fullskärmsbild

Dan Anders­son

Poeten, kolaren och romanförfattaren Dan Anderssons liv blev kort. Ändå lever hans verk envist kvar 100 år efter den tragiska olyckan. Idag hyllar vi hans minne.

Svartvitt fotografi på Dan Andersson med sidbena och allvarlig fjärrskådande blick.

Grubblaren Dan Andersson 1917. Ur "En bok om Dan Andersson" av Waldemar Bernhard.

Ja idag är det exakt 100 år sedan skalden, journalisten och proletärförfattaren Dan Andersson avled på hotell Hellman i Stockholm. En tragisk död är självklart inget att fira, men vi ska här uppmärksamma hans gärning och några av de spår han efterlämnat i KB:s samlingar. För innan han i döden blev den ikoniske grubblaren och myten hade mannen från finnmarken ett liv. 

Finnmarken och Amerika

Född den 6 april 1888 i Skattlösberg som tredje sonen till folkskolläraren Adolf Andersson och Augusta Scherp, hade Daniel – för det var hans dopnamn – en fattig uppväxt i finnskogarna. Omgivningen var inte särskilt uppmuntrande för den med viljan att skriva och komma någonstans i livet. Trots det lär han sig att läsa vid 5 års ålder, och levnadsmiljön kommer ge mycket inspiration till de framtida verken. Hans första publicering sker redan den 24 januari 1903 i dagstidningen Bergslagsposten, under titeln Brefkort från Grangärde finnmark. Några år framöver medverkar han regelbundet i tidningen under samma rubrik. Här ser ni den första artikeln.

Den 14-årige pojke som skrev i tidningen var trots sin ålder livserfaren, redan 1902 hade han skickats ensam till Amerika i syfte att sondera möjligheterna för familjen att emigrera dit. Han bor hos släktingar i Minnesota under åtta månader, men konstaterar att förhållandena där inte är bättre än hemma och blir av sin far Adolf brevledes instruerad att komma hem igen. Många år senare kommer boken Chi-mo-ka-ma till – skriven 1917 men utgiven först 1920 – som utspelar sig i Amerika, och uppenbarligen är inspirerad av hans egen vistelse där. Huvudpersonen rör sig i Minnesotas vildmark och träffar olika original, lite som i skildringarna av hans egen finnmarksbygd.

Gulnat tidningsklipp. Text: Brefkort från Grangärde finnmark

Den litterära inledningen i Bergslagsposten 1903.

"Fylleri och bråk uteblefvo, hvilket annars brukar utgör det sensationela under högtidsdagar här uppe."

Livet i finnmarken är verkligen ingen idyllisk tillvaro, Dans far Adolf – som är djupt troende – skaffar en revolver för att kunna försvara familjen. Fadern skriver i sin dagbok: "Julen 1900 den värsta jag upplevat. Våldsverkare utanför, vi hade vakt för att våga vara här." Prästen i Grangärde ska ha besökt bygden 1916 och sagt till sina följeslagare "nu komma vi in i de laglösas rike". Dan berättade för sin vän Waldemar Bernhard:

"Det hände så mycket runt omkring. Dom sköt efter gående i mörkret. En familj intill oss, som just tänt kvällslampan, fick in fyra skarpa skott genom fönstret. Man kände sig aldrig säker. Jag hade alltid en revolver med mig."

Gardist-Kalle och Albert

En våldsam händelse som gjorde avtryck på Dan Andersson var det så kallade Uvbergsmordet, ett mord som än idag inte är helt uppklarat. Den i bygden ökände Carl Ludvig Granlund – senare dömd till livstid för två mord och mer känd som Gardist-Kalle – hade en styvson som hette Albert, denne mördade den 12 juni 1913 grannkvinnan Sara-Lisa Jansson och försvann sedan själv spårlöst.

Gulnat tidningsklipp med bild av mustaschprydd man. Text: Ufbergsmördaren ännu på fri fot.

Uvbergsmördaren Albert Granlund. Dagens Nyheter, 1913.

Teorierna om vad som hände Albert har varit många, kanske emigrerade han till Amerika eller så dog han i de djupa skogarna. Död för egen hand eller mördad av någon som tagit lagen i egna händer, ingen vet. Det draggades till och med efter hans kropp i Uvbergstjärn utan resultat. Dan och Albert brukade musicera tillsammans med sina fioler då båda ägde stor musikalitet. Mördaren var också en duktig skomakare och fotograf, Dan Andersson skrev själv följande om Albert:

"Jag spelade ofta fiol tillsammans med honom. Han spelade känsligt och säkert, men alla hans musik var så oerhördt svårmodig som han själf. Han var för blyg och ordfattig för att tala med kvinnor."

Flera författare har skrivit om Uvbergsmordet och Dan Andersson själv hade planer på att skriva en roman om händelsen. Några artiklar om dådet – bland annat i journalisttidningen Midsommarbladet 1918 – var dock allt som hanns med. Året för mordet är för övrigt samma år som författaren byter namn från Daniel till Dan och får sin dikt Pajso publicerad i nykterhetstidskriften Templaren. Dessutom börjar han skriva enligt den nya stavningsreformen. Dan Andersson tar ett stort kliv på författandets stig.

Svartvitt foto på familj, fyra pojkar längst bak i varierande åldrar. Längst fram föräldrar och liten dotter, alla har hatt och ser allvarliga ut.

Dan Andersson med familj 1904, fotograferade av Uvbergsmördaren Albert Granlund.

Skattlösberg tur och retur

Familjen vistas inte på samma ställe under Dans uppväxtår. Fram till 1905 bor de i byn Skattlösberg där fadern arbetar som lärare, flyttar sedan vidare till Mårtenstorp, Burängsberg, Boarna och Norhyttan för att i maj 1912 åter bosätta sig i Skattlösberg. Denna gång i den stuga som blivit känd under namnet Luossastugan, där skriver Dan Andersson delar av Kolarhistorier och Kolvaktarens visor. Än idag finns huset kvar och har blivit ett populärt turistmål.

Nykterist och kolare

1901 blir vår huvudperson nykterist inom Templarorden, och elva år senare reseombudsman som åker runt för att propagera nykterhetens lov. Vilhelm Moberg har långt senare i Soldat med brutet gevär beskrivit det intryck han fick av Dan Andersson vid ett sådant möte:

Broder Andersson kom en söndag för att hålla föredrag. Det var en vacker söndag, klar och solskensvarm för årstiden, och det kom inte mer än tjugo personer till skräddarns. Styrelsen skyllde på vädret, som inte passade för ett inomhusmöte. Troligen var en del templare ute i markerna och plockade de sista krösonen för året. – Javisst. Det förstår jag så väl, sa broder Andersson
milt och stilla. En sån här dag ville jag också rymma ut i skogarna".

Bokomslag med svart och rykande kolmila på vit bakgrund. Text: Kolarhistorier.

Debuten som i mångt och mycket bygger på Dan Anderssons egna erfarenheter.

Någon livslång nykterhet blir det dock inte, senare i livet är Dan inte främmande för långa krogrundor med vänkretsen. Som ombudsman verkar han bara ett år och avgår sedan, men ett litet tag till fortsätter han sin medverkan i rörelsens tidskrift Templaren. Skalden arbetar också bland annat med flottning, tungt skogsarbete, kolmilning och dikesgrävning. Men inget av yrkena passar egentligen drömmaren och författaren Dan Andersson. Det ensamma arbetet med kolmilning resulterar 1914 i debuten och novellsamlingen Kolarhistorierlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster, honoraret ligger på 300:-. Novellerna utspelar sig i hans fattiga hembygd med tydlig inspiration av verkliga människor och i viss mån lika verkliga händelser, mycket hämtat från hans fars anteckningar.

Gulnat tidningsklipp. Text: Våra bästa böcker.

Annons ur Reformatorn 1914-09-24.

Gulnat tidningsklipp Text: Brunnsviks folkhögskolas nionde vinterkurs.

Studierna i Brunnsvik. Ur Dalpilen, 1914.

Brunnsvik och kärleken

Samma år börjar Andersson på folkhögskolan i Brunnsvik, han hör till de så kallade autodidakterna som på egen hand bildar sig. Framtiden är ljus. Som ni ser i tidningsklippet kostar en termin 290:-, hälften beskostas av ett stipendium och den andra hälften genom lärare på skolan.

På Brunnsvik träffar han sin stora kärlek Märta Larsson. De förlovar sig men Dan kommer från alltför blygsamma förhållanden för att det någonsin ska kunna bli giftermål. Istället gifter han sig 1918 med Olga Turesson, och 1921 föds deras dotter Monika. Då är poeten redan död och får aldrig träffa sitt eget barn.

Tiden på folkhögskolan blir mycket betydelsefull för den unge Dan Andersson, som helt plötsligt får ett överflöd av intressanta diskussioner, böcker och kamrater. Genom läraren Niklas Bergius stiftar han också bekantskap med Bhagavad-Gita, ett verk han ständigt ska bära inom sig. En annan lärare på skolan är Rickard Sandler som 1912 tagit intitiativet till grundandet av ABF på Brunnsvik, och som 1925 blir Sveriges statsminister.

Verken

Skrivandet fortsätter och 1915 kommer Kolvaktarens visorlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster ut, följt av Det kallas vidskepelselänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster 1916, Svarta balladerlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster 1917, De tre hemlösalänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster 1918, David Ramms arv länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster1919 och så Chi-mo-ka-malänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster 1920. Diktsamlingen Svarta ballader har kommit att bli Anderssons mest ihågkomna verk, där ingår hans kanske mest älskade dikt Omkring tiggarn från Luossa. Märkligt nog utgår inget honorar från Bonniers för samlingen, endast 25 friexemplar av boken. En rätt bra affär för förlaget kan man tycka. Dikterna har blivit populära mycket tack vare sin sångbara lyrik och ett antal har också tonsatts. Minst 30 versioner ska det till exempel finnas av Omkring tiggarn från Luossa. Lustigt nog en dikt Dan uttryckligen inte ville höra sjungas, den tyckte han skulle reciteras till Chopins sorgmarsch.

Bokomslag med svart text. Text: Svarta ballader

Dan Anderssons mest kända verk.

Noter till tonsättningen av dikten Omkring tiggarn från Luossa.

Omkring tiggarn från Luossa. Ur "Dan Andersson : Dikter och tonsättningar".

"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt."

Musiken

Mellan åren 1917 och 1918 arbetar Dan i Göteborg som journalist på dagstidningen Ny tid under pseudonymen "Black Jim". Den pseudonymen förekommer många år senare i en låt av Joakim Thåström, Om Black Jim. Låten börjar med texten:

Dom kommer från fabriken
För att ta med Black Jim hem
Dom har ett jobb dom fått att göra ikväll
På Klara natthotell

I Thåströms låt bor dock Dan Andersson i rum 23 på hotellet medan han i verkligheten hade rum 11. Thåström har dessutom gjort sin version av En spelmans jordafärd, dikten som även den finns med i Svarta ballader. Men han är bara en i raden av alla artister som inspirerats av poeten från finnmarken, andra som kan nämnas är Sofia Karlsson, Roffe Wikström, Thorstein Bergman, Gunde Johansson, Staffan Hellstrand och många fler. Och det är nog ingen slump att så många dikter tonsatts, Dan själv var som sagt musikalisk och spelade gärna fiol. Det blev en sort dikternas melodi i hans poesi. Han tonsatte själv några av sina egna dikter, bland annat En spelmans jordafärd, Till min syster och Jungman Jansson.

Vitt bokomslag med svart text: Text Dan Andersson David Ramms arv.

Kritiken mot "David Ramms arv" knäckte nästan Dan Andersson

Översättningar och kritik

Det är inte bara egna verk som Dan Andersson sysselsätter sig med, 1918 översätter han Rudyard Kiplings bok På sju havlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Kiplings balladmeter sätter spår i Dans egna dikter. Några dikter av Baudelaire hinner han också med att översätta.

Den 19 juni stundar bröllop mellan Dan och Olga som bosätter sig i Gonäs. Han fortsätter skriva, både artiklar i tidningar och skönlitterära texter. Hon drar in pengar till hushållet genom sin tjänst som lärarinna.

1919 får romanen David Ramms arv så dålig kritik att Dan drabbas av en kris. Till en vän skriver han att boken blir hans sista. Nu tänker han dra sig tillbaka till skogen och sluta skriva.

David Ramms arv är en fortsättning på De tre hemlösa som mottagits ganska väl av kritikerna, uppföljaren ansågs dock av många som helt avskyvärd. I Aftonbladet 8 december 1919 kommer den kanske mest förintande recensionen av dem alla under rubriken "Ett dubiöst författarskap", ordet "perversitet" förekommer som nyckelord. Här ett citat ur texten:

"Och så som hans lovsång till skökan formuleras, är den inte dikterad av mänsklighet, eller av den naturliga sinnligheten, som i kvinnan alltid och allerstädes måste se kvinnan – den är perversitet och inget annat."

Den sista resan och drömmen

Svackan går dock över och snart skriver Dan Andersson igen. Men som ni redan vet blir Dan Anderssons karriär kort och hans fulla potential kommer aldrig att förverkligas. Den 15 september är poeten på besök i huvudstaden för att söka jobb på tidningen Social-Demokraten och diskutera framtida böcker, bland annat en reportagebok som är tänkt att skrivas vid en kommande resa till England.

På Dagens Nyheters redaktion får han en pratstund med sin gamle rektor från Brunnsvik – Torsten Fogelqvist – vid denna tid anställd på tidningen och så småningom invald i Svenska Akademien. För Torsten beskriver Dan att "det är besynnerligt, vad livet ändå är karamasovskt", en naturlig referens för poeten som med stor iver läste Dostojevskij. Dessutom ganska typiskt för honom att se världen i mindre ljusa färger, Schopenhauer var en annan stor inspirationskälla. De två tar farväl och så promenerar Dan i duggregnet med sin tunga resväska till Klarakvarteren och hotell Hellman .

Han stiger in i hotellbyggnaden på Bryggargatan 5, småpratar med kassörskan Anna Bengtsson, slipper skriva in sig i resandeboken, betalar och får nyckeln till rum 11. Kanske funderade han just då på den dröm som varit så verklig och nästan gjort att han ställt in sin resa till Stockholm. Drömmen då en svart likkista stått mellan honom och systern Anna. Men till slut hade han ändå satt sig på tåget och åkt, flera möten var redan bestämda och i huvudstaden fanns möjligheter att framöver kunna försörja sig på skrivandet.

Döden

Efter att ha snyggat till sig på rummet och lagt vigselringen i portmonnän promenerar han ut i kvällsluften för att träffa sina vänner. De hamnar till slut på Berns salonger och har en glad kväll med mycket drickande innan de till slut ger upp och promenerar hemåt. Vid halv två på natten kommer den förfriskade Dan Andersson in på sitt rum, kanske noterar han att det luktar lite konstigt, kanske inte. Dagen innan har nämligen en annan gäst bytt rum just för luktens skull, ett klokt beslut skulle det visa sig.

Gulnat tidningsklipp Text: Två personer förgiftade på hotell Hellman igår.

Det sorgliga slutet. Svenska dagbladet, 1920.

I sängmadrassen finns cyanväte som inte vädrats ut efter en tidigare bekämpning av vägglöss, och det kommer resultera i en sömn han aldrig mer vaknar upp från. Jag har tidigare skrivit om just cyanväte och de dödliga förgiftningarna som ibland skedde. Vi kan bara spekulera i vad som kunde hänt om personalen på hotell Hellman hade vädrat ut allt gift från hans rum. Nu gjorde man inte det så den 16 september 1920 vandrade poeten från Grangärde vidare till den andra sidan från rum 11. Han hade haft Spanska sjukan och överlevt men mot cyanvätet fanns ingen motståndskraft. Poetens kvarlämnade tillhörigheter som nämns i polisrapporten är inte många. En klocka, 15 böcker, 2 anteckningsböcker och så 34 kronor och 10 öre.

Uppståndelsen

Människan Dan Andersson vilade nu på den vackra Lyvikskyrkogården i Ludvika, men myten fortsatte att växa och fascinerar än idag. Dessutom inspirerade han efterföljande proletärförfattare som också började sin mödosamma vandring i livet från fattigdom till litterärt erkännande.

Gulnat tidningsklipp. Text: För allt visat deltagande i min stora sorg vid min makes, Dan Andersson.

Den sista vilan. Dagens nyheter, 1920.

Fast Dan Andersson rycktes bort i förtid och aldrig hann fullborda sin litterära gärning, är han ihågkommen med ett mytiskt skimmer och verkar aldrig helt försvinna ur det kollektiva minnet. Förmodligen gjorde hans tragiska död honom legendarisk på ett sätt som inte blivit möjligt annars, och ibland överskuggar myten den verklige mannen. Men han hade aldrig blivit ihågkommen om det inte funnits något speciellt i de efterlämnade verken. Dikterna har behållit sin relevans så här långt efteråt, romanerna och novellerna däremot är i stort sett bortglömda. Att han även verkade som journalist och tänkt skriva reportageböcker från bland annat East End i London är det nog få som känner till.

Gulnat tidningsklipp. Text: Under stor anslutning och under högtidliga former begravdes i torsdags i Ludvika.

Begravningen. Dagens nyheter, 1920.

Dan Andersson i Kungliga biblioteket

Vad finns då av Dan Andersson i Kungliga biblioteket? Jo givetvis hans novellsamlingar, romaner, diktsamlingar och så de talrika samlingsverken. Men spåren finns även på noter, skivor där artister tolkar hans dikter, i dagstidningar och så i vår handskriftssamling där ett antal brev finns bevarade. Som kuriosa kan jag nämna att Torsten Fogelqvist i skriften Dan Andersson : en minnesteckninglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster skriver att "det hände att han tillbragte natten på en soffa i Humlegården". Fogelqvists broschyr finns digitaliserad, klicka bara på länken för att läsa den.

Handskrivet brev. Text: Herr Aug. Strindberg!

Första brevet till Strindberg.

Ett roligt exempel ur vår handskriftssamling är några brev som en nittonårig Dan Andersson skickade till sin stora idol August Strindberg år 1907. Här ser ni det första där han tämligen oblygt ber den kände författaren om ett exemplar av hans senaste verk En blå bok. Sig själv benämner han som "en fattig pojke ur skogsarbetarklassen".

"Jag har läst några af edra böcker. Jag är stolt öfver Er – gör mig lycklig för en gång och uppfyll min begäran!"

Och se, det ger faktiskt resultat! Den 5 oktober 1907 skriver Dan ytterligare ett brev till Strindberg och "tackar Er af hela mitt hjärta". Där nämner poeten också att han gått en mil till postkontoret samma dag för att hämta boken. För den läshungrige Dan Andersson måste gåvan från Strindberg ha varit som himlasänd, att den dessutom kom från den kände författaren själv kan inte ha gjort saken sämre.

Handskrivet brev. Text: Har nu fått den blå boken.

Det andra brevet till Strindberg

Ytterligare två brev från Dan Andersson till August Strindberg vilar tryggt i KB:s stora handskriftssamlingar, ännu ett från 1907 då han önskar idolen en god jul och så ett sista från 1911 med religiösa förtecken. Det brevet visar på poetens sökande natur, han tackar nämligen Strindberg för att denne omvänt honom från darwinist till kristen. Eller som han skriver: "Som offentlig talare betyder det kanske ej så litet att jag nu predikar den korsfäste i stället för apan." I fotografiet nedan från 1913 syns Strindbergs inflytande tydligt. Fler brev från Dan Andersson kan hittas via söktjänsten Arkenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster eller i Handskriftssamlingens nominalkataloglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Svartvitt fotografi på Dan Andersson där han ser ut som August Strindberg.

Dan Andersson som Strindberg. Ur: "En bok om Dan Andersson" Waldemar Bernhard.

Alla titlar av Dan Andersson som ni kan se i litteraturlistan längst ner är digitaliserade och kan läsas genom att klicka på länkarna. Det gäller även för Kiplings diktsamling som Dan både översatte och skrev förord till, samt Torsten Fogelqvists minnesskrift.

Vi avslutar med en av hans postumt publicerade dikter, en sorts förutsägelse om det slut han några månader senare ska möta:

Nu mörknar min väg och mitt dagsverk är gjort,
mitt hjärta är trött, min säd har jag sått.
Som tiggare står jag, o Gud, vid din port,
och blodrosor växa på stigen jag gått.