Francois Villon, dikter

Vu 22

Den franske poeten François Villon (f. 1431, d. efter 1463) är fortfarande en gåta för forskarna. Hans egentliga namn är inte riktigt känt, och hans liv är höljt i dunkel.

Man vet att han lämnade Paris i januari 1463. Troligen blev han dömd till döden genom hängning för mord på en präst, stölder och slagsmål men sedan benådad och förvisad från Paris på tio år. Därefter försvinner alla spår. 

 
Omfattningen av hans verk är oklar. Man vet med säkerhet att han har författat två större poem vanligen kallade Le Grand testament och Le Petit testament ("Det stora testamentet" och "Det lilla testamentet"). Det senare är daterat till 1456 och det första mellan 1457 och 1463. Dessutom har han skrivit ett antal korta poesistycken. Den första upplagan av hans samlade dikter utgavs 1489.

Genom flera händer

Kungl. bibliotekets handskrift Vu 22 är en liten papperscodex på 272 blad, där flera blad saknas. Den tillkom någon gång mellan 1475-1500 och är ett verk av flera skrivare.

Under de tre första decennierna av 1500-talet befann sig handskriften i trakten av Compiègne, i norra Frankrike. Senare ägdes den av den franske historikern och presidenten vid mynträtten Claude Fauchet, en känd boksamlare. Från Fauchet kom handskriften till en annan berömd fransk bibliofil Paul Pétau och såldes 1656 av hans son, Alexander, till drottning Kristina. 

Blandat innehåll

Handskriften innehåller delar av Det lilla och Det stora testamentet samt andra ballader av Villon och är en mycket viktig källa till hans författarskap. Dessutom innefattar den dikter av andra berömda franska medeltida författare, som Guillame Machaut och Christine de Pisan. Sammanlagt rör det sig om 120 diktstycken; vissa är kända bara från den här handskriften. Allt är dock blandat utan någon ordning eller systematik - ett fullständigt potpurri.

Senast uppdaterad: 2012-12-18
Innehållsansvar: Anna Wolodarski, e-post: fornamn.efternamn@kb.se

Sveriges nationalbibliotek