Thesleffs fotografier av romer - ett rasbiologiskt sammanhang.

Pia Laskar, filosofie doktor i idéhistoria, belyser Arthur Thesleff mot bakgrund av samtidens vetenskapliga teorier

Arthur Thesleff (1871-1920) kallades år 1909 av en brittisk kollega ”the greatest living authority on the gypsy problem”. Thesleffs intresse för romer väcktes vid de svampexkursioner han regelbundet företog i de karelska skogarna runt Viborg i Finland. I skogarna tilläts romer slå upp läger.

Energisk forskare

Den finlandssvenske baronen Arthur Thesleff saknade akademisk examen, men var utåtriktad, beläst och nyfiken. Från 1890-talets mitt gjorde han deltagande observationer, språkstudier och samlade material om romer i Finland, Sverige och i Europa och dåvarande Ryssland. Han kartlade och fotograferade. Under åren 1911-1913 var han president för The Gypsy Lore Society i London och huvudperson i den ”zigenarbibliografi” som sällskapet då höll på att sammanställa. Dessutom samlade han på eget initiativ allt han kom över om romer. Thesleff donerade 1914 sin samling till Kungl. biblioteket i Stockholm.

Rökande rom
Rökande rom (OBS bilden är beskuren)

Vem tolkar, och hur...

Hur ska vi tolka fotografierna i Thesleffs samling? För det första kan vi konstatera att fotografierna avbildar fotografens föreställningar om romer. Vem eller vilka som fotograferade vet vi inte annat än undantagsvis. Uppenbarligen fanns en marknad för den typ av genrebilder som finns i samlingen. Valde Thesleff att samla vissa bilder eller samlade han allt han kom över? Det vet vi inte heller. Vissa motiv och miljöer finns inte representerade i samlingen, vi ser till exempel inga bröllopsbilder eller fotografier från religiösa ceremonier. (Att bilder från måltider och vardagsinteriörer saknas är emellertid typiskt för tiden.) För det andra valde Thesleff själv att samla bilder och vykort som andra fotograferat eller målat och som fanns tillgängliga till försäljning. Han valde bland andra fotografers val. Samlingen tydliggör således en finlandssvensk adelsmans val av bilder av romer. Det låter enkelt, men valet handlar också om en icke-roms föreställningar om romer. Om vi vet att vi ska avbildas för att visas upp väljer vi sannolikt våra kläder, frisyrer och poser med omsorg. Det gjorde Thesleff när han själv skulle fotograferas.

Rom betyder människa

Innan vi går vidare med att placera Thesleffs samling i sekelskiftets fascination av olikheter mellan människor och grupper av människor kan vi fråga vilka som ryms i kategorin romer. Rom betyder "människa" på romani. Historiskt sett tycks dagens romer vara ättlingar till människor som någon gång migrerade från trakterna kring den nuvarande indiska subkontinenten. Forskarna är varken eniga om tidpunkten för eller orsakerna till migrationen. Inte heller är man enig om från vilka områden vandringarna påbörjades. Etnologer avskiljer romer från de nomader som vandrar med boskap. Istället placeras romer bland kringvandrande eller peripatetiska grupper som återfinns över hela Europa. Andra inom de kringvandrande grupperna utgörs av människor som en gång tillhört majoritetsbefolkningen, som tinkers i Irland och Skottland, eller resande (som – liksom romer – i nedsättande syfte kallats tattare) i Sverige. Gemensamt för de kringvandrande grupperna är att de traditionellt sett umgås och gifter sig inom gruppen och att en del av dem reser i sina olika försörjningar. Så långt etnologerna.

Lång tradition av förföljelse

I Sverige finns en lång tradition av att betrakta kringvandrande grupper som främlingar eller avvikande. Den första uppgiften om romer i Sverige är från Stockholm 1512. En grupp romer omskrevs då som tattare från lilla Egypten. Gustav Vasa och hans söner stämplade de kringresande folken som spioner. År 1637 uppmanades alla tattare och tatterskor att fly från Sverige och dess provinser. Om inte skulle männen hängas och kvinnorna och barnen fördrivas.  På 1700-och 1800-talen fortsatte förordningarna mot kringvandrande grupper. En strategi var att stänga dem utanför gränserna, en annan att assimilera dem eller omhänderta barnen. Förföljelserna under 1800-talet sammanföll delvis med att Europas nationalstater började växa fram. Det blev viktigt att upprätta gränser mot det som avvek från den nationella självuppfattningen. Kanske kan vi också säga att i Sverige har romer och resande från första början på olika sätt förklarats vara av en helt annan sort än majoritetsbefolkningen. De har betraktats som främlingar, som de andra.

Rasteorierna växer fram

Under 1800-talet fick uppdelningen av människor och föreställningar om de andra nya proportioner. Då slog evolutionsteorier och ärftlighetsläror igenom och rasbiologin började utvecklas. Vid sekelskiftet 1900 bidrog sannolikt Thesleffs fotografier till projektet att betrakta och samtidigt göra romer till något helt igenom annorlunda än majoritetsbefolkningen.

Utklädda till romer på Skanse
I romkostym på Skansen (OBS bilden är beskuren)

Romer på Skansen

I Thesleffs samling finns etnografiskt berättande utomhusbilder av yrkesutövande romer, musicerande romer, piprökande romer, romer i vardagssysslor och grupper av romer som verkar ha släppt sina bestyr och samlat sig framför kameran. Bilderna är från olika länder, de flesta är tagna i östra Europa och vi kan se att många är tagna på avstånd. Här finns romer med häst, vagn och bohag, och romer framför tillfälliga eller permanenta bostäder. Här finns avbildningar av män och kvinnor, ofta i helbild – det verkar som om det var viktigt för Thesleff att samla på bilder som förutom redskap även återger klädesdräkter och smycken. Här finns uppklädda romer fotograferade i studio, och vykort på och målningar av romer. Här finns ett par bilder på människor som klätts ut till romer och ställts ut på Skansen i Stockholm. Det finns uppgifter att Thesleffs vänner under ledning av skådespelerskan Aina Mannerheim spelade dessa romer. I denna bild öppnar sig möjligheten att avläsa hur baron Thesleff föreställde sig att romer skulle se ut och föra sig.

Lättklädda och exotiska

Tagna var och en för sig och utryckta ur sitt sammanhang är många av bilderna harmlösa. Några är uppenbart exotiserande: romerna framstår som vilda, musicerande, dansande och obekymrade – vare sig det är torrt och varmt eller snö och kallt. Kvinnorna röker inte sällan pipa. Ett par bilder framställer romer som tiggare. Några av de målade bilderna av kvinnor sexualiserar dem med uppskörtade blusar och klänningar att jämföra med fotografierna där kvinnorna själva visar sig täckta från hals till fot.

Lättklädd romsk kvinna bakom galler
Lättklädd romsk kvinna bakom galler (OBS bilden är beskuren)

Folktyper och frågan om rasblandning

Emellertid bör Thesleffs bildsamling sättas in i den fascination för ”folktyper” och ”raser” som genomsyrade vetenskap och kultur vid sekelskiftet 1900. Den europeiska koloniseringen av den då kända världen hade nått sin höjdpunkt och stärkandet av nationen och ”folkstammen” var viktiga teman i Norden och i övriga Europa. Tidens rasbiologer var besatta av föreställningar om att yttre karaktäristika korresponderade med inre egenskaper och degenerationsteoretiker förfasade sig över att ”folkstammarna” höll på att blandas med varandra. I allmänhet menade de rasbiologiska auktoriteterna att den man kallade germanska, eller nordiska, rasen var den minst uppblandade. Det gällde således att värna om ”rasrenhet” mot degenererande blandning med vad man ansåg vara evolutionärt sett mindre utvecklade ”folktyper”.

Biologiskt undermåliga medelklassen

Den rasbiologiska inställningen bestämdes av den biologiska besatthet som präglade 1800-talets och 1900-talets vetenskap fram till andra världskriget. Socialpolitiker använde tidens biologistiska vetenskap för att förklara ekonomiska och sociala skillnader mellan människor. Således kunde i Europa inhemska kvinnor i allmänhet och de lägre sociala skiktens kvinnor i synnerhet, liksom arbetare och brottslingar förklaras vara biologiskt underlägsna den uppåtsträvande medelklassens män. Den rådande föreställningen var att de var av en annan och sämre kroppslig konstitution. Denna gjorde att de lägre sociala och ekonomiska skikten bodde i undermåliga bostäder, förökade sig okontrollerat och drogs med olika sorters sjukdomar. Majoritetssamhällenas nedvärderande behandling av romer bör sättas i samband med samtidens biologistiska, evolutionspräglade och degenerationsteorietiska tänkande – det vill säga med maktteknologier som kom att samverka med olika människors kamp om territorium och tillgångar.

Skallmätningsvetenskap

I slutet av 1800-talet var studiet av kranier (kraniologin) och mätningen av människan (antropometrin) i ropet. Med hjälp av mätningar skulle människan sorteras i olika grupper och typer. Den komparativa metoden som utmärkte 1800-talsvetenskaperna sökte ytterlighetstyper som kunde fungera som mått på människogruppers olikheter. Fokuseringen på ytterlighetstyper medförde att rasteoretiker ogillade biologiska och kulturella blandningar. Samer till exempel, skulle syssla med sina renar för att vara äkta samer. Samer som odlade potatis, höll en ko och fiskade var oäkta. Romer skulle vandra, bo i tält och syssla med metallarbeten eller hästhandel.

Civilisationen överlägsen

Att sortera olika kulturer hierarkiskt var populärt vid sidan av det rasbiologiska synsättet under Thesleffs sekelskifte. Man ansåg att jordbrukssamhället och senare industrisamhället var kraftfullare uttryck för mänsklig ekonomi än nomadiserade samhällen. Idén går tillbaka på 1700-talets upplysningstid och dess föreställningar om mänsklighetens progressiva utveckling från jägare och nomader till bofasta jordbrukare. Synsättet slog igenom i Sverige på 1800-talet innan Charles Darwins evolutionslära vann mark. Föreställningen var utbredd att ”svagare” nomadkulturer dukade under för den ”högre” jordbrukskulturen när de konkurrerade om samma resurser.

Dömda till utslagning

I Sverige förenades i slutet av 1800-talet den kulturhierarkiska synen på samhällsekonomier med idéer om rasbiologi. Men medan kulturevolutionister menade att lägre stående folk och samhällen kunde höja sig till högre samhällsnivåer (genom till exempel assimilering) – var rasbiologer låsta i föreställningar om människors inneboende, oföränderliga olikheter. Det var med både det kulturhierarkiska och rasbiologiska synsättet inte konstigt att romerna levde i vad som föreställdes vara de starkare folkslagens ytterkanter. Romer kunde utifrån bägge synsätten ses som en svagare folkspillra som höll på att slås ut av de bofasta högre stående folken.

Thesleffs syn

Kanske kan den finlandssvenske baronen Arthur Thesleffs intresse för romer ställas på en excentrisk, paternalistisk grund? Där gällde det att dokumentera de lägre kulturerna eller folken som var dömda till undergång. De måste få möjlighet att leva de liv de alltid levt och innan de dog ut gällde det att samla så mycket material om dem som möjligt. Thesleff ändrade under sin levnadsbana inställning till romer. Från att i slutet av 1800-talet ha haft en mer kulturhierarkisk, naturromantisk syn kom han under 1900-talets gång att dela de rasbiologiska uppfattningar som kommit att dominera det omgivande vetenskapssamhället och politikerna.

Tattare och avvikare

Kring sekelskiftet 1900 invandrade små grupper av romer från Ryssland till Sverige (gränserna var öppna mellan 1860 och 1914). Samtidigt var de svenska rasbiologerna rädda för att romer och de man ansåg vara germaner skulle blandas. I Sverige fanns också resande – som liksom romer kunde kallas ”tattare” (en term som varit i omlopp sedan 1500-talet). Svenska resandefamiljer levde i samhällets periferi, gifte sig i regel inom gruppen, försörjde sig på småhandel och hantverk liksom på föraktade sysslor som hästslakt och lumpsamling. Några hade tjänstgjort som bödlar. Majoritetssamhället såg dem som avvikare och gruppmedlemmarna kunde se sig själva som annorlunda än bondebefolkningen.

Rasbiologins stöd i riksdagen

Rasbiologerna vid sekelskiftet 1900 såg resande som en biologiskt undermålig grupp som uppstått genom blandning av romer och ”svenska germanska”. Med rasbiologiska argument ville socialpolitiker stävja en sådan blandning. De rasbiologiska idéerna omfattades av samtliga riksdagspartier. Med stöd i en rädsla för blandningen mellan ”germaner” och romer förkunnades i Sveriges utvisningslag från 1914 att ”Utländska zigenare ävensom utlänning, som uppenbarligen har för avsikt att söka sitt uppehälle genom bettlande eller att under vandringar från ort till annan vinna sin utkomst genom utförande av musik, förevisande av djur eller annan dylik sysselsättning, må vid ankomsten till riket eller omedelbart därefter av polismyndighet utvisas.”

Dock inget stöd i vetenskapen

I början av 1940-talet genomförde Gunnar Dahlberg, dåvarande chef för Rasbiologiska institutet i Uppsala, en mätning av så kallade tattare. Han kom fram till att de inte nämnvärt kunde skiljas från majoritetsbefolkningen. Skillnaderna var sociala, inte biologiska. Numera ser idéhistoriker och historiker resande som en kategori som i historiskt perspektiv bildades genom uteslutningar från den svenska majoritetsbefolkningen, en kategori som utpekades som ett socialt bottenskikt.

Statusen höjs

Trots att myndigheterna och vetenskapssamhället under och efter andra världskriget började frångå den rasbiologiska synen kvarstod förbudet för romer att invandra. Romer var den enda folkgrupp som uttryckligen förbjöds att invandra till Sverige, förbudet gällde fram till 1954. De romer som redan fanns i landet 1914 fick svenskt medborgarskap men utsattes för diskriminering på kommunnivå. Vid mitten av 1960-talet fanns ca 1000 romer i Sverige. 1987 fick svenska romer upphöjd status av Skolöverstyrelsen. Grunderna är oklara. Idag betraktas romer som en inhemsk minoritet (som till exempel samer).

Normalitetens bild av avvikelsen

Tillbaka till Thesleffs fotografier. De kan slutligen sägas vara en samling bilder som i sin samtid ingick i de rasutställningar som då upprättades för att belysa skillnader mellan olika människor. Idag kan samlingen användas på andra sätt. Till exempel för att studera vilka syften som tjänades när olika aktörer vid sekelskiftet 1900 på olika sätt och med olika argument upprättade skillnader gentemot vad man betraktade som de andra.

Pia Laskar
Fil.dr i idéhistoria

Senast uppdaterad: 2008-11-10
Innehållsansvar: Katinka Ahlbom, e-post: fornamn.efternamn@kb.se

Relaterad information

Arthur Tesleffs liv

Arthur Thesleff, klädd som indianhövding
Arthur Thesleff som indianhövding

Sveriges nationalbibliotek