Skrift

44r, detalj

Skrift

Codex Gigas skrevs nästan uteslutande i sen karolingisk minuskel. Dess allmänna karaktär och detaljer verkar ålderdomliga för att vara från tidigt 1200-tal. Bokstaven f och långt s kan sträcka sig nedanför raden, stapeln på a lutar diagonalt och den nedre delen på g är öppen; alla dessa drag är mycket ålderdomliga. ę (e caudata) förekommer i stället för æ, och för att vara tidigt 1200-tal är även detta ålderdomligt; det föll ur bruk under andra hälften av 1100-talet. Utmärkande tecken är det breda och spretiga & för et och förkortningen av -rum efter o. Handens allmänna karaktär förefaller inte vara särskilt tysk (som man kunnat vänta i en handskrift skriven i Böhmen), även om skrivaren faktiskt använde en karakteristisk sydtysk form av z (Schneider 1987, sid. 15).

Stora bokstäver tecknades snarare än skrevs och är genomgående markerade med gult. Separationen av orden är långt gången, och interpunktion görs genomgående med punkt (vid meningens slut och mitt i). Rättelserna gjordes genom att man utraderade en gammal text och skrev en ny. Ett anmärkningsvärt särdrag är bruket av icke alfabetiska tecken (två vanliga sådana är de ganska lika siffrorna 2 och 7) i slutet av texternas underkapitel. Även om detta bruk är känt i senantika handskrifter (Bischoff, sid. 228) tycks det därefter vara mycket sällsynt, och dess användning i Codex Gigas är besynnerlig.

Det finns några undantag i bruket av karolingisk minuskel. På f. 1v finns hebreiska och grekiska alfabeten (jämte det latinska), och syndabekännelse och besvärjelser i färglagda fyrkantiga fält (ff. 286v–288v och 290v–291) skrevs med stora bokstäver, tecknade med penna. Även helgonnamnen i kalendariet (ff. 305v-311r), liksom förteckningen över påskens helgonfester (f. 311v) är i stora bokstäver, tecknade med penna. Ett egendomligt särdrag som är gemensamt för syndabekännelsen, besvärjelseformlerna och förteckningen över påskens helgonfester är att bokstäverna M och N tecknades enbart med lodrätta och vågräta streck. (Dessa former uppträder dock emellanåt i kalendariet, i synnerhet på sidan för april, f. 307r.)

Skrivare

Det råder inget tvivel om att i stort sett hela handskriften (text och rättelser) gjordes av en enda skrivare. Likheter mellan bokstavsformerna (små och stora) i texten och de som är av mera förhöjd karaktär (penntecknade stora bokstäver som användes för incipit, explicit och initialer) pekar, liksom överensstämmelser mellan de pigment som användes för olika delar av utsmyckningarna, med nästan absolut visshet på att skrivaren också svarade för utsmyckningen av handskriften, inklusive de konstfullt utsmyckade initialerna och de båda helsidesbilderna, Guds Stad och djävulsporträttet. Skrivarens mångsidiga förmåga innefattar också musiknotation. Ett kort stycke i krönikan av Kosmas från Prag är nämligen noterat med neumer (f. 301r), och längst ned på varje kalendariesida (ff. 305v–311r) finns också introitus antifoner med neumer.

Skrivarens hand är något skiftande och oregelbunden, men han var uppenbarligen väl skolad och kompetent. Handens oregelbundenheter har sin grund i skrivarens starka personlighet, den är nämligen just personlig och karakteristisk. (Den bör vara lätt att känna igen, om den någon gång skulle påträffas i någon annan handskrift.)
Skrivaren lämnade spår av sin personlighet på sidorna i Codex Gigas på ett sätt som skickligare och mera erfarna skrivare inte skulle ha gjort.

Ett anmärkningsvärt drag i skriften är att de korta staplarna är olika höga i olika texter. Det är tydligt att staplarnas höjd (och därmed bokstävernas storlek) är något större i Bibelns båda testamenten, de båda verken av Josefus och i krönikan av Kosmas från Prag än den är i Isidorus verk och i samlingen av medicinska texter.

Det finns ett fåtal medeltida tillägg till handskriften. På första bladets versosida finns en betydelsefull anteckning om köpet av Codex Gigas 1295. Den är delvis otydlig till följd av bruket av en reagensvätska (f. 1v). Den blev troligen skriven 1295 eller kort därefter. En bön till den heliga jungfrun tillfogades i mitten av 1200-talet längst ned på f. 273r, och skrivaren som var ansvarig för detta lade också till ett sångstycke i den nedre marginalen på f. 286r. Från samma tid är ännu några verser i yttermarginalen på f. 276r och en vers i nedre marginalen på en av kalenderiesidorna f. 305v. Även dessa härrör troligen från samma skrivare.

 

 

neumes 307r

neumer 307r

 

 

 

 

 

tillägg, 305v

tillägg, 305v

Arbetets tidsåtgång

En medeltida skrivare kunde skriva omkring etthundra rader om dagen. (Några kunde skriva flera, och många skrev troligen färre.) Eftersom vi inte vet vem skrivaren var känner vi inte heller till antalet timmar han kan ha arbetat per dag. Om skrivaren skrev omkring en spalt om dagen skulle detta ha inneburit omkring fem års arbete. Eftersom han troligen gjorde linjeringen själv, och alla utsmyckningar i hela handskriften, ökar detta tiden för hans arbete med handskriften till något mellan tio och tjugo år, lågt räknat. Det kan ha tagit mycket längre tid, och det är nog rimligt att anta att Codex Gigas var ett livslångt arbete.

I vilken ordning texterna i handskriften skrevs och utsmyckades är okänt. De båda texterna av Josefus börjar emellertid i ett lägg (xv) som också innehåller slutet av Gamla testamentet, vilket antyder att Gamla testamentet skrevs före Josefus. Gamla testamentet och Josefus upptar tillsammans 200 blad, eller två tredjedelar av Codex Gigas.