet 1812-20 utgjorde 7,718 år 1812. Ljunggren, a. a. 1: 311, 381.).

Efter Adlerbeths död 1818 7/10 fingo de fyra återstående arrendatorerna sitt arrende förnyadt på samma villkor som dittills. Nytt kontrakt upprättades 1820 19/10 med Rosenstein, Edelcrantz, Leopold, Blom samt statssekreteraren Anders Carlsson af Kullberg och riksantiqvarien C. B. Rutström, hvilka sistnämnda inträdt med hvar sin half-lott i Adlerbeths ställe. Efter Rosensteins död (1824 7/8 ingick F. M. Franzén såsom arrendator och Kullberg blef Rosensteins efterträdare såsom Post- och Inrikes Tidningarnas ansvarige utgifvare, hvartill denne af Akademien blifvit utsedd i stället för lektor Nordin, som af Gustaf III erbjudits denna befattning, men undanbedt sig förtroendet. Det bestämdes ock, att, när en lottegare doge, skulle Sv. Akademien utse någon sin ledamot till lottegare. Sedan Rutström 1826 13/4 och Blom s. å. 6/5 aflidit, ingingo kanslirådet J. D. Valerius och landshöfding Hans Järta 1826 30/11 bland arrendatorernas antal, och s. å. förnyades kontraktet på ytterligare 6 år. Efter Leopolds död (1829 9/11) delades hans lott mellan professorerna E. G. Geijer och L. M. Enberg.

Från och med 1833 öfvertog Sv. Akademien själf tidningens utgifvande, och kontrakt upprättades med boktryckaren Hellsten angående tryckningen. Närmaste tillsyn öfver tidningen skulle Enberg och Valerius utöfva samt kanslirådet Nils af Wetterstedt besörja dess redigering. På hans förslag utgafs ett Riksdagsbihang till Post- och Inrikes Tidningar 1834 12/2-14/7, då det måste upphöra såsom förlustbringande.

På B. v. Beskows förslag aflät Sv. Akademien 1834 12/5 en und. skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan att få till staten afträda sitt privilegium mot en årlig ersättning af 5,200 rdr bko, hvilket de legala annonserna ansågos inbringa. Kongl. Maj:t biföll denna anhållan på det sätt, att Akademien erhöll tillstånd att fr. o. m. 1835 på fem års tid öfverlåta sitt privilegium till den person, som af hofkanslern antoges att utgifva en Svensk Statstidning. Kontrakt upprättades 1834 23/9, hvarigenom Akademien mot ett årligt statsvederlag af 5,200 rdr bko öfverlät på fem års tid sitt privilegium åt kanslirådet P. A. Wallmark, som 1834 1/11 öfvertog Post- och Inrikes Tidningarna och 1834 1/12 började utgifva Sveriges Statstidning. (Se om denna, d. 2: Stockholms tidningar fr. o. m. 1813.)

Redaktör af Stockholms Posttidningar var antagligen 1741-48 sekreteraren A. Rydman (död 1766); 1749-52(?) amanuensen i kongl. biblioteket Peter Prael; 1753-84 kanslisten i k. kansliet Christopher Depken (död 1784) samt därefter protokollssekreteraren Gustaf Regnér, hvilken äfven sedan Svenska Akademien öfvertagit Post- och Inrikes Tidningarna fortfor att till sin död 1819 22/3 redigera dem. Rektor Johan Murberg (död 1805) förestod i elfva år redaktionen af Stockholms Post-Tidningar. Jfr. Biogr. Lexikon 9: 194, 195.

Sedermera voro Nils Arfvidsson 1828-30 och Kanslirådet N. af Wetterstedt 1831-34 tidningens redaktörer.

I Kongl. Bibl:s exemplar af Stockholmiske Post-Tidender äro årg. 1720, 28 kompletta; däremot äro 1721, 22 och 24 mycket ofullständiga, liksom blott ett nummer finnes af hvardera årg. 1726, 26. Fr. o. m. 1727 är hela serien komplett.

Sidnamn: 1_16.htm