fullskärmsbild

Rese­nä­ren

Boschwitz

Bortjagad, publicerad, förolyckad och bortglömd. Ett tragiskt öde som blev högaktuellt 76 år senare, en sensationell utgivning med kopplingar till sällsynt material på KB. Nyfiken? Läs då vidare.

Svartvitt fotografi på ung man i kostym och slips.

Ulrich Alex­an­der Boschwitz. Foto från Leo Baeck Institute New York

Abossos sista färd

Det är sen kväll torsdagen den 29 oktober 1942, fartyget Abosso färdas till England utan eskort. Än så länge har allt gått bra och kanske ska transporten lyckas ta sig ända fram den här gången också. Vädret är dåligt men det borde också försvåra för de tyska u-båtarna, om några dagar slipper man hotet från havets vargar. Så händer det, klockan 22.13 skakas fartyget av en explosion. Den tyske författaren ombord förstår genast, fäster manuskripten vid kroppen och hoppas att åtminstone de ska överleva även om han själv dukar under i Atlantens kalla vatten.

Från början

Vi blickar tillbaka från tragedin där ute på Atlanten och hamnar i en annan tid och ett annat krig. Alldeles i början av det förödande första världskriget såg Ulrich Alexander Boschwitz dagens ljus i Tyskland. Året var 1915. Pappan hette Sally, mamman Martha och storasystern Clarissa. Egentligen pekade inget på något speciellt med den lille pojken, han var bara en i mängden. Men en faktor skulle få stora konsekvenser för honom, pappan var nämligen jude. Att denne stupat i försvaret av Tyskland och varit en respekterad fabriksägare skulle 18 år senare inte betyda ett dugg. Då kom allt fokus att ligga på den judiska härkomsten och ingenting annat.

Bokomslag, två män och två kvinnor ses. Text: John Grane. Människor utanför.

Debuten skedde på svenska.

Flykten till Sverige

Efter att nazisterna tagit över makten i Tyskland 1933 emigrerar systern till Israel, två år senare flyr även Martha och Ulrich. Kvar i hemlandet blir företaget och förmögenheten. Mamman och sonen hamnar i Sverige och här skriver Ulrich sin första roman. Han får den publicerad med titeln "Människor utanför" i sin tillfälliga tillflyktsort. Året är 1937 och förlaget Bonniers. En tidigare svåråtkomlig bok som ni nu kan läsa digitalt via Librislänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Författaren själv hade alltså inte svenska som modersmål, och huruvida han själv översatt texten från tyska eller fått hjälp av någon vet vi inte. Det sistnämnda verkar mest troligt. Språket har sina brister men berättelsen och personerna intresserar. Bonniers lät i all fall ge ut boken utan att avslöja den riktige mannen bakom verket.

Grå baksida på bok. Text: J. Grane. Människor utanför.

Intrigen till "Människor utanför"

John Grane

Romanen ges ut under pseudonymen John Grane och utspelar sig i Tyskland 1929. Man kan hitta ett par tidningsannonser och recensioner för boken i slutet av november 1937, överlag verkar den ha mottagits positivt. Boschwitz får möjlighet att studera vid universitetet i Sorbonne och reser under några år mellan Frankrike, Luxemburg och Belgien. I Bryssel kan han följa utvecklingen i sitt forna hemland där förföljelsen av judarna blir allt värre och 1938 resulterar i Kristallnatten. Detta inspirerar honom till att skriva ännu en roman, en där handlingen inte utspelar sig i det förflutna utan i den mörka samtiden.

1939 publiceras romanen, som även denna översatts från tyskan, och i England får namnet "The man who took trains". 1940 kommer den ut i USA men då med titeln "The fugitive". Boken kretsar kring huvudpersonen Otto Silbermann, judisk – precis som Ulrich – till börden. Otto flyr efter Kristallnatten men kommer ingenvart utan tvingas åka runt på tåg i jakt efter säker tillflyktsort.

Gulnat tidningsklipp. Text: Berlin av igår

Recension av "Människor utanför" 1937

"Författaren heter John Grane, och hans verk är av den arten att man blir åtskilligt nyfiken på honom"
Gulnat tidningsklipp. Text: Tusentals häktade judar i koncentrationsläger.

Judeförföljelserna i Tyskland blir allt hårdare och 1938 infaller Kristallnatten.

Gulnat tidningsklipp. Text: British Legion stannar hemma.

Fartyget "Dunera" några år innan de ökända transporterna av internerade till Australien

Flykt och förvisning

Tyvärr fortsätter också moderns och sonens jakt på en säker tillflyktsort, vid krigets utbrott har de kommit till England i hopp om att finna en trygg hamn. Men ödet vill annorlunda. Engelsmännen som fruktar en tysk invasion litar inte på de tyskar som vistas i landet, helt utan urskillning internerar de samtliga som misstänkta fiender den 28 juni 1940. Detta drabbar såklart många som flytt från den tyska regimen, men sådan är stämningen i öriket. Martha interneras på Isle of man medan Ulrich skeppas iväg till Australien på det illa beryktade fartyget "Dunera". Här behandlas han och de andra internerade mycket illa, bland annat slänger brittiska soldater manuskriptet till hans nya roman "Das grosse fressen" i havet. I notisen från Svenska Dagbladet 1938 ser ni fartyget omnämnas, inget verkar ha skrivits om det i svenska tidningar 1940.

Resenären som försvann

I Australien kommer Boschwitz stanna under hela två år och tiden utnyttjar han till att skriva, bland annat på manuskriptet till "The man who took trains" då författaren anser att det finns utrymme för många förbättringar. I fortsättningen benämner jag boken med dess framtida svenska titel "Resenären". Samtidigt arbetar han med en ny roman vid namn "Traumtage".

1941 inser den brittiska regeringen att man orättvist internerat en hel del oskyldiga tyskar och börjar skeppa dem tillbaka till England igen. 1942 kommer turen till Boschwitz som dessutom ska ansluta till den brittiska armén, med sig på resan har han delar av den omredigerade "Resenären" och den nya "Traumtage". Till en vän säger han att manuskripten ska fästas vid hans kropp om skeppet förliser så att de har en chans att räddas till eftervärlden. Boschwitz tvekar nämligen in i det längsta att resa av rädsla för att manuskriptsidorna ska förstöras.

Gulnat tidningsklipp. Text: Nya framgångar för tyska u-båtar.

Notis ur DN den 30 oktober 1942, Abossos öde reducerat till en siffra

Till en vän säger han att manuskripten ska fästas vid hans kropp om skeppet förliser så att de har en chans att räddas till eftervärlden.

Men den 29 oktober 1942 kommer ödet ikapp då den tyska u-båten U-575 torpederar fartyget Abosso. Klockan 23.00 försvinner 362 människor i havets djup tillsammans med manuskripten Boschwitz tagit med sig på resan. Alla ändringar på "Resenären" slukas av den kalla Atlanten, och här kunde historien tagit slut. Men som ni förstår så gör den inte det, den tyske förläggaren Peter Graf får långt senare via Boschwitz systerdotter Reuella Schachaf reda på att en maskinskriven version av manuset till "Resenären" finns i Deutsches Exilarchiv.

Resenärens återkomst

Eld och lågor över materialet redigerar han det och 2018 – 80 år efter Kristallnatten – ges den nya versionen ut i Tyskland. Boken blir en succé och ges ut i många andra länder, till Sverige kommer den 2019. Cirkeln sluts alltså i landet där hans första roman publicerats, äntligen får Boschwitz den framgång han så väl förtjänat. Och äntligen kan alla ta del av den sällsynta "Människor utanför" digitaltlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. Läs gärna den trevande debuten och sedan hans storverk "Resenären".