Det fysiska verket

59r

Beskrivning

Codex Gigas omfattar 310 blad av pergament och två pappersblad enligt följande:
i (inklistrat försättsblad) + 309 + ii (ett bakre flygande och ett inklistrat försättsblad av papper), folierade 1 (inklistrat försättsblad) + 2–7, 8–272 och 274–312 (mellan 272 och 274 finns en remsa fastsydd vid 274 med bladnummer 273). Bladen är nu 890 x 490 mm, men var ursprungligen omkring 900 x 500 mm; något har gått förlorat när handskriften beskurits.

Bakre flygande och inklistrat försättsbladet består av flera olika pappersstycken. Under det främre inklistrade försättsbladet (f. 1) finns minst ett skikt av papper och ett av pergament. Kanterna kan ses sticka fram från kanterna av det nuvarande försättsbladet. Hur många blad det är fråga om är inte känt, och de har inte tagits med i bladräkningen ovan.
Det första lägget (ff. 2–7) har nu lossnat från handskriften.

Läggbeskrivning

Handskriftens läggsammansättning är nästan helt regelbunden, med lägg om åtta blad: a (f. 1, inklistrat försättsblad) + i8, där bladen 1 och 8 saknas (ff. 2–7), ii8 (ff. 9–16), iii8 (ff. 17–24), iv8 (ff. 25–32), v8 (ff. 33–40), vi8 (ff. 41–48), vii8 (ff. 49–56), viii8 (ff. 57–64), ix8 (ff. 65–72), x8 (ff. 73–80), xi8 (ff. 81–88), xii8 (ff.89–96), xiii8 (ff. 97–104), xiv8 (ff. 105–112), xv8 (113–120), xvi8 (ff. 121–128), xvii8 (ff. 129–136), xviii8 (ff. 137–144), xix8 (ff. 145–152, xx8 (ff. 153–160), xxi8 (ff.161–168), xxii8 (ff. 169–176), xxiii8 (ff.177–184), xxiv8 (ff. 185–192), xxv8 (ff. 193–200), xxvi8 (ff. 201–208), xxvii8 (ff. 209–216), xxviii8 (ff. 217–224), xxix8 (ff. 225–232), xxx8 med åttonde bladet bortskuret (ff. 233–239), xxxi8 (ff. 240-241, 142, 243-247), xxxii7 2, 4, och 5 är enkelblad och 6 och 7 har skurits bort (ff. 248–252), xxxiii8 (ff. 253–260), xxxxiv8 (ff. 261–268), xxxv8+1 5 är en remsa som sytts fast vid 6 (ff. 269–277), xxxvi8 (ff. 286–293), xxxviii8 (ff. 294–301), xxxix6 4, 5 och 6 har skurits bort (ff. 302–304) och xl8 (ff. 305–312).

Nya texter börjar vanligen på det första bladet i ett lägg. Det finns två undantag. Ett nytt verk (Josefus, Judiska fornminnen) börjar på f. 118r (lägg xv blad 6), och ett annat (Josefus, Om det judiska kriget) börjar på f. 178v (lägg xxiii blad 2) samt ett verk som gått förlorat (hl. Benedictus klosterregel) började och slutade på ett eller flera av de tre blad som saknas efter f. 104 (lägg xxxix blad 4, 5 och 6). Det fjärde, och speciella, undantaget utgörs av handskriftens första text, nämligen Första Moseboken (Genesis). Prologen till Genesis finns på f. 1v (inklistrat försättsblad) och själva bibelboken började på rectosida av första läggets första blad, som nu är förlorat. Den stora initialen som började Genesis skulle inte störas av någon text ovanför. 

Verso av det främre inklistrade försättsbladet (f. 1) innehåller text (recto är blank), och kan en gång ha varit en del av början till ett lägg (kanske av fyra blad) av vilket denna är den enda bevarade. Första lägget har nu lossnat och har tappat de båda ytterbladen, de före f. 2 och efter f. 7. De utskurna bladen (lägg xxx blad 8 och lägg xxxii blad 6 och 7) var troligen blanka och kom i slutet av textstyckena; de kan ha blivit utskurna tidigt. Ett verk (hl. Benedictus klosterregel) har gått förlorat, och fanns på alla eller någon del av de tre blad som skurits bort efter f. 304 (lägg xxxix blad 4, 5 och 6). 

Det enda oregelbundna lägget, xxxii, är det sista av flera som innehåller en text. Det tycks ha satts ihop för stundens behov av åtskilliga blad (enkelblad) som annars sågs som odugliga. Det enda remsa i handskriften (f. 273 i lägg xxxv, fastsytt vid f. 274), i storlek ungefär som en fjärdedels blad, tycks avslöja en felberäkning hos skrivaren av den textmängd han kunde passa in på ett förutbestämt utrymme.

 

 

 

 

 

 

 

Josephus, 118r

118r

Foliering

Den nuvarande folieringen är gjord med arabiska siffror i mörkt bläck i mitten av rectosidorna på varje blad, och kan härröra från 1600-talet. Det finns en äldre foliering med en kombination av arabiska och romerska siffror i ljust bläck i nedre inre hörnet av vart tionde blad.

Det första bladet med denna äldre foliering är f. 30v (=30), vilket visar att denna numrering innefattade de båda blad som saknas i lägg i. (Ingen numrering kan skönjas på ff. 10v och 20v.) Folieringen är gjord med arabiska siffror till 90, men nästa siffra är C för 100, varefter följer C10, C20 osv. till CC för 200, ett mönster som fortsätter till CCC (f. 304v). Folieringen är korrekt fram till f. 130v (= 130), men de följande numren finns på f. 141v (= 140) och 152v (= 150), vilket innebär att elva blad räknats som tio. De följande två numren står på sin rätta plats, ff. 162v och 172v (= 160 och 170), men sedan följer ytterligare elva blad som räknats som tio, eftersom nästa nummer finns på f. 183v (= 180). Nummerföljden fortsätter sedan till f. 263v (= 260). Ytterligare elva blad räknas sedan som tio, eftersom nästa nummer finns på f. 274v (= 270). Resten av nummerföljden är korrekt, och slutar på f. 304v (= 300). Härav framgår att de blad som skurits ut efter f. 231 och f. 252 redan hade försvunnit, och vidare att folieringen inte innefattade det ofullständiga bladet (f. 273).

Skrivaren som folierade bladen skrev ned antalet blad på f. 312v (308), vilket visar att de tre blad som fattas, av vilka en del eller alla innehöll text, hade försvunnit när denna foliering gjordes. Det är svårt att tidsbestämma arabiska siffror, men den mest troliga tiden för denna foliering är 1400-talet.

Ovanför den summa blad som skrevs ned av skrivaren som folierade vart tionde blad i handskriften finns en anteckning, daterad 1561, som anger att handskriften omfattade 3011 blad. Detta är uppenbarligen ett misstag, eftersom 11 skrevs över en radering och det som raderats sannolikt var ett ental. Denna summa har rättats av en senare skrivare, som skrev 308 över anteckningen, och denna summa stämmer om det lösa ofullständiga bladet (f. 273) inte innefattas i summan.

Pergamentet

Pergamentet förefaller vara kalvskinn av medelgod kvalitet. Av ett skinn fick man ett bifolium eller ett dubbelblad, och ursprungligen var ett bifolium omkring 890 x 1000 mm. Detta är en mycket stort, men mindre än den världskarta, Mappa Mundi, som finns i Hereford Cathedral i England, och även den tros vara av kalvskinn (Clarkson p. 96). Pergamentet varierar en aning i tjocklek och färg, och de nedre yttre hörnen är vanligen något tjockare än resten av bladet. Hårsidorna skiftar i blekgult, medan köttsidorna är i det närmaste vita. I läggen är bladen regelbundet ordnade, med hårsida mot hårsida och en hårsida på utsidan av läggen. De följer således Gregorius’ regel

Yttermarginalerna på de flesta bladen har penslats med en vätska som har lämnat en lätt gulaktig färgning. Det är troligen gelatinlim och detta kan täcka hela pergamentet. Operationen kan ha gjorts när handskriften bands om under tidigt 1800-tal. Delar av ytterkanterna på några blad lagades med pergament, sannolikt vid samma tid, och dessa lagningar är tydligt synliga, eftersom deras pergament är mycket vitare än det ursprungliga pergamentet.

På några ställen har en reagens penslats på under 1800-talet, i förhoppningen att vissa textställen skulle bli läsligare (ff. 1v, 305r och 308v). Som ofta skedde blev vätskan snabbt mörkbrun, och den text som fanns under den kan nu inte ses eller återställas.

 

 

 

  

 

 

 

 

305r

305r

Linjering

I alla fyra marginalerna på varje blad gjordes små hål för att vägleda dragningen av de stödlinjer som skrivaren skulle följa när han skrev texterna. Linjeringen gjordes på ett blad i taget med en smal pryl som lämnade en fåra på ena sida av bladet och en ås på den andra. Fördelningen av linjerna på bladen, dvs. linjeringsmönstret, är komplicerat och tycks vara konsekvent genom hela handskriften. Det övergripande mönstret har två spalter, vanligen med 106 vågräta linjer, med sex lodräta linjer mellan de båda spalterna och sex i ytterkanterna av varje spalt. Utöver dessa sträcker sig de sex första och sex sista vågräta linjerna i varje spalt över hela bladet. Alla de vågräta linjerna sträcker sig vanligen över hela bredden av utrymmet mellan de båda spalterna.

Det finns flera egendomligheter i linjeringen. För det första är det mycket ålderdomligt att en spets, snarare än stift eller krita, användes i början av 1200-talet. För det andra gjordes linjeringen i allmänhet på rectosidorna, vilket innebär att åsarna finns på versosidorna och fårorna på rectosidorna, tvärtemot det vanliga bruket i romanska handskrifter, i vilka linjering med en pryl alltid gjordes på hårsidan. Motställda sidor var följaktligen alltid likadana, med endera åsarna eller fårorna.

Det finns ett enda undantag till detta stående linjeringsmönster. Lägget med kalendarium och nekrologium (lägg xl ff. 305v–312r) har ett avvikande linjeringsmönster på grund av behovet att ordna texten i kolumner. Hål gjordes i den övre och den nedre marginalen, så att fem kolumner kunde linjeras upp – en bred mittkolumn flankerad på vardera sidan av två smalare. Varje kolumn avgränsades med en lodrät linje på vardera sidan, utom de yttre kanterna av den yta som kolumnerna fyllde, där det finns sex lodräta linjer på samma sätt som i resten av handskriften. Ett annat särskiljande drag i kalendariets linjering är att, efter det att bladen linjerats med en pryl, var tredje vågrät linje – de linjer som kalendariets noteringar gjordes på – drogs med gult bläck, och på ff. 305v, 309v, 310r drogs även en lodrät gul linje på vardera sidan av det område som var linjerat för skrivyta.

5r

5r