Besvärjelser

290v, detalj

En besvärjelse är en religiös eller magisk formel som antas kunna hindra eller övervinna ondska, olycka och sjukdom. Besvärjelsen anses ge uttalaren makt och herravälde över andar, farliga djur och liknande samt ge skydd mot trolldom. Under medeltiden användes besvärjelser i många olika sammanhang, såväl inom som utanför kyrkan.

Exorcismer

Den medeltida termen för utdrivandet av det ondas makt ur personer och föremål är ”exorcism”. Exorcismer förekom vid många tillfällen i medeltidskyrkan, t.ex. som ett led i dopet och som första led i många benediktioner. Den så kallade ”stora exorcismen” användes för att driva ut det onda ur demoniskt besatta. Exorcismer hade aldrig en privat karaktär utan utfördes uteslutande på kyrkans uppdrag.

Medicinsk användning

Besvärjelser användes flitigt under medeltiden i medicinsk behandling. Det rörde sig i regel om bannlysning av de onda och demoniska krafter som ansågs orsaka sjukdomen. Besvärjelser användes framför allt vid akuta sjukdomar som till exempel blod- och sårinfektioner, tand- och öronvärk, malaria med åtföljande frossa samt vid plötsliga sjukdomstillstånd, i synnerhet epilepsi.

Besvärjelsens form

Besvärjelserna innehöll vanligen några fasta element: ett inledande uttryck av typen ”jag besvärjer”, ett tilltal till föremålet för besvärjelsen, en åkallan av en helig makt som är i stånd att bekämpa det onda samt en befallning till det onda att lyda och utföra det man vill. Den avslutande befallningen kunde upprepas flera gånger. Besvärjelser kunde förstärkas genom åberopandet av personer, saker och händelsen som betraktades som heliga och därför mäktiga, som Kristi kors och blod eller den heliga graven, Kristi passionshistoria eller den yttersta domen. Man ansåg nämligen att händelser som utspelade sig i bibeln och i de kristna legenderna genom sin helighet var en källa till makt. Besvärjelsen kunde också förstärkas genom åtföljande handlingar, såsom korstecknande, handpåläggning eller utblåsning, vilka skulle understryka dess befallande och bindande karaktär.

Besvärjelser i Codex Gigas

I Codex Gigas finns efter bilduppslaget med det himmelska Jerusalem och djävulen tre besvärjelser och två magiska formler (f. 290v-291r). De tjänar möjligen som skydd och motvikt till djävulsbilden på föregående sida. Texten är skriven med stora bokstäver på brunfärgade fält, på samma sätt som syndabekännelsen som föregår bilduppslaget. 

Den första besvärjelsen är mot plötsliga sjukdomar, där det onda tilltalas med de magiska orden puton, purpuron, diranx, celmagis, metton, ardon, lardon, asson och catulon med åtföljande korstecken.

Nästa två besvärjelser är mot febertillstånd.  I den ena tilltalas satans sju onda systrar. De ska utdrivas ur en ”Guds tjänare” genom att man åkallar olika händelser ur Kristi liv såväl som änglar, den heliga jungfrun, Johannes döparen, evangelisterna, apostlarna, profeterna och olika helgon. I den andra formeln besvärjes den onde, blodtörstige Dino, som har 150 klor och som befalles att inte skada sitt offer utan ”sova såsom ett årsgammalt lamm”. 

De två magiska formlerna rör tjuveri. Typen är känd både från den judiska och kristna magin. Den ena föreskriver hur man ska gripa en tjuv med hjälp av ett medium – en ”jungfrulig obefläckad gosse”. Hans naglar ska smörjas med tretton droppar olja och pojken ska se tjuven i den glänsande oljan. Den andra meddelar att för att man ska kunna i drömmen ”se stölden som skett” måste man bära ett brev i vänstra handen, åkalla Gud med hans heliga namn liksom ärkeänglarna samt besvärja de onda andarna att gå hem och sova.