Ordlista

Alungarvat skinn, särskilt beredda djurhudar, med vit färg, användes ofta som överdragsmaterial för medeltida handskrifter, vanligen, men inte alltid, spända över träskivor.

Annaler, historiska källor i vilka händelser och fakta är arrangerade i kronologisk ordning, år för år, utan annat egentligt sammanhang.

Apokryfiska böcker, (av grek. apokryp`tein, gömma, dölja) i fråga om i biblisk litteratur sådana verk som ej medtagits i Bibelns kanon.

Ara pacis, invigdes av kejsar Augustus år 9 f.Kr. i Rom; även kallat Ara pacis Augustae (lat. Augustus fredsaltare), är ett altare av marmor omgärdat av en mur. Reliefer på murens utsida visar händelser ur Roms mytologiska historia och en procession bestående av medlemmar av kejsarfamiljen och Roms gamla prästerskap, anförda av den till freden offrande kejsaren; anses vara det yppersta uttrycket för den romerska konsten.

Arabeskinitial, en utsmyckad bokstav, oftast i mer än en färg, med platta hopflätade bladliknande former, oftast ordnade i runda eller nästan runda mönster och ofta flätade.

Arameiska, semitiskt språk, officiellt språk i hela Främre Asien från ca 700 f.Kr. till ca 600 e.Kr. Det vanligaste talspråket bland judarna på Jesus tid. Jesu talade sannolikt (palestinsk) arameiska.

Arbor consanguinitatis (blodsförvantskapsträdet), ett diagram, ofta över en hel sida, som illustrerar släktskapsförhållanden vilka är av betydelse i  kyrklig rätt för frågor om äktenskaps- och arvsrätt; förekommer oftast i juridiska handskrifter, men finns även i andra typer av texter, t.e.x. i nionde bok av Isidorus Etymolgiae. 

Arenakapellet, litet kapell i Padua byggt i början av 1300-talet. Känt för sina fresker av Giotto med ”Yttersta domen” och scener ur Marias och Jesu liv.

Arianism, lära förkunnad av presbytern Arius på 300-talet, som i Kristus såg en människa, som av Gud begåvats med gudomliga krafter. Arius gudslära fördömdes år 325, men levde kvar bland germanerna till början av 500-talet. 

Autunkatedralen, kyrkan St. Lazare (1130) i Burgund (Frankrike), känd för sina romanska skulpturer, särskilt de av Gislebertus.

Azoth, ångbildning, en av naturens fyra grundprocesser enligt alkemi. Namnet är bildat av latinska alfabetets första och sista bokstav, AZ, efterföljda av de sista bokstäverna i de grekiska och hebreiska alfabetena, Omega och Tau.

Benedictus regel, klosterregel av Benedikt av Nursia (673-735) som han föreskrev för det av honom grundade klostret Monte Cassino. Regelns bestämmelser om dagligt studium och skrivarbete (kopiering av handskrifter m.m.) hade en avgörande betydelse för den kulturella utvecklingen i Västerlandet.

Benediktion, en liturgisk välsignelsehandling.

Bibelprolog, i den medeltida bibeln en inledande skrift som skulle introducera och förklara en bibelbok eller grupper av böcker. Prologen bestod huvudsakligen av excerpter ur den latinske kyrkofadern Hieronymus skrifter.

Bifolium (pl. bifolia), ett pergament som vikts på mitten för att bilda två blad.

Channel style, en typ av utsmyckning som förknippas med England och Frankrike under sent 1100-tal och tidigt 1200-tal.

Cisterciensorden, uppkallad efter moderkloster Cîteaux, lat. Cistercium, i Frankrike som grundades 1098; en reformerad gren av benediktinorden med en strikt och asketisk tolkning av Benediktus klosterregel.

Collectarium, (av lat. collecta, bön) en liturgisk bok brukad vid tidegärden; förutom böner kunde den även innehålla vissa andra delar av tidegärden.

Codex argenteus (Silverboken, kallad Silverbibeln), innehåller de fyra evangelierna på gotiskt språk, översatta från grekiska på 300-talet av den gotiske biskopen Wulfila; skriven förmodligen i början av 500-talet på purpurfärgat pergament med guld- och silverbläck (härav namnet); i dag i Uppsala universitetsbibliotek.

Codex aureus (Gyllene boken), innehåller de fyra evangelierna på latin; skriven på omväxlande ofärgat och purpurfärgat pergament med bland annat guldbläck (härav namnet); utförd ca 750 i södra England, troligen i Canterbury, fanns senare i Spanien, där den 1690 köptes till Sverige av Johan Gabriel Sparwenfeld; i dag i Kungliga biblioteket (sign. A 135).

Corvey, benediktinkloster i Westfalen, grundat 822. Från Corvey utgick missionärerna till norra Europa, däribland Ansgar, ”nordens apostel”. Corvey hade en berömd skola och ett betydande bibliotek. 1632 plundrades Corvey av svenskarna. 

Deuterokanoniska böcker (gr. deuteros, andra och kanan, regel, rättesnöre), i katolsk tradition de böcker som står utanför den judiska bibelkanon och som omfattar Mackabeerböckerna, Tobit, Judit, Salomos vishet, Jesu Syraks vishet, Baruk samt några kompletteringar av äldre bibelböcker. 

Didaktiska skrifter, undervisande och uppfostrande skrifter.

Dorpats universitet, instiftat 1632 av Gustav II Adolf i Dorpat (Tartu) i Estland som en del av försvenskningen av nya områden. Det var näst äldsta universitetet i det dåvarande svenska riket.

Enkelblad, ett enstaka blad eller en halva av ett bifolium (dubbelblad).

Eskatologi, läran om de yttersta tingen.

Explicit (troligen en förkortning av lat. explicitus est liber, boken är inte rullad), använd av skrivare för att ange textens slut ofta med uppgifter om dess titel och ibland om dess författare; ordet är i tredje person singularis och betyder ”här slutar” (boken, texten osv.); kan även användas i pluralisform expliciunt. Kan även beteckna verkets sista ord.

Foliering, numrering av blad i en handskrift.

Franker, en samlingsbeteckning på germanska stammar som anföll det romerska riket i Rhenområdet. På 400-talet utbredde sig frankerna mot söder och väster och vid seklets slut bildades en frankisk riksenhet. Under 500-talet övergick de från forngermansk religion till kristendom.

Fredskonferenser i Haag, sammankomster mellan ett flertal stater för att främja internationellt samförstånd och mellanfolkligt samarbete. Den första fredskonferensen kom till på initiativ av Ryssland och ägde rum i Haag 1899. Man antog ett antal texter om humanitet i krig. Den andra sammanträdde 1907 och resulterade i 13 konventioner, varav 12 trätt i kraft, rörande regler i krig.

Försättsspegel, ett blad nedklistrat i pärmens insida.

Gelatinlim, halvgenomskinligt lim gjort på gelatin.

Genesis, Första Mosebok med skapelseberättelsen.

Goterna, benämning på vissa germanfolk under antiken och tidig medeltid.

Gregorius’ regel beskriver en vanlig ordning av bifolia i medeltida handskrifter; i den lades pergamentets köttsida alltid mot en annan köttsida, och hårsidan mot en annan hårsida.

Grekisk majuskelskrift, en äldre grekisk skrifttyp, som består av ”stora” bokstäver,  majuskler, och därför kan infogas mellan två parallella linjer ("tvålinjeskrift"); har sitt ursprung i steninskrifter.

Grekisk minuskelskrift, en yngre grekisk skrifttyp som använder ”små” bokstäver, minuskler. Eftersom dessa var korta eller långa, infogar sig en minuskelskrift i princip mellan fyra parallella linjer (fyrlinjeskrift). Grekisk minuskelskrift utvecklades gradvis och etablerades från 700-talet som gällande bokskrift.

Hagiografi, det som berör helgonbiografi.

Heidelbergbiblioteket det äldsta av de tyska universitetsbiblioteken, grundat 1390 och förenat 1553 med kurfursten Otto Heinrichs bibliotek; vid början av 1600-talet ett av Europas rikaste bibliotek, kallat Bibliotheca Palatina. 1622 beslagtogs det av Maximilian av Bayern efter Heidelbergs erövring under det trettioåriga kriget och skänktes till påven Gregorius XV som införlivade det med Vatikanbiblioteket.

Himmelska Jerusalem, Guds Stad, skildras i Johannes Uppenbarelse, går tillbaka på en föreställning om en slags motsvarighet mellan jordiska och himmelska företeelser och ting; i senare kristen tradition en bild av himmelen som de saligas boning.

Homiletisk, som har att göra med predikan (grek. homili´a, predikan), dess innehåll och struktur eller i vidare bemärkelse med läran om predikan. 

Häfthål, ett hål eller en skåra i mittvecket på samtliga bifolia i ett lägg, genom vilket häfttråden löpte på insidan till utsidan som en del av häftningsprocessen för att fästa samman alla läggen i en handskrift.

Häftning med extra omtag, häftning med ett eller flera omtag med häfttråden runt bindgarnet.

Häftstöd, ett band av skinn, eller ett bindgarn som vilar på handskriftens rygg, vid vilken handskriftens lägg är häftade med en tråd som är en del av bandets struktur.

Högstapel, den del av en bokstav som sträcker sig ovanför kortstapelns höjd, som i b, d och l.

Incipit (lat. incipere, att börja) använd av medeltida skrivare för att ange början av en ny text eller en ny del av en text, med uppgifter om dess titel och ibland om dess författare; ordet är i tredje person singularis och betyder ”[här] börjar” (boken, texten osv.); kan även användas i pluralisform incipiunt. Kan även beteckna verkets inledande ord.

Initial, en större och ofta utsmyckad bokstav som inleder ett viktigt textavsnitt.

Inklistrat (eller nedklistrat) försättsblad, ett blad som limmats på insidan av pärmen i en bindning.

Introitus, antifonal ingångssång vid mässans början, vanligen en psaltarpsalm.

Judiska upproret, bröt ut i Judéen år 66 e.Kr. till följd av tilltagande religiösa oroligheter och övergrepp från en brutal romersk styrelse. Det slutade med att Jerusalem förstördes år 70 e.Kr.

Kalendae, i den romerska kalendern benämning på månadens första dag; beteckningen använd även i den medeltida kalendern.

Kanon, ka´non (lat. canon, av grek. kanan, linjal, måttstock, rättesnöre, m.m.), regel(samling), text(er) eller dokument som anses normerande, erkända och legitima.

Kanonisation, helgonförklaring.

Karolingisk minuskel, en medeltida skrift (mycket lik de bokstäver som vanligen används i dag) som utvecklades på 800-talet och som i stor utsträckning användes till slutet av 1100-talet; den fick nytt liv på 1400-talet.

Karolingisk tid, benämning på en period under en dynasti av frankiska kungar (751-962). Dess mest betydande representant var Karl den store (747-814), romersk kejsare från 800.

Kievriket, Kievrus, benämning på en medeltida furstestat, ett omfångsrikt men löst sammanfogat rike, som skapades på 800-talet och hade sina centrala delar i Dneprdalen i nuv. Ukraina; fick under 900- och 1000-talen en fastare samhällsstruktur, bl.a. genom att den bysantinska kristendomen introducerades 988, men splittrades och föll under 1100- och 1200-talen.

Kollegiatkyrka, kyrka som i likhet med en domkyrka har ett kapitel av regulärpräster (präster som lever enligt en ordensregel), som förrättar en gemensam korbön där.

Korsbärarorden med röd stjärna grundades av den heliga Agnes från Böhmen som ett lekmannabroderskap som ägnade sig åt sjukvård och själavård; blev erkänd som orden 1237 och hade mycket stark ställning i Böhmen och Schlesien. Namnet syftar på ett kors med en röd stjärna på ordensriddarnas dräkter.

Kortstapel, ett lodrätt streck i sådana skrifttyper som den karolingiska minuskeln, tydligast i bokstaven i, som inte sträcker sig över eller under den övre eller nedre delen av bokstaven o.

Krönika, historisk framställning, företrädesvis från medeltiden, där det sammanhållande bandet utgörs av de skildrade händelsernas tidsföljd. Gränsen mot annaler är flytande, men krönikan skiljer sig från dessa källtyper genom sin större detaljrikedom.

Kyrkofader, de tidiga kristna författare som anses särskilt viktiga för kyrkans tradition. Isidorus av Sevilla (d. 636) räknas vanligen i västkyrkan som den sista kyrkofadern.

Liturgi, gudstjänstordning, särsk. kristen.

Liturgiska böcker, böcker med gudstjänstordningar och / eller texter.

Luxemburgdynasti, Böhmens regerande kungar 1310-1378.

Lägg, ett antal bifolia som lagts i varandra och som utgör en grundenhet i en medeltida handskriftens struktur; ofta fyra bifolia, vilket ger åtta blad, som i Codex Gigas.

Läggbeskrivning, framställning av bifoliernas inbördes ordning och följd i en handskrift.

Minnesång (ty. Minnesang), tysk medeltidslyrik, påverkad av fransk trubadurdiktning, blomstringstid 1100- och 1200-talen. Den sjöngs till ackompanjemang av stränginstrument. De mest framstående utövarna var Walther von der Vogelweide, Reinmar der Alte, Heinrich von Morungen, Wolfram von Eschenbach.

Monte Cassino, kloster mellan Rom och Neapel, grundat 529 av Benedikt av Nursia. Efter att ha blivit förstört och nygrundat ett flertal gånger, upplevde det sin största blomstring på 1000-talet, då det blev Italiens kulturella och politiska centrum.

Märkflik, en liten bit av något material, inklusive tråd, som fästats vid ett blad som en hjälp för en läsare att snabbt hitta bladet i fråga i en handskrift.

Nekrologium, benämning på en bok med uppgifter om dödsdagar gällande medlemmar i medeltida kloster och kyrkor samt dessa institutioners välgörare m.m., vilka alla skulle ihågkommas på sina dödsdagar. Ett nekrologium hade oftast formen av en kalender, men dödsnotiser kunde även skrivas in i s.k. martyrologier och liturgiska kalendarier.

Neumer, en tidig form av musiknotation.

Onomastik betecknar namnforskning (person- och ortnamnsforskning).

Paleografisk, det som berör de medeltida och senare handskrifters skrift (dess beskaffenhet, läsning och tolkning).

Palimpsest, (gr. palin, ”igen”; psēstos, ”skrapad”) en återanvänd papyrus- eller pergamentshandskrift vars ursprungliga text har tvättats eller skrapats bort och ersatts med en ny.

Passionale el. passionarium (av lat. passio, lidande) medeltida liturgisk handbok som innehöll läsningar ur martyrakter eller helgonlegender som lästes under tidegärden.

Penntecknad initial, initialgjord i en speciell teknik som skapats genom ett flertal penndrag.

Pergament, särskilt beredda djurhudar som flertalet medeltida handskrifter skrevs på.

Pryl, ett verktyg som brukades till att dra nästan osynliga stödlinjer till ledning för skrivaren.

Přemysliderna, fursteätt i Böhmen av tjeckiskt ursprung, härstammade enligt sagan från en bonde Přemysl, som gifte sig med furstinnan Libuša; regerade i Böhmen, från 1198 till 1306 som konungar.

Premonstratenserorden (kallad även norbertiner), grundad 1120; namnet efter moderklostret Prémontré nära Laon i Frankrike som grundades av Norbert av Xanten; följer ordensregel författad av den helige Augustinus, s.k. augustinregel; förenar klosterliv med aktiv själavård.

Prüfeningkloster, benediktinkloster grundat 1109 väster om Regensburg (södra Tyskland); under 1100-talet centrum för handskriftsproduktion och bokmåleriskola; en bokförteckning från 1165 visar på en rik samling, förutom de liturgiska böckerna och läroböckerna är omkring 300 verk av olika författare representerade.

Reagens, en vätska som ofta användes på 1800-talet för att få fram skrift som raderats från pergamentet; detta blev efter kort tid mörkbrunt.

Recto, framsidan av ett blad, som om detta ligger på sin plats, alltid är en högersida.

Reformordnar, klosterordnar som grundades vid slutet av 1000-talet och i början av 1100-talet (cistercienser, premonstratenser). De var kritiska till de existerande ordnarna och pläderade för en striktare tolkning av klosterregler.

Remsa, en del av ett enkelblad med skiftande bredd.

Rubricator, en person ansvarig för rubriker i en handskrift, som ibland kunde vara handskriftens skrivare. Rubricering gjordes efter att själva texten hade skrivits.

Septuaginta, (lat. sjuttio) översättning av Gamla Testamentet till grekiska, gjord av 70 eller 72 judiska lärde ca 200 f.Kr. i Alexandria; förkortas ofta till LXX.

Skriptorium, rum eller lokal för skrivande av böcker och dokument.

Spegel, ett blad som limmats på insidan av pärmen i en bindning.

Stift, ett medeltida skrivredskap, vanligen gjort av ett mjukt material som bly.

Stormähriska riket, tidigmedeltida västslavisk statsbildning med utbredningsområde i nuvarande Mähren, Slovakien, Böhmen, delvis Ungern och Polen; föll samman år 906.

Strasbourgkatedralen, katedralen Notre-Dame i centrala Strasbourg, en av Europas mest berömda gotiska katedraler; byggdes i flera omgångar fram till mitten av 1400-talet; de äldsta delarna från 1000-talet; förstörd delvis under franska revolutionen och under fransk-tyska kriget 1870.

Tours, St. Martinklostret grundades år 375 av den helige Martin (316-397), biskop i Tours och klostrets första abbot; under karolingisk tid ett viktigt centrum för produktion av biblar, oftast i en volym och rikt illuminerade.

Trettioåriga kriget, en serie krigiska konflikter 1618-1648 mellan protestanter och katoliker som utspelades huvudsakligen på de tyska områdena. Kriget utlöstes av ett uppror av Böhmens protestantiska ständer mot den tysk-romerske kejsaren och Böhmens kung Ferdinand II. Ständerna utnämnde i stället Ferdrik V, kurfursten av Pfalz och Evangeliska unionens ledare till en ny kung. Han blev dock besegrad av de kejserliga trupperna vid Vita berget 1620. 1630 blev också Sverige indragen i kriget. 1648 slöts freden i Osnabrück och Münster (Westfaliska freden) som innebar att de protestantiska staterna uppnådde likställighet med de katolska. Sverige blev den nya stormakten som ett resultat av kriget. 

Understapel, den del av en bokstav som når under kortstapeln, som i p, q och y.

Ursini-Rosenbergska biblioteket grundades av furst Peter Vok Rosenberg (tj. Rožmberk) (1539-1611). Släkten Rosenberg hörde till Böhmens förnämsta adelsfamiljer. Biblioteket innehöll ett stort antal dyrbara handskrifter, inkunabler och sällsynta tryck, en del kom från brodern Wilhelms kvarlåtenskap. Biblioteket överfördes 1647 till Hradčinborgen i Prag och 1648 föll det i svenskarnas händer som krigsbyte.

Verso, baksidan av ett blad, som om detta ligger på sin plats, alltid är en vänstersida.

Vulgata, eg. Versio Vulgata (lat. den allmänna versionen), den av Hieronymus på uppdrag av påven Damasus I utförda latinska översättningen av Bibeln; sedan 1546 den romersk-katolska kyrkans officiella Bibel.

Visigoter, västgoterna, germansk folkstam, grundade på 400-talet riken i Gallien och Spanien, besegrades 507 av frankerna och 711 av araberna. Från andra hälften av 300-talet var de kristna, men bekände sig till den arianska trosinriktningen.