Affischer från folkomröstningar

Vi har haft fem folkomröstningar i Sverige. De rörde sig om rusdrycksförbud 1922, högertrafik 1955, tjänstepension 1957, kärnkraft 1980 och medlemskap i EU 1994.

Rusdrycksförbud

Valet 1922 handlade om att införa alkoholförbud. Det kan ha varit förvirrande att behöva säga ja eller nej till ett förbud av alkohol, i stället för till själva alkoholen. Resultatet blev nej. Valkampanjen till vår första folkomröstning var hätsk. Partierna lade sig inte. Det enda undantaget var vänstersocialisterna som tog ställning för ett förbud. Oberoende organisationer skötte valkampanjen. Det missgynnade förbudsmotståndarna som inte var lika välorganiserade.

Resultatet blev trots det seger för motståndarna. 51 procent röstade nej till förbud och 49 procent röstade ja. Valdeltagandet låg på 55,1 procent. Det var avgörande att motståndarna röstade i högre grad än förbudsvännerna. Det skilde 15 procent i valdeltagande mellan kvinnorna som generellt sett var för ett förbud och männen som i hög grad var emot det.

Spritfloden dränker hem och familjelycka. ©Karl Örbo 1922
© Karl Örbo 1922

Kräftor kräva dessa drycker. ©Albert Engström 1922
©Albert Engström 1922

Högertrafik

Valet 1955 handlade om att införa högertrafik. Trots att valet resulterade i ett nej införde regeringen högertrafik 1967. Hela 82,9 procent ville behålla vänstertrafiken mot de 15,5 procenten som var för högertrafik. Det var ett lågt valdeltagande på 53,2 procent till politikernas stora besvikelse. Resultatet bekräftade teorin om att folkomröstningar har en tendens att gynna status quo. Det var ingen tvekan om vad folket tyckte. Planerna på att införa högertrafik lades i malpåse.

Åtta år senare beslutade riksdagen i alla fall att införa högertrafik. Man motiverade beslutet med att antalet bilar hade ökat drastiskt. Kritikerna hävdade att endast en folkomröstning borde kunna upphäva en folkomröstnings beslut, men det fanns inget stöd för den uppfattningen i grundlagen.

Högertrafik är säkrare. ©Fritiof Pedersén 1955
© Fritiof Pedersén 1955

Yrkeschaufförer röstar NEJ. ©Okänd 1955
© Okänd 1955

Tjänstepension

Valet 1957 handlade om tjänstepension. Resultatet blev ja. Det fanns tre linjer att välja mellan.

Linje ett: Förslaget innebar att en obligatorisk tilläggspension skulle finansieras av arbetsgivaravgifter. Socialdemokraterna, kommunisterna och Landsorganisationen stödde linje ett.
Linje två: Medborgarna skulle fortsätta att teckna frivilliga pensionsförsäkringar av de privata försäkringsbolagen. Bondeförbundet stödde förslaget.
Linje tre: Förslaget liknade linje två med skillnaden att linje tre uppmuntrade möjligheten för arbetsmarknadens parter att kunna teckna kollektivavtal om tilläggspensionen. Högerpartiet, folkpartiet, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och Svenska industritjänstemannaförbundet stödde linje tre.

Detta var första gången de politiska partierna deltog i valkampanjen till en folkomröstning vilket ledde till ett ökat intresse från allmänheten. En intensiv kampanj spred kunskaper om alternativen. Valresultatet blev en antiklimax. De flesta väljare röstade efter partilinjen eller efter rekommendationer från sitt fackförbund. Linje ett fick 45,8 procent av rösterna, linje två 15 procent och linje tre 35,3 procent. Valdeltagandet var 72,4 procent.

Ett oklart valresultat

Det oklara resultatet ledde till att alla utropade sig till segrare. Linje ett hävdade att de vunnit eftersom de fått flest röster. Linje två ansåg att de tagit hem segern eftersom fler röstade på deras förslag än på bondeförbundet i det föregående valet. Anhängare till linje tre betonade att en majoritet av folket röstade på de linjer som stod för en frivillig tilläggspension.

Folkomröstningen löste inte pensionsstriden. Oenigheten ledde fram till att koalitionsregeringen mellan socialdemokraterna och bondeförbundet sprack. Nyvalet ledde heller inte till något avgörande. I andra kammaren blev ställningen 115-115 i mandat. Folkpartiet tog fram ett kompromissförslag utan framgång. Misslyckandet ledde till att folkpartisten Ture Königson lade ned sin röst och därmed gav segern till socialdemokraterna.

För vår skull rösta 1. Okänd 1957
© Okänd 1957

Höjd folkpension, välj linje 3. Bengt Mellberg 1957
© Bengt Mellberg 1957

Kärnkraft

Valet 1980 handlade om kärnkraft. Linje ett och två var för kärnkraften medan linje tre var emot. Resultatet blev ja till kärnkraft.

Kärnkraftsolycka satte agendan

Kärnkraftsolyckan i Harrisburg ledde inte bara till att en folkomröstning utlystes utan även till att de kärnkraftsvänliga partierna ändrade inställning. Ingen ville satsa på att behålla eller bygga fler kärnverk. De ville att de befintliga reaktorerna skulle avvecklas när de tjänat ut sin tid. Centern och kommunisterna var för en så snabb avveckling som möjligt.

Tre linjer

Folket fick välja mellan två avvecklingsalternativ men de hade tre linjer att förhålla sig till. Socialdemokraterna var rädda för att agitera ihop med moderaterna. Därför ställde sig socialdemokraterna och folkpartiet bakom linje två och moderaterna bakom linje ett. Dessa linjer var i princip likadana. Skillnaden var att linje två även krävde att framtida betydande energianläggningar skulle ägas av stat och kommun vilket moderaterna inte kunde acceptera.

Linje tre, som stöddes av centern och kommunisterna, gick ut på att all kärnkraft skulle vara avvecklad inom tio år. Väljarna kom att anse att linje ett och två var ja-alternativ och nummer tre stod för nej.

Skilda tolkningar av resultatet

Kriterierna för omröstningen kritiserades. Eftersom det fanns tre linjer skulle tolkningen av valresultatet bli svår. Politikerna hade lärt sig en del av läxan efter pensionsomröstningen. De hade bestämt sig för hur resultatet skulle tolkas i förväg och att folkomröstningen skulle vara beslutande. Om linje ett och två skulle få majoritet innebar det en långsam avveckling.

Men det fanns brister. Ingen nämnde datum för avvecklingen. Dessutom stod det att kärnkraften skulle avvecklas med hänsyn till framtida behov av elkraft och på ett sådant sätt att det gick att bevara sysselsättningen och välfärden. Vi kunde tolka valsedlarna på många olika sätt. Hur länge skulle folkomröstningens resultat vara giltigt? Denna oklarhet har lett till att kärnkraften ännu är en politisk fråga i Sverige, trots att linje ett och två tillsammans fick 58 procent av rösterna mot 38,7 procent för linje tre.

Ja till Europa. Okänd 1980
© Okänd 1994

I EUs Europa får EU mer att säga till om i Sverige än Sverige får att säga till om i EU. Okänd 1980
© Okänd 1994

Medlemskap i EU

Valet 1994 handlade om medlemskap i EU och resultatet blev ja. Politikerna diskuterade om omröstningen skulle vara rådgivande eller beslutande. De borgerliga föreslog att den skulle vara beslutande, vilket socialdemokraterna var emot. De menade att folket i så fall skulle vara tvunget att ta ställning till ett färdigt lagförslag. Detta skulle innebära en risk för att valet skulle komma att handla mer om juridik än om framtidsvisioner. Dessutom ville inte socialdemokraterna hålla folkomröstning i samband med valet. Det blev en rådgivande folkomröstning men alla partier lovade att följa valresultatet. Ja-sidan segrade med 52,3 procent mot nej-sidans 46,8 procent. Knappt två månader efter valresultatet var vi medlemmar i EU.

Senast uppdaterad: 2016-02-15
Innehållsansvar: Catarina Nordling, e-post: fornamn.efternamn@kb.se

Sveriges nationalbibliotek