Lovisa Ulrika

Drottning Lovisa Ulrika av Sverige hade en stor naturaliesamling som Linné ordnade och beskrev.

Det ökande intresset för naturalhistoria under 1700-talet uttrycktes inte enbart genom strömmen av forskningsrön i akademiska avhandlingar, vetenskapliga tidskrifter och monografier, utan även genom de s.k. naturaliekabinetten. För Linné och hans kolleger inom den naturvetenskapliga forskarvärlden var naturaliesamlingar ett nödvändigt arbetsverktyg och man bedrev också ett omfattande utbyte av olika slags naturalier – växter, djur, mineraler och petrifikat.

Naturalier högsta mode

Naturaliesamlandet blev nu dessutom även högsta mode i de europeiska furstehusen, varifrån det snart spred sig till aristokratin och borgerskapet. I Sverige kom kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika att från 1740-talets mitt bygga upp särskilt kostbara naturaliesamlingar, vilka försågs med extra glans genom de rariteter som Carl Gustaf Tessin – själv storsamlare – införskaffade åt de båda på naturaliemarknaderna i Holland.

Märkliga ting

Samlingarna hade liksom sina ägare olika prägel och där Adolf Fredriks kabinett på Ulriksdal innehöll ”märkliga” föremål som amfibier, fiskar, skelett, foster och missfoster var Lovisa Ulrika i sin naturaliekammare på Drottningholm mer inriktad på exotiska och vackra ting, främst snäckor, musslor och fjärilar.

Linné tillkallas

När de kungliga naturaliesamlingarna skulle ordnas och beskrivas låg det förstås nära till hands att kalla in Linné, vars namn var välkänt även vid hovet.  För Linné talade dessutom vännen Tessin som vid denna tid ännu åtnjöt kungaparets gunst. Redan 1746 utgav Linné en förstudie över Adolf Fredriks samling i form av avhandlingen Museum Adolpho-Fredericianum och från 1751 blev hans arbetsbesök hos kungaparet allt tätare.

Färdigt till slut

Efter många förseningar låg det första resultatet, Museum s:æ r:æ m:tis Adolphi Friderici, färdigtryckt 1755. Det rörde sig om en ståtlig foliovolym med gravyrer av utmärkt kvalitet, utförda av Jean Eric Rehn. En planerad andra del av detta praktverk dröjde dock och utkom först 1764, men nu i betydligt mindre oktavoformat och närmast undansmusslad som ett bihang till föreliggande arbete, Museum […] Ludovicæ Ulricæ.

God realtion till drottningen

Av detta framgår att drottningens samlingar inte kom att presenteras på ett lika glansfullt sätt som kungens och den lilla volymen saknar också helt illustrationer. Förteckningen är däremot mer omfattande än den över makens samlingar och av de 720 sidorna ägnas ungefär två tredjedelar åt insekterna, resten åt snäckorna. Förhållandet mellan Linné och Lovisa Ulrika tycks för övrigt ha varit mycket gott, där den svårcharmade drottningen tilltalades av Linnés chosefria sätt, medan han å sin sida rördes av hennes omtanke och generositet.

Senast uppdaterad: 2007-11-19

Alla personer i nätverket

Alla böcker

Lovisa Ulrikas exemplar av Museum s:æ r:æ m:tis Ludovicæ Ulricæ

Sveriges nationalbibliotek