Den efemära bilden

Innebörden av ordet efemär är förgänglig. För trycksaker innebär det kort aktualitet. Efemärt material finns ständigt närvarande i det offentliga rummet. Mycket finns samlat och bevarat i Kungl. biblioteket, främst i den samling som kallas ”Vardagstryck”.

Ephemera vulgata, dagslända
Ephemera vulgata - Dagslända

Generellt kan sägas att eftersom efemära trycksaker inte är aktuella särskilt länge, och dessutom i många fall även har kort exponeringstid, innebär det att formgivning med rubriker och bilder måste vara tydliga och anslående för att på så sätt fånga vår uppmärksamhet. Studerar man exempelvis reklamtrycket är språket lättförståeligt för sin samtid och den grafiska formgivningen ofta kombinerad med budskap som spelar på betraktarens känslor, dock utan att för den skull överträda gränsen för rådande normer och värderingar. För reklam fungerar endast om gränsen för vad som är accepterat inte överskrids. Att vissa budskap kunde uttryckas som vi idag ser som fördomar, beror endast på att de var accepterade i sin tid. Därför blir denna typ av trycksaker i efterhand en tidmätare som är ganska oslagbar. Idag ser vi detta tydligt och om tio år och mer kommer man att se samma sak vad gäller vår tid.

Den efemära bilden

En del av det efemära materialet utgörs av massproducerade bilder som regelmässigt har samlats på bibliotek, arkiv och museer, men mycket har gallrats eller fallit utanför gängse urvalsprinciper och bedömningar om vad som är värt att spara. Alltmer blir Internet det ställe där den efemära bilden får sin snabbaste och bredaste spridning, men också där insamlingsproblematiken är större och förgängligheten snabbare.

För att ha klart för sig hur bilder kan fungera, kan man studera några olika sammanhang där de förekommer och som också kan översättas till det digitala mediet.

  1. Bilden kan finnas som enbladstryck där informationen endast består av objektet självt, vad det föreställer och kanske information om årtal och upphovsman.
  2. Bilden kan också vara försedd med kommentarer och informerande bildtext.
  3. Bilden kan finnas som illustration vanligtvis i böcker och broschyrer, men även i affischer, där den syftar till att ge ett textsammanhang ett förklarande visuellt innehåll.
  4. Slutligen finns bilden i ett sammanhang där den är själva anledningen till att texten skrivits, och således kommenterar texten bilderna som i en konstbok eller en katalog.

”Efemär” kan användas som beteckning för allt detta, vilket dock inte betyder att alla dessa sammanhang måste vara efemära.

Efemära bilder behöver inte alltid vara tvådimensionella trycksaker, utan kan även vara föremål av mer eller mindre visuell karaktär. Det kan handla om otryckta bilder som förutom de digitala kan vara allt från vikingatida bildstenar och väggristningar, vaxbilder, emaljskyltar och bildutsmyckning på keramik, porslin och tyg som flaggor och banér, med mera. Den efemära bilden har funnits så länge bilden som fenomen existerat, men i sanningens namn finns de flesta bildmeddelanden inte längre kvar. Endast i liten skala finns de bevarade i bibliotek, museer och arkiv. Och även då bilden tryckts och lagmässigt levererats till olika samlande institutioner, har den fallit offer för gallring. I bästa fall är det vi fortfarande kan se typexempel.

Vykort med barn
Vykort Foto: Okänd, utan år

Cyklister, La chaîne Simpson

Reklam för cykelkedjor. Illustration av Henri de Toulouse-Lautrec, 1896

Även om ”förgänglighet” med andra ord är dess karaktär kan den efemära bilden under vissa förutsättningar ändå få en annan livslängd. När den slutat att vara aktuell och påminner oss om något får den en särskild, ofta personlig betydelse. Särskilt stark blir denna upplevelse om formgivningen dessutom upplevs som estetiskt tilltalande. Då får materialet sammantaget en innebörd som det ursprungligen inte haft. Den har med andra ord potential att efter ett tag förvandlas. Är det exempelvis en tidstypisk bild som minner om en viktig händelse, förvandlas objektet med tiden till ett fulländat historiskt dokument. Är det dessutom så att det finns en marknad som efterfrågar detta dokument ökar dokumentets värde. Är det slutligen formgivet av ett känt namn kan värdet bli hur stort som helst. Detta gäller till exempel efemära bilder gjorda av konstnärer som Henri de Toulouse-Lautrec med flera.

Formgivningen i sig, men framförallt inslaget av bilder, har därför stor betydelse för hur vi efter ett tag ser på materialet med andra ögon, och det kan då hända att diskussionen om förgänglighet definitivt skjuts i sank. Trycksaken kan upphöjas till dekoration och är bildinslaget dominerande kan det hamna i gränslandet för vad som kan kallas konst eller konstnärligt. En sådan illustration kan i många fall av egen kraft mäta sig med andra mer solitära bilder, där dessa gjorts enbart för sin egenskap som konstobjekt.

Program Gröna lund 1967
Program. Illustration av Bengt Nyström, 1967

Aktiebrev från Sala silververks aktiebolag
Aktiebrev 1888

Fenomenet blir särskilt tydligt när man studerar bilder i reklamen, då främst affischer, och om dessa i vissa fall är att betrakta som konst eller inte. Diskussionen har påverkat synen på materialet historiskt, för tanken som hägrat är att konsten skall vara fri från styrning, något som de etablerade konstnärerna har behövt reflektera över då de ägnat sig åt reklam. Men den ”fria konsten” är i själva verket en chimär, för konst gjord på beställning har alltid funnits. Någon konstfilosofisk värderingsgrund vad gäller det framställda slutresultatet behöver alltså inte finnas.

Majoriteten av affischmakarna var inte etablerade konstnärer utan snarare reklamtecknare på konstnärlig grund och här kan en viss skillnad mellan dessa yrkeskategorier ändå skönjas. Den etablerade konstnären hade mycket svårare att åsidosätta sina erkända personliga särdrag vilka ibland tenderar att ”skymma” budskapet. Reklamtecknarna å sin del var ofta okända och mer trogna sina uppdragsgivare. De satte den marknadsförda produkten i centrum på ett annat sätt och arbetade också med andra volymer där massproducering var regel med följden att varje bild gjordes under tidspress.

Är det då så viktigt att den kreativitet som en reklamtecknare använder för att framställa en bild tävlar i samma division som etablerad konst? Svaret på detta kanske är att reklamtecknarna enligt egen utsago påverkats av denna lite nedlåtande syn på reklambilden i snart 150 år men att affischen allt oftare kan ses utställda i konstens finrum.

Förgänglighet

Det efemära trycket som möter oss i det offentliga rummet, har ett syfte där förgängligheten är medkalkylerad. Därför slösar man i allmänhet inte på hållbart arkivbeständigt papper, vilket medför att förgängligheten kan mätas i relation till papperets nedbrytning. Det efemära trycket har traditionellt heller inte samma status som andra trycksaker, till exempel böcker. Det omhändertas inte på samma sätt av arkiv och bibliotek och kan vara svårt att nå fram till om det bevarats.

Den så kallade pliktleveranslagen ser till att Kungl. biblioteket får ett exemplar av allt som trycks i Sverige men dess tillämpning ger utrymme för vissa undantag som historiskt varit av praktisk natur. Mängder av pappersgrafik har därför inte regelmässigt sparats och dessa tillhör de kanske vanligast förekommande trycksakerna. Etiketter, emballage, kassar, spel, visitkortbokmärken, pappersbonader, omslagspapper, tapeter, exlibris, samlarbilder, dekaler, reklammärken av olika slag, skyltar, flerdelade affischer för stortavlor etcetera tillhör denna kategori.

Etikett för Valencia blodapelsin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 
Läsketikett

Det efemära material som emellertid inkommit till Kungl. biblioteket, drabbades i vissa tider av en oplanerad gallring som till synes skedde helt naturligt genom att till exempel affischer användes som omslagspapper. Denna delvis nedvärderande syn på det efemära materialet har dock förändrats och idag är tongångarna annorlunda. En viss retrospektiv insamling av detta åsidosatta efemära material har den senaste tiden skett till Kungl. bibliotekets samling, men det som finns där och i museer och arkiv kan ändå inte ge någon fullständig bild av hur det kan ha sett ut.

Forskningspotential

Sammantaget är ändå antalet bilder i det efemära materialet på KB ofantligt och har stor forskningspotential. Men det är svårfångat och döljer sig i olika samlingar och för dem som försöker tränga in i dessa är det lätt att mångfald blir enfald. Alltför många aspekter måste beaktas. Allt ifrån den oöverblickbara mångfalden till det begränsade urval som har sparats till eftervärlden. Är man emellertid medveten om denna ofullständighet är det lättare att värdera det som faktiskt finns kvar. De är tydliga historiska avtryck och kan som få återge och spegla sin tid. Det blir därför extra viktigt vid förståelsen av olika tiders händelser och vid återskapandet av gångna tiders miljöer. Det är med andra ord möjligt att använda materialet för att säga något relevant om gångna tider, men också om dagens samhälle.

Den efemära bilden blir föremål för analyser av olika slag, och en sådan tvingar oss att få syn på skillnader mellan olika bilder. Till skillnad från den efemära bilden, tål exempelvis konstbilden bättre att förflyttas, och kan hamna i nya kontexter med delvis nya innebörder, medan den efemära bilden mer är knuten till sin kultur och till sin tid. Konstbildens ofta mångfacetterade tolkningsplan gör den så att säga mer tidlös och mindre beroende av kulturella koder för förståelsen. En efemär reklambild kommunicerar i sin tid och är svåröverflyttad från en tid till en annan.

 

The palmtree, impregnated safety match
Tändsticksetikett

Trots att den efemära bilden genom sin tidstypiska och omedelbara prägel är svåröverflyttad, får den som nämnts ofta en annan innebörd och funktion efter ett tag då den istället fungerar i dekorativt syfte som stämningsskapare och minnesankare. Och det är den efemära bilden som har den största spridningen och som åtminstone på ett ytligt sätt påverkar oss mest. Den utan jämförelse mest spridda svenska bilden torde dessutom vara ett efemärt tryck. Tändsticksaskarna från Swedish Match spreds som få andra bilder över hela världen. När svenska tändstickor började tillverkas i slutet av 1800-talet, var etiketterna en viktig del i marknadsföringen. Etikettkonstnärerna försökte så långt som möjligt knyta an till lokala seder och smakriktningar, men det var svensk formgivning som spreds på detta sätt.

Det efemära trycket och den efemära bilden är förgängliga fenomen men också undflyende i den bemärkelsen att de genom mängd och urval är svåra att överblicka och därmed säga något sanningsenligt om. Men i vilket fall hjälper de oss att hitta tillbaka till hur det en gång var genom att ”påminna”, dels vad gäller budskap och innehåll men även, som med den efemära bilden, genom sin grafiska form.

Text: Olof Halldin

Senast uppdaterad: 2016-02-15
Innehållsansvar: Catarina Nordling, e-post: fornamn.efternamn@kb.se

Sveriges nationalbibliotek