Systema naturae 1735

Högupplöst bild, öppnas i nytt fönster

Verket som gav Linné ett namn i den vetenskapliga världen.

Enkelt - tillämpligt

Det som Linné lyckades med i Systema naturæ var att ställa upp enkla, lättförståeliga och praktiskt användbara principer för hur klassificeringen och systematiseringen av naturen skulle gå till, ett regelsystem som snart sagt alla kunde tillgodogöra sig. Det var alltså inte systemet i sig självt som var det märkvärdiga, utan just dess enkla tillämpbarhet.

Två grundprinciper

De två mest berömda beståndsdelarna är sexualsystemet och den senare utvecklade binära nomenklaturen. Sexualsystemet, som lanserades i första upplagan av Systema naturæ, byggde till stor del på observationer från den redan nämnda Vaillant, men även från den tyske botanisten Rudolf Jakob Camerarius (1665–1721). Den binära nomenklaturen fick sin slutgiltiga utformning i Species plantarum 1753.

Namngivning i fokus

De principer för namngivning som grundläggs i Systema naturæ var dock ett första viktigt steg med artens namn som första led i dess beskrivning. Namnet följdes därefter med tillräckligt många specifika kännetecken för att avgränsa arten från andra liknande arter enligt ett både logiskt och konkret mönster och med upp till totalt tolv ord.

Tre riken

I Systema naturæ delar Linné in naturen i tre riken: stenriket, växtriket och djurriket, där växtriket av naturliga skäl var det mest genomarbetade av de tre. Alla växter tillhör enligt Linné en av 24 klasser som – förutom kryptogamerna där varken ståndare eller pistiller är synliga – åtskiljs från varandra genom ståndarnas
antal eller speciella anordning i växtens blomma. Klasserna indelas sedan i undergrupper i form av ordningar, släkten, familjer och arter.

Växternas sexualliv

Dessa indelningar gjordes huvudsakligen efter likheter i växternas utseende och har senare blivit föremål för en fullständig reformering i och med införandet av modern genetik och dna-teknik. Men 1735 var den praktiska tillämpbarheten av Linnés sexualsystem uppenbar, även om vissa kritiker störde sig på Linnés ständiga jämförelser med människans sexualliv (i samband med växterna använder han t.ex. termer som brudkammare, bröllop, säng etc.) eller på att indelningsprinciperna ibland var lite väl stelbenta.

Fastställa klasstillhörigheten

Nu blev det trots allt möjligt för världens växtsamlare, botanikentusiaster och vetenskapsmän att betrakta en växt, bedöma hur fortplantningsorganen var utformade och därmed fastställa den övergripande klasstillhörigheten. Djurriket indelas å sin sida i sex klasser: däggdjur, fåglar, amfibier, fiskar, insekter och maskar, varefter flera olika faktorer sedan avgjorde släktförhållandena inom dessa.

Paradoxala sagodjur

Denna indelning var förvisso klumpig, och medförde flera missförstånd och sammanblandningar, men då de befintliga zoologiska systemen var än mer bristfälliga än de som fanns inom botaniken var det ändå fråga om en förbättring som blev av yttersta vikt för klassificeringen av djur och insekter. I en särskild liten avdelning i Systema naturæ placerades sagodjur och fantasifoster, som drakar och satyrer, under rubriken »Paradoxa».

Avgörande enkelhet

Slutligen delar Linné in stenriket i tre klasser: bergarter, mineral och fossil. Här gjordes klassificeringen endast efter stenartens yttre fysiska karaktär, och fick aldrig någon egentlig vetenskaplig betydelse. Enkelheten i principerna från Systema naturæ var avgörande för att de skulle vinna en sådan snabb spridning över världen. Men viktigare ändå var kanske Linnés eget sätt att positionera sig i 1700-talets vetenskapssamhälle.

Hårt arbete och god marknadsföring

Hans oförtröttliga arbete med att ständigt beskriva och klassificera hela världens flora gjorde att han snart framstod som den självklara auktoriteten på området, vilket i sin tur medförde att hans sätt att klassificera och beskriva av rent praktiska skäl snart trängde undan andra existerande eller tänkbara system. Linnés makalösa arbetsinsatser och förmåga att marknadsföra sig gjorde att det under lång tid inte var vetenskapligt konstruktivt att formulera eller använda andra system. Linnés sexualsystem och binära nomenklatur kom därför att inta en nästintill monopolliknande position.

Högupplöst bild, öppnas i nytt fönster



 

Senast uppdaterad: 2007-11-09

Alla personer i nätverket

Alla böcker

Hela verket

Detta exemplar var Linnés eget

Högupplöst bild, öppnas i nytt fönster

Högupplöst bild, öppnas i nytt fönster

Högupplöst bild, öppnas i nytt fönster

Högupplöst bild, öppnas i nytt fönster

Högupplöst bild, öppnas i nytt fönster

Högupplöst bild, öppnas i nytt fönster

Högupplöst bild, öppnas i nytt fönster

Högupplöst bild, öppnas i nytt fönster 

Sveriges nationalbibliotek