För 100 år sedan på Hotell Continental

I maj 1919 hyrde skivbolaget Swedish Gramophone rum på Hotell Continental i Stockholm för att spela in skivor med olika artister. Allt från bondkomik till religiöst. Här får ni veta mer om några av artisterna.

Hotel Continental på Vasagatan i Stockholm, som det såg ut runt 1900, Svartvitt foto av stor hotellbyggnad med öppen plats i förgrunden

Hotel Continental på Vasagatan i Stockholm, som det såg ut runt 1900. Foto: Stadsmuseet Stockholm

Akustisk inspelning

Från början gjordes alla inspelningar utan mikrofon. Dessa kallas akustiska inspelningar eftersom ljudet från den som sjöng eller spelade fångades upp endast av en stor tratt. Ljudvibrationerna fördes vidare via en omvandlare till ett graveringsverktyg som ristade spår på en tom skiva.

Men känsligheten och frekvensomfånget var dålig i den tidiga tekniken och det är därför ljudet kan låta ”burkigt” på 78-varvsskivor. För att det skulle höras måste sångaren placera ansiktet mer eller mindre i tratten. Instrument med låga tonlägen, som till exempel cello eller kontrabas, fick ofta dubbleras eller ersättas med andra instrument.

Mikrofonen och den elektriska inspelningstekniken kom först i mitten av 1920-talet.

Foto av en gammal skivspelare inbyggd i en byrå. De tidiga skivspelarna för 78-varvsskivor var ofta utformade som möbler.

De tidiga skivspelarna för 78-varvsskivor var ofta utformade som möbler. Skivspelaren på bilden är felmonterad och fungerer inte. Foto: KB

Gramophone Co var ett brittiskt bolag som började göra skivor för den skandinaviska marknaden 1899. Redan första året spelade bolaget in 200 skivor i Stockholm och Köpenhamn. Senare bytte bolaget namn till ”His Master’s Voice” (HMV), och på svenska var det officiella namnet ”Husbondens röst”. Namnet Skandinaviska Grammophon AB började användas 1903.

Oscar Bergström

Oscar Bergström var en opera- och operettsångare (1874–1931). Det särskilda med honom eller egentligen hans röst, är att den kan höras på det som brukar räknas som den första grammofoninspelningen för en svensk publik. I augusti 1899 reste nämligen han och två andra sångare till Berlin, och sjöng in bland annat folkvisan ”Till Österland vill jag fara Länk till annan webbplats.”. Så tidigt fanns det ingen som gjorde inspelningar i Sverige, därför fick artisten resa till Danmark eller Tyskland där utrustningen fanns.

Lyssna på låten "Jag är en gäst och främling" här nedan.


20 år senare behövde han inte åka lika långt för att med sin basbaryton-stämma sjunga in ”Jag är en gäst och främling”. Då hade man nämligen lånat in utrustningen till hotell Continental, och 21 maj 1919 kunde Bergström sjunga in psalmen.

Psalmen var en travesti på ”Home, sweet home” ur en 1800-talsopera, komponerad av John Howard Payne. Det var inte så ovanligt under 1800-talet, att väckelserörelsen plockade upp nationalistiska eller lokalpatriotiska sånger och omformade dem till kristna sånger.

Mutters guitarr

"Mutters guitarr Länk till annan webbplats." spelades in på Hotell Continental 23 maj 1919. Den framförs av vissångaren och skådespelaren Eric Engstam född 1891. Han var en flitig artist inom schlagermusik och finns representerad med 38 inspelningar i Svensk mediedatabas (SMDB) Länk till annan webbplats..

På teatern framträdde han bland annat som Carlsson i "Hemsöborna" 1923, och hade en roll i filmen "Bröderna Östermans huskors Länk till annan webbplats." från 1932. Eric Engstam medverkade också i filmen "Vårat gäng" från 1942. Det blev hans sista filmroll. Han avled 1944, 53 år gammal.

Lyssna på den klämmiga låten här.


Texten till "Mutters" guitarr" är skriven av Carl Jansson-Öhlin, mer känd under pseudonymen Lars Bondeson. Bondeson uppträdde i slutet av 1800-talet som bondkomiker och damimitatör. Han framförde också sina egna visor, och gav ut vishäften.

Tecknad omslagsbild med två kvinnor och två män i ålderdomliga kläder. Sånghäfte från 1891 med Lars Bondessons visor och kupletter

Sånghäfte från 1891 med Lars Bondessons visor och kupletter

Bondeson kallade sig den svenske originalbondkomikern, och har gett namn åt en hel genre. Lars Bondeson avled 1908, som kuriosa kan nämnas att Ernst Rolf (som då hette Ernst Ragnar Johansson) köpte Bondesons scenkläder av änkan. "Mutters guitarr" spelades in första gången 1910, det var Ernst Rolfs första skivinspelning.

Lars Bondesons sånger var mycket populära bland svensk-amerikaner, och hans sånghäften finns bevarade hos Minnesota Historical Society
Svartvitt fotomontage av två bilder med Lars Bondesson och Ernst Rolf

Bildmontage från tidigt 1900-tal med Lars Bondesson, till vänster, och Ernst Rolf

Jul i maj

Följande trudelutt, eller rättare sagt dialog, är ”Julafton i hemmet Länk till annan webbplats.”, uppläst av Emma Meissner och August Svensson.

Dialogen är, som namnet skvallrar om, en dramatisering om en familjs julfirande. Några julsånger är förstås insprängda. Lyssna och längta till jul här.


Den spelades in på Hotel Continental i Stockholm 24 maj 1919, exakt 7 månader innan julafton. Anledningen till det var antagligen att skivbolaget ville vara säkra på att skivan skulle vara klar innan julhandeln. Skivans andra sida heter "Nyårsafton i hemmet", så de som köpte den hade underhållning hela julhelgen.

Emma Meissner föddes som Emma Ekström 30 oktober 1866 i Karlstad. Hon studerade vid konservatoriet i Stockholm 1884–1885 och var därefter engagerad vid flera teatrar i Stockholm, som till exempel Mindre Teatern och Södra Teatern. Sitt genombrott fick hon 1890 på Vasateatern som Yum Yum i operetten "Mikadon".

Hon medverkade i över 100 olika operetter och var också verksam som grammofonartist. Inte nog med det. Hon var också verksam som skådespelerska, den första filmen var "Lili Länk till annan webbplats."1903. En av de välkända filmerna hon var med i är ”Vi som går köksvägen Länk till annan webbplats.” från 1932. Emma Meissner avled 20 november 1942, då hade hon gjort sin sista filmroll året innan i ”Stackars Ferdinand Länk till annan webbplats.”.

Svartvitt foto av tre kvinnor i traditionella japanska kläder. De ler mot kameran

Emma Meissner, längst till vänster, Edla Johnsson och Emilie Klinger i operetten Mikadon, Vasateatern 1890. Foto: Statens musikverk

August Svensson, som gör den manliga rollen i inspelningen, levde mellan 1871 och 1937 och var en av Sveriges första stora skivartister. Hans röst och tydliga textning passade den akustiska inspelningstekniken från tiden innan mikrofonen var uppfunnen. Han gjorde några hundra inspelningar i olika genrer och var aktiv fram till och med 1920-talet.

Inspelningen från 1919 var inte den första av dialogen. Den hade spelats in både 1910 Länk till annan webbplats. och 1912 Länk till annan webbplats.. Båda dom gångerna med August Svensson och Inga Berendz.

Svartvitt foto av man i scenkläder. August Svensson i debutrollen som Farinelli vid Södra Teatern 1893

August Svensson i debutrollen som Farinelli vid Södra Teatern 1893. Foto: Statens musikverk

Texten i "Julafton i hemmet" är skriven av Willy Grebst. Grebst föddes 24 november 1875 i Göteborg.

Han var främst känd som skribent och producerade ett stort antal sensationsromaner och reseskildringar, som ofta anknöt till samtida händelser och problem. Bland annat reste han i Asien, Oceanien och Sydamerika, och han sålde och donerade konstföremål och etnografica från sina resor till dåvarande Etnografiska museet i Göteborg. Han skildrade som följetong Titanics undergång och Jordbävningen i Messina 1908 i takt med att nyhetstelegrammen strömmade in. Diktsamlingen "Röda nätter Länk till annan webbplats." har betecknats som ett pornografiskt ädelpekoral. Men han skrev även om sociala problem, exempelvis i romanen "Grängesberg Länk till annan webbplats.".

”O, älskade riv djupt! O, så djupt... Min smärta är vällust outsäglig under Dina fingrars lystna egg... Ur Willy Grebst ”Röda nätter” från 1909
Teckning av man och kvinna på café. En servitris står vid bordet med ett fat.

Willy Grebst på café. Teckning av Gustaf Adolf Tenggren 1917.

1912 startade han den beryktade sensationstidningen "Vidi Länk till annan webbplats.", som såldes i lösnummer på lördagar. Redan vid starten var tidningen ökänd för sina inslag av antisemitism, något som blev officiellt efter Grebst död 1920 då tidningen övertogs av Barthold Lundén som också var ordförande i Antisemitiska sällskapet i Göteborg. Det kan tilläggas att Lundén kryddade den osmakliga anrättningen med en stor dos homofobi också.

För den som vill gräva ner sig ytterligare i akustiska inspelningar som gjordes på Hotel Continental runt 1920 står Svensk mediedatabas (SMDB) till tjänst. I stort sett alla dåtidens musikaliska genrer finns representerade bland inspelningarna Länk till annan webbplats..

Skrivet av Jan Olofsson, Ingela Utterström och Bengt Olof Ågetoft