Gamla nyheter

I KB finns en enorm mängd svenska dagstidningar bevarade, dock endast en liten del i digital form. Så hur gör man för att komma åt det odigitaliserade?

Fotografi på biblioteksdepån omgiven av färgsprakande träd under hösten.

Biblioteksdepån i Bålsta. Foto Peter Bergström

Digitalt och analogt

Många av er känner säkert till att det via KB går att se digitaliserade dagstidningar Svenska dagstidningar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., men tjänsten har sina begränsningar. Åtminstone för dig som vill kunna se allt och inte bara delar. Alla dagstidningar som getts ut fram till 1906 finns digitalt, plus ett antal av de största tidningarna som digitaliserats i sin helhet, men annars är det enorma mängder som inte går att hitta i databasen.

Ungefär 160 miljoner tidningssidor finns bevarade hos oss, varav cirka 32 miljoner digitaliserats och 70 miljoner mikrofilmats.

På grund av upphovsrätten kommer man hemifrån endast åt digitala tidningar äldre än 100 år, nyare material måste läsas på KB eller något av de universitetsbibliotek och folkbibliotek som också har tjänsten Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Ungefär 160 miljoner tidningssidor finns bevarade hos oss, varav cirka 32 miljoner digitaliserats och 70 miljoner mikrofilmats. Som ni förstår är det en bit kvar innan allt finns digitalt.

Fotografi på fyra grå kompaktushyllor där vita askar med mikrofilm står uppställda.

KB:s tidningsläsesal

Tidningsläsesalen

Vi börjar med de resurser en besökare i Humlegården kan ta del av. Ta trapporna eller hissen ner till Tidningsläsesalen (i salen står även datorer som visar det digitaliserade materialet), där många av de odigitaliserade tidningarna finns på mikrofilm.

Fotografi på skrivbord där en dator med stor skärm står, på väggen texten Dagstidningar.

Tidningsläsesalen, en plats för det digitala och mikrofilmade

I lokalerna har vi även referenslitteratur för tidningsmaterialet, exempelvis Svensk tidningsindex Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. där det i viss mån går att hitta tidningsartiklar som inte finns förtecknade någon annanstans. I det syftet kan man också använda sig av databasen Artikelsök, eller varför inte leta reda på gamla bortglömda journalisters pseudonymer och signaturer?

Via Nya Lundstedt dagstidningar Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. – åtkomlig även hemifrån – går det att få reda på en mängd saker om dagstidningsmaterialet, exempelvis chefredaktörer, politisk tendens och upplagor. Bibliotekarier på plats hjälper annars gärna till vid frågor. På hyllorna med mikrofilm står även löpsedlar och vissa editioner. Men inte heller där är beståndet komplett då ett stort antal titlar bara finns i pappersform. Så vad gör man då?

Jo, gäller det dagstidningar som givits ut fram till och med 1850 är det tämligen enkelt om man råkar befinna sig i Stockholm. De tidningarna finns nämligen på plats i Humlegården och kan – om inte titeln redan digitaliserats eller skickats iväg för digitalisering – beställas fram till Specialläsesalen. Rör det sig om material från 1851 och framåt blir det helt plötsligt frågan om en resa till en annan ort och ett annat län, närmare bestämt Bålsta och Uppsala län.

Svartvit tidningsbild på biblioteksdepån omgiven av byggnadsställningar och träd.

Bygget av den nya depån i Bålsta. Ur Expressen 1961-09-17

Statens Biblioteksdepå i Bålsta

Varför just Bålsta? Jo, redan 1957 börjar man planera för en biblioteksdepå som kan nyttjas av flera olika bibliotek, men då är tanken att den ska byggas i Rosersberg. Två år senare överges idén av säkerhetsskäl – platsen ligger alldeles för nära infanteriskjutskolan och riskerar att slås ut i händelse av krig – så Bålsta blir nu aktuellt.

1962 tas Statens Biblioteksdepå (SBD) som ritats av arkitekt Leif Olsson i drift, och där hamnar dagstidningar, mindre efterfrågat material ur samlingarna plus material från bland annat Riksdagsbiblioteket och Uppsala universitet. En toppmodern telex väntas revolutionera verksamheten. Det blir senare tal om att universitetsbiblioteken ska samla en depå av tidskrifter där för att rationalisera och samordna. Men den idén faller även om det idag – förutom de svenska dagstidningarna – finns stora samlingar med medicinsk och teknisk litteratur från Uppsala och KTH i byggnaden.

Svartvitt fotografi på leende ung man i kortärmat som omges av tidningslägg.

Bålstadepåns förste anställde. Ur Dagens Nyheter 1963-07-29

I början sköts allt av tillsyningsman Göran Landin – med lite hjälp av en chaufför för att transportera beställda tidningar in till Stockholm – som har sitt hus tvärs över vägen.

Han tar hand om byggnaden, materialet och de låntagare som lyckas ta sig ut till det som då är något av en obygd. Ett minne från den tiden är de bäddsoffor som fortfarande finns kvar i byggnaden, och där forskare kunde övernatta eftersom kommunikationerna till depån inte var särskilt goda.

Ett minne från den tiden är de bäddsoffor som fortfarande finns kvar i byggnaden, och där forskare kunde övernatta.

I våra tider går det bra att komma till SBD med egen bil, ta buss 311 mot Skokloster eller till och med vandra via Upplandsleden. Den som väljer det sistnämnda alternativet kan beskåda runstenar längs vägen. Men observera att det endast är material som inte digitaliserats eller mikrofilmats som kan läsas ute i Bålsta, och att tid måste bokas innan. Mer information om hur det går till hittar du här.

Tre vita hyllor där blå tidningslägg ligger staplade på varandra.

En bråkdel av det som finns ute i Bålsta

Depån har byggts ut både 1974 samt 1985, och 2020 expanderade den med nya magasin för att härbärgera en växande kulturskatt. Varmt välkomna att ta del av den skatten på det ena eller andra sättet!

Forskaren Tobias Hübinette har använt KB:s digitaliserade svenska dagstidningar i sina granskningar av den svenska pressens rapportering om frågor som rör ras och rasism.