Alla vägar bär till Long

Bruksorten Grums i Värmland är idag kanske mest förknippad med Gruvöns bruk och mediaprofilen Hanna Hellquist, men för mindre än hundra år sedan lockade även Long med sitt slott. Idag återstår tyvärr ingenting av det ståtliga slottet men under sin storhetstid under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var det ett värmländskt Downton Abbey med tinnar och torn, 48 rum, spegelsal och ett bibliotek fyllt av tusentals böcker. År 1944 revs Värmlands genom tiderna enda slott och såldes som ved till ett av andra världskriget påverkat Stockholm. Snipp, snapp snut så var sagan slut och en av landskapets märkligaste kulturmiljöer hade gått i graven – men i KB:s samlingar finns förstås spåren kvar.

Det ska ha funnits ett gods på platsen redan på 1300-talet och under årens lopp gick egendomen i arv mellan flera framstående släkter: Bergenfeldt, Crèmer, Linroth, Löwenhielm och Rosensvärd. Det var brukspatron Linroth som på 1750-talet lade grunden till byggnaden. Löwenhielm utvecklade den senare till ett praktfullt slott, och under Rosensvärds epok blomstrade slottslivet med storslagna fester, prominenta gäster och kungliga besök.

I grevens tid

Innan greven kom till Long hade ”general Dundrapart” eller ”general Fan”, som han också kallades, gjort en framstående karriär. Han hade bland annat varit minister i Wien, landshövding i Göteborg, kammarherre åt sin vän prins Oscar – den blivande kung Oscar I – samt befälhavare för de svenska interventionstrupperna på Fyn. Hans hustru, grevinnan Natalie Löwenhielm, var rysk furstinna född von Buxhoevden. Genom sin farmors mor var hon dessutom släkt med kejsarinnan Katarina II av Ryssland. Paret lät även uppföra vinterresidenset Klaraborgs herrgård i Karlstad, en byggnad som i modern tid använts av Karlstads universitet som kårpub bland annat.

Greveparet gjorde ett starkt intryck på Karlstadsborna. De brukade färdas i en gulmålad fyrspannsvagn, omgiven av uniformerade lakejer med färggranna plymer och gröna jägare stående på vagnarna. Greven gick enligt sägnen aldrig till fots. Allt låter som en skröna i sann värmländsk anda eller som direkt hämtat ur en berättelse av Selma Lagerlöf. Som en blandning mellan Kejsarn av Portugalliens kostym när han blir galen och Gösta Berling och Anna Stjärnhöks slädfärd i vinternatten. Men detta excentriska par framställs på detta sätt i flera källor om Long.

Förfallet

Nu i juni är det 115 år sedan slottets långa förfall inleddes på allvar. När det dåvarande fideikommisset gick i konkurs och den stora auktionen på Long hölls, tog en 33 år lång epok av förfall sin början – en utveckling som till sist ledde fram till rivningen 1944. Under de tre auktionsdagarna bjöds omkring 700 föremål ut. Bland dem fanns såväl barnleksaker i äkta silver från 1700-talets början som ett 239 centimeter högt golvur med japanskt motiv som Nordiska museet förvärvade.

Den svartvita stumfilmen Dunungen, som hade premiär i december 1919 Länk till annan webbplats. spelades delvis in på Longs slott, som i filmen föreställer Laxåhyttan. Filmen bygger på Selma Lagerlöfs berättelse med samma namn som först gavs ut som novell 1894 och senare omarbetades till pjäs Länk till annan webbplats.. Handlingen utspelar sig i 1840-talets Värmland och är en romantisk komedi med viss samhällskritik.

Dunungen var för övrigt den första långfilmen som spelades in i Värmland. På Laxåhyttan bor Mauritz farbrors mor bergsrådinnan Fristedt. Longs slotts fasad syns tydligt i den scen när Dunungen och Mauritz anländer till egendomen i en hästdragen vagn. Troligtvis spelades fler scener in i slottet och dess omgivningar.

Från arbetsläger till hönshus och kaffeved

1934 blir slottet ett arbetsläger för arbetslös ungdom en period och därefter kommer den riktiga nådastöten när en grosshandlare från Kristinehamn tar över och låter slottet förfalla helt. Han tar inte hand om slottet. Ett av tornen blir hönshus och ett annat spannmålslager, medan bygdens pojkar tillåts spela fotboll i spegelsalen.

Zarah Leander lär ha varit spekulant på slottet under sina första år i Tyskland då hon sökte efter något att komma hem till när hon var i Sverige, men landade till slut i att i stället köpa en fastighet längre söderut i Sverige. Det är svårt att låta bli att fråga sig om slottet hade gått ett annat öde tillmötes under Leanders försorg.

Longs slott finns inte längre. Tinnarna, tornen och spegelsalen försvann i vedhögar och rivningsmassor 1944. Men i Uppsala universitetsbibliotek finns Longs arkiv Länk till annan webbplats. och i Karlstads stifts- och läroverksbibliotek (idag på Karlstads stadsbibliotek) finns omkring 2 000 volymer från Löwenhielmska samlingen. Samlingen, som ursprungligen omfattade över 10 000 volymer, består främst av historisk och biografisk litteratur från 1700- och 1800-talet. Inbundna i hel- och halvfranska band och försedda med Löwenhielms exlibris utgör böckerna tysta vittnen om ett slott som en gång var Värmlands ståtligaste adress.

Fascinationen för värmländska herrgårdar och det romantiska skimmer som omgärdar dessa lever vidare långt efter Selma Lagerlöfs dagar och Longs förfall. Kanske är det ingen slump att Värmland på senare år även blivit skådeplats för Stefan Holms och Jessica Erikssons feelgood-trilogi Romantiska äventyr i Värmland Länk till annan webbplats., där ett förfallet château står i centrum för handlingen?