En kunglig humlegård

Humlegården var från början – hör och häpna – en humlegård, anlagd av kung Gustav II Adolf. Här odlades dels humle, men även köksväxter och frukt för hovets olika behov. Senare skulle drottning Kristina komma att plantera lindalléer i fransk stil, vilket gjorde parken till ett populärt utflyktsmål för hovet.

Parken öppnas för allmänheten

Under 1700-talet blev parken allt mer tillgänglig för allmänheten – här anlades bland annat teaterlokaler, karuseller och ett värdshus. Parken behöll länge en mer lantlig karaktär. Det kan vara svårt att tro i dag, men innan staden tog över och rustade upp parken inför bygget av den nya biblioteksbyggnaden hade Humlegården något av ett tvivelaktigt rykte – omgivningen bestod till stor del av ruckel och området beskrevs som "stenigt och sumpigt".

Detta skulle dock komma att ändras i samband med att planerna för Kungliga bibliotekets nya byggnad gjordes till verklighet.

Nu kavlade nämligen Alfred Medin, Stockholms förste stadsträdgårdsmästare, upp ärmarna och omvandlade parken till en offentlig sådan i tysk, romantisk stil med slingrande stigar och träd från alla världens hörn. Detta arbete, i kombination med att Kungliga biblioteket flyttade in i sina nya lokaler 1877, innebar att många av problemen i området nu byggts bort.

Och även om bibliotekspersonalen varit skeptisk till att hamna i det som då var utkanten av staden, var den legendariske bibliotekarien Gustaf Klemming mycket nöjd - äntligen hade nationalbiblioteket en värdig, brandsäker byggnad, långt ifrån det "kaos af hyllor, skåp och böcker" som tidigare rådde!

Humlegården i KB:s samlingar

Det är också från denna tid många av de bilder du ser här kommer ifrån: från 1800-talet och framåt skildras Humlegården i bilder, målningar och fotografier, som numera är en del av KB:s samlingar.