Ingen föranmälan. Fri entré.
Program
kl. 13.00
- Pelle Snickars, KB
Behöver forskare metadata? – en introduktion
- Mats Dahlström, Högskolan i Borås
Metatexter och mervärde
- Johanna Berg, Riksantikvarieämbetet
Fel kan bli rätt – om kulturarvsdata på webben
kl. 14.45 – Kaffe
kl. 15.15 – KB & metadata
- Katinka Ahlbom och Olle Halldin, KB
Nålen i höstacken – nödvändiga metadata för efemärt material
- Linus Widströmer, KB
Audiovisuell metadata - en pragmatisk värld
- Anders Cato, KB
Metadata – både för analoga och digitala publikationer
kl. 16.15 – Avslutande paneldiskussion
Enligt Wikipedia är metadata data om data eller information om data.
”Normalt används metadata eller metainformation för att beskriva innehållet och/eller strukturen för en viss datasamling ur något perspektiv.”
Wikipedia är intressant eftersom den genom sin alternativa metadataproduktion utmanat traditionella biblioteks- och katalogiseringsregler. På sajten utspelar sig ett slags pågående debatt om metainformation och vilken kunskap som egentligen skall gälla – ett intellektuellt språkspel som genom wikins versionshantering kan följas nästan i realtid.
Vid sidan av olika former av social metadata har webbutvecklingen och diverse digitaliseringsinsatser de senaste åren resulterat i att kataloginformation om materialtyper kompletterats med materialet självt. LIBRIS är fortfarande en nationell söktjänst med information om titlar – men förhoppningsvis kommer den i allt högre grad framöver också att innehålla böckerna själva.
I en digital kontext är antalet forskare som intresserar sig för att P. Olof Liljevalchs gamla avhandling, Om inskrifter i lefvande träd, har klassifikationen ”M* (kssb/7)” försvinnande få – däremot gillar de flesta att boken finns länkad i full PDF genom Google Book Search.
Samtidigt som mängden digitaliserat material stadigt växt på landets minnesinstitutioner har paradoxalt nog sättet att producera metadata inte förändrat sig speciellt mycket under det senaste decenniet. Naturligtvis bör man fråga sig vilket slags information som egentligen är nödvändig för användare, givet att det material de söker information om finns tillgängligt per se parallellt i samma gränssnitt.
På vilket sätt skall egentligen fotografier beskrivas när de samtidigt kan betraktas av användaren? Är det möjligt att reducera produktionen av metadata generellt – och på så vis omfördela resurser – utan att sökfunktioner blir lidande? Vilken information bör minnesinstitutioner producera, och vad kan överlämnas till forskaren att ta reda på själv givet att materialet finns i digital form?
