Bibelns tilläggstexter

Prologer i medeltida biblar var huvudsakligen excerpter ur Hieronymus skrifter som skulle introducera och förklara olika bibelböcker eller grupper av böcker. Med tiden utökades innehållet till att även inkludera andra författares texter. Prologernas urval kunde variera från en handskrift till en annan. I samband med tillkomsten av en ny bibelutgåva i början av 1200-talet bestämde man exakt vilka prologer bibel skulle innehålla. Utgåvan som kom att kallas universitetsbibel (även parisbibel, då den var anpassad till Paris universitets undervisningsbehov) fick mycket stor spridning och ligger till grund för den moderna bibeln.

Codex Gigas har delvis en annan sammansättning av prologerna än universitetsbiblar. Den följer i princip en tidigare bibelutgåva, den s.k. Alkuinbibeln.

Codex Gigas saknar den vanliga prologen som oftast inleder hela bibeln och som börjar med orden Frater Ambrosius (Broder Ambrosius). Det är Hieronymus brev till sin elev Ambrosius. Initialen F(rater) är ofta fint ornamenterad, ibland med en bild av den helige Hieronymus som sitter och skriver. Codex Gigas börjar emellertid med en prolog till Moseböckerna. [f. 1v]

Hieronymus brev till påven Damasus introducerar evangelieböckerna. Det börjar med Novum opus facere me cogis (Du insisterar att jag gör ett nytt arbete). Hieronymus framför i brevet sina betänkligheter inför översättningsuppdraget som han fick från påven. Novum opus följs av prologen Plures fuisse (Det var flera), som förklarar evangeliernas antal och evangelisternas symboler. Codex Gigas innehåller dessutom ytterligare två prologer: brev från biskop Eusebius av Cesarea till en viss Carpianus, det börjar Amonius quidem (En viss Amonius) och Sciendum etiam (Man bör också veta) som kom till först under karolingisk tid och felaktigt tillskrevs Hieronymus. Samtliga dessa prologer finns på [f. 253r] Båda förklarar kanontavlorna. (Se nedan)

Redan i ett tidigt skede blev den latinska bibeln indelad i avsnitt för att underlätta sökning i texten. För varje bibelbok gjordes en lista med textsammanfattning av varje avsnitt (lat. capitula, capitulatio, breves, breviarium, tituli). Avsnitten numrerades. Listan fungerade som innehållsförteckning. Capitula kunde även användas som rubriker till respektive textavsnitt.
Det fanns flera serier av kapitelförteckningar. Då de cirkulerade oberoende av själva bibelhandskrifterna, stämde inte alltid textavsnitten i handskriften med kapitelförteckningen. Systemet fortsatte fram till 1200-talet, då den försvann under inflytande av universitetsbibeln som inte hade några capitula.

Codex Gigas innehåller capitula endast till evangelieböckerna. De kommer efter prologerna och med undantag av Markusevangeliet överensstämmer de inte med textavsnitten i evangelierna. Kapitelförteckningen till Lukasevangeliet [f. 261va] är identisk med den som finns i en annan berömd i Kungl. Biblioteket befintlig handskrift – Codex aureus, sign. A 135.

Från antiken har man övertagit metoden att ange verkets omfång med hjälp av antalet verser eller rader som ingick i skriften. Benämningen kommer från grekiska ordet sti’chos, vers, rad och me’tron, mått. För bibeln användes systemet först för Gamla Testamentets poetiska böcker och sedan utvecklades det för alla böckerna. Metoden utnyttjades bland annat för att beräkna skrivarens arbete och betalning.

I Codex Gigas finns stikometri i Ordspråksboken,[f. 87va] Predikaren, Salomons vishet och Syrak.

Eusebius, biskop av Caesarea (c. 265-339) uppordnade på uppdrag av kejsaren Konstantin den store olika textredaktioner av de grekiska evangelierna. I samband med arbetet indelade han evangelierna i numrerade textavsnitt och gjorde tabelluppställningar (tavlor) över parallellställena i de olika evangelieböckerna. De blev tio till antalet. Den första tavlan omfattade parallellställena i alla fyra böckerna, tavlorna två till fyra ställena gemensamma för tre evangelier, tavlorna fem till nio bara för två, och den sista tavlan innehöll ställen som förekommer endast i en enda evangeliebok.
Tavlorna blev konstnärligt utsmyckade i form av kolonnader, där pelarna åtskiljer tavlornas olika spalter, där nummer till parallellställena finns inskrivna.
Codex Gigas innehåller inga kanontavlor, däremot har Matteusevangeliet i början av texten några hänvisningar till kanontavlor.