En anrik boksamling

Roggebiblioteket i Strängnäs, en del av KB sedan 1968, har sitt ursprung i boksamlingarna från Strängnäs gymnasium, som firar 400-årsjubileum 2026 Länk till annan webbplats.. Genom århundradena har samlingarna växt genom ett stort antal donationer. En av de viktigaste är den så kallade Wrangelsamlingen, som donerades till Roggebiblioteket 2006. Den består av ungefär 5000 böcker och ett gårdsarkiv Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., och kommer ursprungligen från familjen Wrangel af Lindebergs fideikommiss Säby utanför Strängnäs. Fideikommisset stiftades av friherrinnan Anna Catharina Wrangel af Lindeberg (död 1724) åt hennes brorson, Erik Wrangel (1685–1765).

Sedan några år tillbaka finns gårdsarkivet förtecknat i Arken, KB:s söktjänst för enskilda arkiv Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Gårdsarkivet innehåller allt från kvitton över brännvinsbeställningar och höbärgningslängder till skisser, fotoalbum, brev och receptsamlingar – något du kan läsa mer om i ett tidigare blogginlägg.

Men Wrangelsamlingen från Säby är inte det enda herrgårdsbiblioteket i Roggeborgen. 2017 donerades bruksdirektören Clas Frietzckys bibliotek, från en herrgård med det snarlika namnet Säbylund, till KB. Biblioteksmiljön från Säbylund, som ligger utanför Kumla i Närke, har sedan dess återskapats och invigdes i Roggebiblioteket 2025 – något du kan läsa mer om i ytterligare ett tidigare inlägg.

Ett motvilligt riksråd

I Säbys gårdsarkiv förvaras Erik Wrangels egenhändigt skrivna memoarer, Berättelse om min, Erik Wrangels, usle lefnad Länk till annan webbplats.. Här berättar han bland annat om hur han i 25-årsåldern under några år arbetade vid den svenska beskickningen i London, utan att få någon lön för tjänsten, eftersom Karl XII:s krig slukade statens resurser. Senare i livet utnämndes han till lagman och därefter landshövding.

Karl XII:s död 1718 markerar slutet på stormaktstiden i Sverige, och istället inträdde frihetstiden, en händelserik tid med begynnnande parlamentarism och partistrider. Kungens makt var kraftigt förminskad och mellan riksdagarna styrde ett riksråd på 16 ledamöter. Erik Wrangel utnämndes mot sin vilja till riksråd 1739, något som gav honom "en så häftig hetta och feber, att jag fick en intermittent puls, vilket varade mer än ett års tid", som han själv skriver i memoarerna.

Brev från ett problembarn

Under arbetet med att ordna arkivet hittades också brev mellan Ingeborg Wrangel, Erik Wrangels äldsta dotter, och hennes föräldrar. Något hände som gjorde att Ingeborg inte längre kunde bo kvar hemma, och därför lämnade hon Säby i 25-årsåldern för att i stället bo hos släktingar. I breven till föräldrarna menar hon att hon alltid varit minst älskad i syskonskaran, och längtar efter försoning. Men i svaren från föräldrarna anklagas hon för sitt oanständiga och ogudaktiga leverne, ryktesspridning och lögner.

...att du sielf med et gudlöst och olydigt sinne giort wår lefnad tung och swår samt med dina fördömbde lögner icke ens skonat wårt ärlige namn och ryckte. Iag will ey nämna det öfrige som iag utan hiertelig sorg icke kan åtäncka. Desse äro lijkwäl rätte orsakerne till den öfwerklagade kallsinnigheten och hwarföre wij giärna se dig långt från wårt hus och umgiänge och om du hade något samwete, skulle du mindre undra därpå, än fast mera at du ännu icke med alt detta hunnit utsläcka den naturliga kiärleken som dina föräldrar hysa för dig.

 

Erik Wrangels brev till sin dotter i december 1747

En skandal

Vad hade egentligen förorsakat splittringen? Det berättar varken Ingeborg eller hennes föräldrar i breven. Klart är i alla fall att Ingeborg aldrig kom tillbaka till Säby. Omkring 1750 flyttade hon istället till sin något äldre väninna Anna Margareta von Strokirch (1698–1763). För Ingeborgs föräldrar var detta säkert en smidig lösning. Ingeborgs mor, Elisabet von Rosen, skrev till sin dotter i samband med flytten att då denna ändå var ett olämpligt sällskap för sina systrar, var det lika bra att hon inte bodde hemma.

Medan Ingeborg bodde hos Anna Margareta inleddes någon form av relation mellen henne och väninnans make, riksdagsmannen Carl Wilhelm Cederhielm. De brev den bedragna hustrun skickade till Ingeborgs föräldrar finns också bevarade i gårdsarkivet Länk till annan webbplats.. Händelsen väckte en del uppståndelse i samtiden: Carl von Linné nämner i sin sedelärande ankedotsamling Nemesis Divina ("Den gudomliga vedergällningen") att Wrangels dotter "lägras av Cederhielm, måste taga en inspector till man. Hon lever liderligt, göres av fadren arvlös".

Ett ofrälse gifte

Inspektorn som Linné talar om var änklingen Carl Telin, direktör vid Skebo bruk. Hur Ingeborg och Telin träffades vet vi inte. Men säkert är att Ingeborg behövde gifta sig för att trygga sin försörjning. En tryckt tillfällesdikt om bröllopet våren 1751 Länk till annan webbplats. finns bevarad i KB.

Kvinnor var omyndiga vid den här tiden, och därför behövde Ingeborg föräldrarnas tillstånd för att få gifta sig. Ett giftermål mellan en adlig och en ofrälse krävde dessutom kungligt godkännande. De brev som Telin och Ingeborg skickade till Erik Wrangel och Elisabet von Rosen för att berätta om bröllopsplanerna finns bevarade. Där ber Telin de högadliga blivande svärföräldrarna att "ej illa upptaga detta mitt dristiga företagande, i avseende till våra olika stånd", men framhåller att Ingeborg är nöjd med de villkor han kan erbjuda för att hon ska få leva resten av sitt liv i "ro och stillhet".

Det elaka stycket

Breven om trolovningen och det förestående bröllopet nådde Erik Wrangel vid sämsta möjliga tillfälle. Hustrun Elisabet hade hastigt insjuknat under julen 1750, och i början av januari avled hon på Säby, omgiven av sin familj. I memoarerna framhåller Erik med stor förbittring att han är övertygad om att Ingeborgs "nesliga uppförande" bidragit till hustruns alltför tidiga död. Ändå gav han svärsonen en rätt ansenlig summa pengar, "av medlidande för den, som med ett så elakt stycke ville sig belasta". Samtidigt ställde han som villkor att Ingeborg och Telin inte skulle göra några anspråk på arv i framtiden.

Historien slutade inte så lyckligt för Ingeborg. Hon blev styvmor till fyra barn i Telins första gifte, men behandlade dem (enligt dokumenterade klagomål från hennes svärmor) inte särskilt väl. 1756 fick Ingeborg och Carl dottern Carolina, som var döv, och efter Telins död två år senare flyttade mor och dotter till Kristiania, där Ingeborg avled 1773. Hennes far, Erik Wrangel, gick bort 1765. Inför sin död hade han bestämt att några dokument skulle begravas med honom och inte tas upp förrän tidigast efter 75 år. 1835 öppnades graven och dokumenten togs fram, men handlingarna nämner inget mer än att papperen rörde "familjeförhållanden".

Att läsa 1700-talsbrev

Äldre brev är fantastiska historiska källor, men kan vara svåra att ta sig igenom – särskilt för den som inte är så van vid att läsa den tyska skrivstilen (eller kurrentstilen), som var vanlig på Ingeborgs tid. Idag finns helt nya möjligheter att tolka äldre dokument, till exempel genom Riksarkivets AI-modell The Swedish Lion Länk till annan webbplats..

Genom ett samarbete med Strängnäsbygdens släktforskarförening, inom ramen för deras kursverksamhet om handstilsläsning, har Ingeborg Wrangels brevväxling och Erik Wrangels memoarer nu transkriberats. Resultatet ges ut i en ny bok i KB:s Acta-serie: Mellan plikt och känsla. Ingeborg Wrangels brevväxling och Erik Wrangels memoarer Länk till annan webbplats.. Det hela är ett lyckat exempel på så kallad medborgarforskning, där allmänheten får möjlighet att bidra till vetenskapliga projekt.

Och vem vet vilka öden som gömmer sig i våra samlingar – kanske finns där fler hårt pressade fäder och rebelliska döttrar? I väntan på det kan du fördjupa dig i den komplicerade relationen mellan Erik och Ingeborg i boken, som inom kort även kommer att finnas tillgänglig i en digital version via Libris och kb.se!