500-årsminnet av Stockholms blodbad

Mellan den 8 och 9 november 1520 rann blodet i rännstenarna på Stortorget i Stockholm. I KB:s samlingar finns både personliga vittnesmål, propagandabilder och sentida skildringar av fasorna.

Kristian II står och tittar på när flera kedjade män blir attackerade av män med svärd. På marken ligger kroppar och avhuggna huvuden, ett huvud med biskopsmössa är spetsat på ett spjut som hålls upp av en soldat.

Stockholms blodbad skildrat av en okänd upphovsman på 1800-talet. Signum: KoB Sv. HP G.I A.42

Kristian II intar scenen

Bakgrundshistorien till Stockholms blodbad i november 1520 är lång och invecklad. Under Kalmarunionens slutskede utkämpades en bitter maktkamp mellan den danske kungen Kristian II och den svenske riksföreståndaren Sten Sture den yngre. I februari 1520 dog Sten Sture i strider mot danskarna, och i september samma år intog Kristian Stockholm, där han lät kröna sig till kung.

Porträtt i färg av Kristian II i helfigur, med ena handen på värjan och den andra hållande en bruten stav ovanför en upp och nervänd krona.

Porträtt av Kristian II i den danska "rimkrönikan" daterad 1597. Signum: HS K.49 fol. 114

Gustav Trolles hämnd

Den fjärde november hade rikets stormän och många andra samlats till kröningsfestligheterna på Stockholms slott. Men efter tre dagar ändrades allt. Ärkebiskopen Gustav Trolle hade tre år tidigare anklagats för högförräderi på grund av sitt samröre med danskarna, avsatts som ärkebiskop och fått sin borg Stäket nedriven av Sten Sture den yngre. I den så kallade Suecian kan man se en bild av ruinerna efter den nedrivna borgen. Länk till annan webbplats.

Svartvit vy över ett landskap med vattendrag och höga granar. I mitten syns en träbro och ruinerna efter en borg.

Almarestäket i Suecian, till vänster syns ruinerna efter Gustav Trolles nedrivna borg. Signum: KoB Dahlb.I: 93

Nu inledde Gustav Trolle plötsligt en process mot dem som tidigare vänt sig mot honom. Hastigt förklarades de sammansvurna skyldiga till kätteri och dömdes till döden. Biskoparna Mattias Gregersson Lillie av Strängnäs och Vincent Henningsson av Skara stod högst i rang och avrättades först av alla. Därefter följde en lång rad stormän, borgmästare men också vanliga borgare – totalt omkring hundra personer. Bland de avrättade fanns Gustav Vasas far, Erik Johansson Vasa.

Teckning av Gustav Vasa som sitter vid ett bord omgiven av två män med långa skägg, som berättar något för honom.

"Gustav Vasa erhåller på Gripsholm underrättelse om sin faders och svågers tragiska död", skildring från 1820-talet av Johan Holmbergson. Signum: KoB Sv.HP GI A.4

”Jag, Olaus Magnus, beskådade allt detta med fasa”

En person som blev vittne till blodbadet är historieskrivaren Olaus Magnus. Som katolik lämnade han Sverige efter att reformationen inletts, några år efter blodbadet. Tillsammans med sin bror Johannes uppehöll han sig därefter framför allt i Rom, där han 1555 publicerade sitt berömda verk Historia om de nordiska folken. I den berättar han om de rysliga scenerna han bevittnade i november 1520.

Nyligen dök också ett nytt, tidigare okänt textvittne upp som ytterligare fördjupar bilden. Av ett danskt antikvariat förvärvade KB i mars 2018 ett exemplar av krönikeverket Gesta danorum (”Danernas bedrifter”), tryckt i Paris 1514 Länk till annan webbplats.. Just det här exemplaret hade Johannes Magnus skänkt till Birgittahuset, ett härbärge i Rom, där brodern Olaus länge var föreståndare. På ett lösblad i slutet av boken uppenbarade sig ett fantastiskt fynd: Olaus Magnus egenhändiga anteckningar, där han på latin berättar om sina minnen från den traumatiska händelsen.

"den 8 november…lät han halshugga två biskopar, Vincent av Skara och Matthias av Strängnäs, riddare och adelsmän, borgmästare, rådmän och borgare – över 120 personer – och jag, Olaus Magnus, kanik från Linköping, beskådade allt detta med fasa." (översättning)
Handskriven text i bläck på en blank sida längst bak i en tryckt bok.

Olaus Magnus ögonvittnesskildring av Stockholms blodbad. Signum: HS D461b

”En ynklig och jämmerlig syn”

Den blivande reformatorn Olaus Petri befann sig också i folkmassan de ödesdigra dagarna i november 1520. Han hörde till Strängnäsbiskopens följe, och vi kan nog anta att han måste ha fruktat för sitt liv.

Svartvitt porträtt i helfigur av en man klädd i kappa och veckad krage som håller i en stor bibel.

Olaus Petri på en sentida gravyr av Axel Andersson. Signum: KoB Petri, Olaus Sn.7

I sitt berömda verk En svensk krönika berättar Olaus Petri Länk till annan webbplats. att kropparna av de döda blev liggande på torget i tre dagar och hur blod, vatten och smuts rann nedför torgets rännstenar – ”en ynklig och jämmerlig syn … ja, det var ett gräsligt och obarmhärtigt mord!”

”Och bleffuo the dödhe kroppanar liggiandes på torget ifrå Torsdaghen in til Lögerdaghen. Och war thet een ynkeligh och jemmerligh syn, huru blodhin med watn och treek … lopp i rennestenanar, nedh aff torghet. Ja, thet war itt gräseligitt och obarmhertigt mordt...”
Sida med handskriven text på ålderdomlig svenska.

Olaus Petris svenska krönika i en avskrift från omkring år 1550. Signum: HS D411 fol 295r

Blodbadstavlan – från träsnitt till gravyr till teckning

Fasorna Olaus Magnus och Olaus Petri beskriver kommer till liv i en svit med bilder kallad Blodbadstavlan eller Blodbladsplanschen. Här ser vi inte bara livfulla skildringar av ”Konung Christierns den Omildes och Tÿrannens belägring, Reception, Cröningh Och sedermehra derupå föröfwade Tÿrannie”. Ovanför de åtta rysliga scenerna ser vi en av de äldsta kända avbildningarna av Stockholm.

Svartvit vy över Stockholm, under den åtta mindre bilder som skildrar våldsamheterna under Stockholms blodbad.Förstora bilden

Den så kallade Blodbadstavlan, gravyr från 1676 av Padtbrügge efter ett träsnitt från 1524 av Steinkamp och Kruse. Signum: KoB Sv. HP G.I C.2

Bilderna beställdes i propagandasyfte av Gustav Vasa och skapades 1524 av Kort Steinkamp och Hans Kruse i Antwerpen. Träsnittet gick dessvärre förlorat när byggnaden det förvarades i brann ner i Riddarholmsbranden 1802. Som tur var kopierades träsnittet 1676 på en gravyr som holländaren Dionysius Padtbrügge utförde på uppdrag av antikvarien Johan Hadorph. Gravyren är digitaliserad och fritt tillgänglig via Libris. Länk till annan webbplats.

En kopia av kopian

Padtbrügges gravyr kopierades i sin tur på en teckning utförd mellan 1690 och 1691 av Johan Lithem (Lithén) på uppdrag av Erik Dahlbergh, som planerade att ha den med i Suecia Antiqua et Hodierna Länk till annan webbplats.. Detta på anmodan av rikshistoriografen Claudius Örnhielm, som hade blivit ombedd att komma med synpunkter på sådant han saknade i det färdiga eller planerade verket. Blodbadstavlan kom aldrig med i den slutgiltiga Suecian, men av denna anledning finns den tecknade kopian av den graverade kopian med i Sueciadatabasen Länk till annan webbplats., som innehåller både färdiga gravyrer och förlagor till verket.

Inlägget är skrivet av Elin Andersson och Ulrika Strömquist

Fotnot: Olaus Magnus nyfunna anteckningar är utgivna av Elin Andersson och Fredrik Öberg (Historisk Tidskrift 2019:3).