Äldre tryck


300

Fysisk beskrivning

1. Föreskrivna källor

Hela publikationen är föreskriven källa.

2. Allmänna anvisningar

Här anges omfång, illustrationer och bibliografiskt format (ISBD 5). Använd MARC21-formatering och ISBD-interpunktion som för nyutgivet material.

KB katalogiserar vanligtvis sitt äldre tryck på en utökad biblioteksnivå, vilket innebär att vi anger uppgifter om planscher, inklistrade vinjetter, annonser, insatsblad och liknande efter sidtalsuppgiften.

KB rekommenderar inte arkkollation. I vanliga biblioteksprojekt har man nästan aldrig tillgång till så många eller så välbevarade exemplar som man behöver för att kunna fastställa en arkkollation med anspråk på generell giltighet. I enstaka fall kan en arkkollation användas för att belysa någon speciell omständighet, men den bör i så fall läggas som en exemplarspecifik uppgift i fält 562 (beståndsposten). Man måste då ange vilket exemplar arkkollationen avser. Man bör också använda en entydig formel, vilket inte är helt enkelt. Den bästa läroboken är av Fredson Bowers.

3. Allmänna anvisningar - reducerad ambitionsnivå

Vid reducerad ambitionsnivå anges en sammanfattande uppgift enligt KRS 2.5B2, beskrivningsnivå ett, dvs. huvudpagineringens sista sida, blad, spalt osv. Bipagineringar redovisas endast om de utgör en relativt stor del av volymen.

4. Allmänna anvisningar - SB17-poster

Övriga bibliotek ska inte ändra något i fält 245, 260 och 300 utan att först kontakta KB.

SB17-projektet katalogiserade på en hög ambitionsnivå. Man citerade inte på samma sätt som vi gör idag. Nedan följer några exempel på det.

Likhetstecken

Tanken var att SB17 skulle resultera i en tryckt bibliografi. Information som lades inom likhetstecken skulle visas kursivt i den tryckta bibliografin. Dessa anvisningar blev onödiga eftersom den tryckta bibliografin aldrig gavs ut. Låt likhetstecknen stå kvar. Det kan till exempel stå:

300 #a 296 s. =(s. 293-96 opag.)=
vilket uttyds 296 s. (s. 293-96 opag.)
 
Sidangivelser för verk som består av 1-9 sidor

Man inledde alltid med en nolla. Det behöver inte ändras men numera skriver vi [4] s.:

300 #a [04] s.
Semikolon i stället för komma

Semikolon användes före uppgifter om planscher, inklistrade vinjetter, annonser, insatsblad och liknande. Det behöver inte ändras men numera skriver vi 24 s., [1] pl.-bl. (ISBD 5.1.4.1.8):

300 #a 24 s.; [1] pl.

 

Opaginerade sidor
SB17-projektet noterade inte enstaka opaginerade sidor i slutet på en svit, bara opaginerade blad. Sista paginerade sidan är s. 265. Numera anges sådana uppgifter inom en parentes: 

300 #a 266 s.

 

Blanka sidor
I SB17-projektet lade man inte in uppgifter om enstaka blanka sidor i slutet på en svit, endast blanka blad. Numera anges sådana uppgifter inom en parentes:

300 #a 66 s.

 

Planschblad
I SB17-poster anges planschblad som pl.. Numera benämns de pl.-bl.. En anledning till att SB17-projektet bara skrev pl. var att planschsidor inte existerar under handpresstiden och därmed kunde inte termen pl. missförstås.

Format
I SB17-poster betyder en asterisk framför formatet att man endast sett exemplar på velinpapper (papper utan ränder). Asterisker kan fortfarande användas men det förutsätter att man har tillgång till många exemplar eller har kunskap om trycket:

300 #a 16 s. ; #c (*8:o)

 

 

5. Allmänna anvisningar - 300 #a Omfång

Här redovisas sidantal och övrigt material. Siduppgiften ska grunda sig på det totala antalet ark samt övrigt material som hör till trycket.

Siduppgiften är ofta uppdelad i två avdelningar. Först redovisas sviter där ordningsföljden lätt kan fastställas, därefter material med lösare anknytning och/eller utan fast placering i trycket, t.ex. planscher, insatsblad eller rättelseblad. Tryckta omslag redovisas sist. 

Man redovisar sviter och alla sviter i ett tryck anges. Vi följer inte ISBD 5.1.4.1.6 som säger att man bara anger de fem första sviterna.

Man börjar räkna sidorna från inlagans början och anger alla sidor i respektive svit, dvs. även opaginerade sidor eller blanka sidor som avslutar en svit.

Summan av sidorna måste alltid vara jämn eftersom samtliga sidor redovisas och ett blad kan inte ha bara en sida. Sviterna skiljs åt av kommatecken.

Arken är i allmänhet signerade enligt bokstavsföljden A-I, K-V, X-Z. När man bestämt tryckets format kontrollerar man helst pagineringen mot formatet. Om slutpagina inte verkar stämma med arksigneringen bör man kontrollera om arken är kompletta, att det inte finns luckor i arksigneringen eller att vissa sidangivelser i trycket har upprepats. Redovisa sådana felaktigheter.

Exempel
Om sista arksigneringen i en bok är Cc och formatet är oktav (=16 s./ark) kontrollerar man om trycket är signerat I och V, vilket är vanligast, eller även med J och U:

23 (A-Z) + 3 (a-c) x 16 = 416 s.

23 (A-Z) + 2 (J och U) + 3 (a-c) x 16 = 448 s.

Felaktigheter i trycket kan upptäckas med hjälp av kustoder. Saknas sidor efter en kustod kan exemplaret vara defekt. Om första ordet på nästa sida inte är identiskt med kustoden kan exemplaret vara felbundet eller sidorna ha hamnat i fel ordning.

6. Inledande sidor (preliminärer)

Trycktes nästan alltid efter själva texten. Bestod ofta av ett titelblad, inledande texter från författaren eller utgivaren och en innehållsförteckning. De signerades vanligtvis a, aa, aaa men det varierade mycket. Man använde sig ofta av symboler i stället, till exempel *¶ § )(.
En svit om 16 s. signerad ):( samt en svit om 8 s. signerad ):( ):(:

300 #a [24], 1154 s.

 

7. Felaktig paginering

Sista sidan felpaginerad

ISBD 5.1.4.1.4 föreslår xiv, 823 [dvs. 328] s. kompletterad med anmärkningen S. 328 felpag. 823, vilket vi inte följer. Den korrekta uppgiften anges i fält 300, med en anmärkning inom parentes:

300 #a 94 s. (s. 94 felpag. "64")
Enstaka felpagineringar inne i trycket

Det är oftast inte lika viktigt att uppge enstaka felpagineringar inne i trycket, om man råkar upptäcka dem, eftersom de sällan ger en felaktig bild av omfånget.

Dubblerade sidtal

Det är inte ovanligt att vissa sidor är dubblerade. Ange den felaktiga dubbleringen eftersom det ger en riktig bild av omfånget (alternativet i  ISBD 5.1.4.1.4):

300 #a 120 113-126 s.
Tryck med både sid- och bladnumreringar

Nedanstående exempel visar på ett tryck som huvudsakligen är paginerad. Fyra blad är folierade, dvs. angivna som blad. Det innebär att slutpagina inte stämmer eftersom fyra sidor inte är medräknade.

En utförlig omfångsbeskrivning är det enda sättet att göra detta begripligt:

300 #a 196 s., bl. 197-198, s. 199-330, 196 s., bl. 197-198, s. 199-266
Sidantalet kan inte anges på grund av ofullständiga exemplar

Ange de första eller sista paginerade sidorna och lägg till + s. (ISBD 5.1.4.1.5.). Endast i nödfall används denna modell.

I första hand försöker man belägga titeln och redovisa det fullständiga sidantalet i den bibliografiska posten. I beståndsposten talar man sedan om att det egna exemplaret är defekt, i fält 562 eller 852.

Exemplar som saknar sidor i slutet:

300 #a 200 + s.

 

Exemplar som saknar sidor i början:

300 #a s. + 41-200

8. Opaginerade sidor eller blad

Alla opaginerade sidor eller blad tas med i beskrivningen om de bedöms vara en del av utgivningen (ISBD 5.1.4.1.5.). 

Opaginerade sidor som bildar egna sviter

Opaginerade sidor eller blad som bildar egna sviter läggs inom klammer. ISBD-interpunktionen komma visar att det rör sig om egna sviter.

Fyra inledande ofolierade blad i en egen svit:

300 #a [4], 107 bl.

 

Åtta opaginerade sidor i en egen svit, mellan två paginerade sviter: 

300 #a 32, [8], 16 s.

 

Sexton opaginerade sidor i en egen svit, mellan två sviter med löpande paginering. ISBD 5.1.4.1.5 föreslår 1-100 vilket vi inte följer:

300 #a 100, [16], 101-232 s.
Opaginerade sidor eller blad i början på en svit

Opaginerade sidor i början på en svit noteras vanligtvis inte (ISBD 5.1.4.1.5).

Paginering som börjar på sid. 7 och de första sex sidorna är opaginerade. Skriv inte S. [6] 7-32 eller 32 s. (s. 1-6 opag.):

300 #a 32 s.

 

Paginering som börjar på sid. 325 och är ett utdrag ur ett annat verk. Skriv inte S. [321-324] 325-350  eller S. 321-350 (s. 321-324 opag.):

300 #a S. 321-350
Opaginerade sidor eller blad i slutet på en svit

 

Opaginerade sidor
Opaginerade sidorna anges direkt efter sviten, efter ett mellanslag och inom klammer. Man utesluter komma eftersom de opaginerade sidorna inte bildar en egen svit (ISBD 5.1.4.1.5).

Fem opaginerade sidor i slutet på en svit enligt ISBD:

300 #a 237 [5] s.

 

En opaginerad sida i slutet på en svit enligt ISBD:

300 #a 265 [1] s.

 

Många bibliotek lägger in ett komma mellan sidangivelsen och det som står inom klammer, 237, [5] s., vilket skapar det felaktiga intrycket av att de opaginerade sidorna bildar en egen svit och att den föregående sviten skulle sluta med en ojämn siffra, vilket en svit aldrig kan göra om ambitionen är att redovisa alla sidor.

Alternativ som KB använder
SB17-projektet använde samma sätt att ange opaginerade sidor som för blanka sidor.

Sidangivelsen inkluderar de opaginerade sidorna. Efter ett mellanslag anges de opaginerade sidor inom parentes. En förklarande text är nog oftast tydligare, speciellt vid komplicerade sidtalsangivelser som inbegriper blanka sidor eller om trycket innehåller många sviter. Det är dessutom lätt att dela upp sviter på ett felaktigt sätt med ISBD:s modell. LIBRIS-biblioteken väljer själva vilken metod som passar dem bäst.    

Fem opaginerade sidor i slutet på en svit enligt KB:

300 #a 242 s. (s. 238-242 opag.)

 

En opaginerad sida i slutet på en svit enligt KB:

300 #a 266 s. (s. 266 opag.)

 

Opaginerade blad
Ett opaginerat blad i slutet på en svit. Använd inte ofol. i stället för opag. trots att det rör sig om blad och inte sidor:

300 #a [8], 76 bl. (bl. 76 opag.)

 

Alternativet Ca 400 bl. i ISBD 5.1.4.1.5 används sällan. Arksigneringen i  äldre tryck gör det lättare att uppskatta antal sidor än för nutida tryck.

Opaginerat tryck med text på bladets ena sida:

300 #a [80] bl.

 

Opaginerat tryck med text på bladets båda sidor:

300 #a [48] s.

 

Se även Opaginerade sidor eller blad i tryck med två eller flera sviter

Se även Opaginerade och blanka sidor eller blad i slutet på en svit

 

9. Blanka sidor eller blad

Alla blanka sidor eller blad tas med i beskrivningen om de bedöms vara en del av utgivningen (ISBD 5.1.4.1.5).

Sista bladet är blankt (två sidor):

300 #a 32 s. (s. 31-32 blanka)

 

De två sista bladen är blanka (fyra sidor):

300 #a 88 s. (s. 85-88 blanka)

 

Sista bladet är blankt (ett blad):

300 #a [8], 76 bl. (bl. 76 blankt)

 

Se fält 500 för tryck med paginerade blad där en eller flera sidor är blanka.    

Sista sidan är blank:

300 #a 66 s. (s. 66 blank)

 

Opaginerade och blanka sidor eller blad. Läs även om två sätt att ange opaginerade sidor:

300 #a 168 s. (s. 161-164 opag., 165-168 blanka)

Tryck med två eller flera sviter som innehåller opaginerade eller blanka sidor

Om man vill upplysa om att vissa sidor är opaginerade eller blanka i ett tryck med flera sviter kunde ett alternativ vara att lägga upplysningen i anslutning till den svit som avses.

Praxis är i stället att lägga sådan information sist, efter sidredovisningen. För att man ska förstå vilken svit som avses märks varje svit vanligtvis med romerska siffror. Man börjar markera den andra sviten.
Om sviten är paginerad med romerska siffror märks sviten med arabiska siffror.

I fält 505 används hänvisningar med hjälp av romerska siffror främst för att ange titlar som förekommer på andra ställen än på titelsidan.

Första och andra sviten avslutas med opaginerade sidor:

300 #a 24, ii464 s. (s. 14-24, ii463-464 opag.)
   

Första sviten avslutas med elva opaginerade sidor varav de två sista innehåller rättelser:

300 #a 48, ii64 s. (s. 38-48 opag, 47-48 rättelser, ii63-64 opag.)


Tjugonio sviter där sid. 87-88 i den andra sviten är blanka:

300 #a [4], ii88, iii72, iv54, v66, vi100, vii92, vii118, ix82, x182, xi96, xii102, xiii102, xiv102, xv110, xvi84, xvii154, [xviii2] , xix56, xx36, xxi60, xxii44, xxii60, xxiv24, xxv22, xxvi16, xxvii24, xxviii22, xxix68 s. (s. ii87-88 blanka)


Andra och tredje sviten innehåller opaginerade annonser:

300 #a [2], ii480, iii514 s. (s. ii468-480, iii511-514 opag. annonser)

 

 

10. Rättelser, annonser etc.

Rättelser och annonser trycktes ofta på det som blev över av arken. De var sällan planerade från början.

Exemplaren kan variera mycket åt vad gäller den här typen av information. Skapa inte en ny post om det egna exemplaret har andra disjunkta annons-, eller rättelseblad etc. än de som nämns i en befintlig post, eller saknar information om dem. Lägg en lokal anmärkning i fält 562 (beståndsposten) i stället.

Termen rättelser används för rättelser som står på konjunkta blad, sådana som ingår i arket. Termen rättelseblad används för rättelser som står på disjunkta blad.

Rättelser etc. på konjunkta blad

Ange rättelser etc. efter sidtalsuppgiften inom parentes. Se även exempel under Tryck med två eller flera sviter:

Opaginerade rättelser i början på ett tryck:

300 #a xvi, 604 s. (s. xv-xvi opag. rättelser)
  

Opaginerade rättelser i slutet på ett tryck:

300 #a [6], 50 s. (s. 49-50 opag. rättelser)

 

Opaginerade annonser i början på sista sviten i ett tryck: 

300 #a x, 692 s. (s. 687-692 opag., 687-688 annonser)

 

Rättelseblad etc. på disjunkta blad

Ange rättelseblad efter siduppgiften oavsett var i trycket det är placerat. Det kunde ha placerats var som helst i trycket eftersom rättelseblad är disjunkta blad:

300 #a [18], 372 s., [1] rättelsebl.

11. Planschblad

Under handpresstiden var tryckarens huvuduppgift att färdigställa lösa ark som ofta kunde innehålla text och/eller planscher. Vanligtvis tryckte boktryckerier texterna och stentryckerier planscherna. 

En bokbindare band sedan in arken och, beroende på respektive uppdragsgivares önskemål, kunde planscherna placeras in på olika ställen i boken. Ibland var de utspridda, ibland bundna för sig men ofta samlade i slutet på boken. Ofta vet man inte om planscherna verkligen var tänkta att ingå i trycket eller om det är egna planscher som en uppdragsgivare har velat peta in i sitt exemplar.

Med tanke på osäkerheten om planschers ursprung är eventuella bokbindaranvisningar värdefulla, helst med uppgifter om hur många planscher som ingår i boken och om planschernas innehåll. Bokbindaren kanske har en anvisning om att planscherna bör bindas för sig men det är bara ett råd och ska inte tolkas som att det är en separat del av verket. Skapa därför bara en egen post för planscher som har givits ut med ett eget titelblad.

Särskilj planschbladen från siduppgiften för att visa att de tryckts på annat håll och klistrats in i verket.

Planscher som inte ingår i pagineringen

Ange planschbladen efter siduppgifterna (ISBD 5.1.4.1.8):

300 #a 604 s., [3] pl.-bl. (varav 2 vikta)
Planscher som ingår i pagineringen

Beroende på ambitionsnivå kan planschbladens antal och placering i trycket anges i en anmärkning (ISBD 5.1.4.1.8):

300 #a 156 s.
500 #a 10 pl.-bl. ingår i pagineringen, som bl. 3-4, 15-16, 47-48, 103-104, 133-134 
Planscher som är numrerade med romerska siffror

Ange antalet planscher med romerska siffror (ISBD 5.1.4.1.8):

300 #a [38], 228 s., XII pl.-bl.

 

Se även Planschtitelblad/planschförtitelblad 

12. Bokbindaranvisningar

Bokbindaranvisningar ger värdefull information om vad som ska ingå i trycket, till exempel rättelse-, plansch- eller insatsblad. Läs mer om bokbindaranvisningar under Planschblad och se exempel på bokbindaranvisningar i fält 500 för planschblad, insatsblad och kancellanser:

300 #a [2], 1274 s. (s. 1249-1274 opag., 1273-1274 rättelser och bokbindaranvisningar)
 

13. Insatsblad

Insatsblad är disjunkta, boktryckta blad, oftast av annat format än inlagan i övrigt. De har inte alltid någon självklar placering i trycket men var tänkta att ingå i trycket, till skillnad från planschblad, rättelseblad, annonser etc. som oftast inte var planerade utan kunde tillfogas senare exemplar.

Vanliga insatsblad är utvikbara tabeller. Ange insatsbladet efter siduppgiften men före eventuella planschblad:

300 #a [52] s., [1] ins., [2] pl.-bl.

 

Man behöver vanligtvis inte göra en anmärkning om vad insatsbladen består av men ibland kan en anmärkning i fält 500 ändå vara bra, till exempel om tanken är att insatsbladen ska klistras ihop. Se exempel i fält 500

14. Kancellansblad

Kancellansblad är ersättningsblad, dvs. man tog bort det felaktiga bladet i trycket och klistrade in kancellansbladet där i stället. Ofta markerades det felaktiga bladet (kancellandum) med ett klipp.

I KB:s pliktexemplar finns ibland kancellansblad inklistrade i slutet av ett tryck. Det är av stort värde för en forskare som då kan se vilken text man ville byta ut, ofta av politisk natur.

Det är dock mycket vanligare att kancellansbladen redan har bytts ut. De är därmed svåra att upptäcka om man inte studerar bladen noga, vilket man vanligtvis inte har tid med. Skulle man ändå ha kännedom om eller råka upptäcka ett kancellansblad redovisar man det i fält 500.

15. Frontespis

Frontespis är ett extra, smyckat titelblad (NE) i anslutning till titelbladet. Den innehåller oftast kortfattad, graverad titelinformation, ibland med ett porträtt.

Ange frontespiser efter siduppgiften men före eventuella plansch- eller insatsblad. Ytterligare upplysningar anges i en anmärkning:

300 #a [10], 438 s., frontespis, [1] ins.
500 #a Frontespis: "Werldsbeskrifning. III. delen."

 

Ange frontespis före eventuella planschtitelblad:

300 #a [2] s., 1920 sp., frontespis, pl.-titelbl., [2] pl.-bl.

 

Inled med Frontespis om hela trycket är graverat (termen textbl. används för att visa att det graverade bladet mestadels innehåller text, vilket var ovanligt):

300 #a Frontespis, [3] grav. textbl., [1] pl.-bl., [22] vikta pl.-bl.
500 #a Frontespis graverad av F. Chauveau

 

Se även Frontespis i flerbandsverk.

16. Planschtitelblad/planschförtitelblad

Har även benämnts graverat titelblad i tidigare katalogposter. Planschtitelblad som inte ingår i arken redovisas inte i siduppgiften. De anges i stället efter paginering och eventuell frontespis men före planschblad som pl.-titelbl. Ibland är planschtitelbladet det enda titelbladet i trycket men ibland följer ett boktryckt titelblad. I det senare fallet används termen pl.-förtitelbl. 

Planschtitelblad/planschförtitelblad som inte ingår i arket

Trycket inleds med ett disjunkt planschtitelblad, därefter följer det första arkets åtta opaginerade sidor (sc. = sculpsit, dvs graverat):

300 #a [8], 248 s., frontespis, pl.-titelbl., xxxiv pl.-bl.
500 #a Planschtitelbl.: sc. S. Andersson

 

Planschtitelblad/planschförtitelblad som ingår i arket

Trycket inleds med ett konjunkt planschtitelblad och ett konjunkt boktryckt titelblad, dvs. båda titelbladen ingår i siduppgiften (36 s.). Ange en fras i fält 500, inte i fält 300 eftersom förtitelbladet redan redovisats i siduppgiften:

300 #a [36], 360 s.
500 #a Förtitelbladet graverat

 

Trycket inleds med ett konjunkt planschtitelblad, dvs. planschtitelbladet ingår i siduppgiften (xx s.). Ange en fras i fält 500, inte i fält 300 eftersom titelbladet redan redovisats i siduppgiften:

300 #a xx, 320 s.
500 #a Titelbladet graverat

 

Se även Planschblad.

 

17. Gemensamma titelblad

För tryck med gemensamt titelblad använder man frasen Gemensamt titelbl.: i fält 300 före pagineringen:

Gemensamt titelblad:

245 1 0 #a 1795 års prestmöts-prädikningar. 
300 #a Gemensamt titelbl.: [2] s., 24, 24, 18 s. ; #c 4:o.

 

Gemensamt titelblad och gemensamma preliminärer (inledande blad):

245 1 0 #a Andelige och werldslige dikter, ...
300 #a Gemensamt titelbl. och prelim.: [10] s., [4], 82, [14], 182 s. ; #c 4:o.
 

18. Gravyrer

Ange gravyrer som lätt kan lokaliseras efter sidtalsuppgift, eventuella frontespiser, insatsblad och planschblad. Ytterligare upplysningar anges i en anmärkning (invenit = upphovsman till ursprunglig version av en gravyr):

300 #a [4], 210 s., pl.-titelbl., [3] pl.-bl., [2] inklistrade gravyrer
500 #a Gravyrer: inv. J. Peringskiöld
  

Hela trycket är graverat:

300 #a [10] pl.-bl. & tr. omslagsetikett
500 #a Helt graverat tryck
Gravyrer - titelvinjetter

Graveringar på titelsidor kallas för titelvinjetter. Man kan oftast bortse från dem vid beskrivningen men om de är signerade är det bra att göra en anmärkning i fält 500.

19. Omslag

Ange pappersomslag med tryckt text i delfält 300 #a. Dessa pappersomlag är tidiga förlagsband som framställdes i tryckeriet:

300 #a 12 s. & omsl.

 

20. Allmänna anvisningar - 300 #b Illustrationer

Förkortningen ill används i delfält 300 #b för att ange eventuella illustrationer i texten. Illustrationer i trycken visar på högt tekniskt kunnande, att man kunde trycka text och bild samtidigt (ISBD 5.2).

Man kan bortse från smärre illustrationer. Utförligare information om illustrationer anges i fält 500 (ISBD 5.2.3.1).

Illustrationer kan sällan användas för att skilja exemplar åt. Ur en snäv bibliografisk synvinkel är det därför inte lika viktigt att redovisa dem som exempelvis planschblad, frontespiser eller blanka sidor.

Övriga kategorier som används i delfält 300 #b är desamma som för nyutgivet material, dvs. diagram, faksimil, kartor, musiknoter och tabeller:

300 #a [8], 32 s. : #b ill., musiknoter

 

Färgillustrationer

Om man känner till att vissa eller alla illustrationer är i färg i alla exemplar, anges uppgiften färgill. i delfält 300 #b, som för nyutgivet material (ISBD 5.2.4.1)

Är man osäker på om färgillustrationer finns med, eller var tänkta att finnas med i alla exemplar, anger man uppgiften som en exemplarspecifik anmärkning i fält 562 (beståndsposten).

Träsnitt, kopparstick etc.

Träsnitt etc. som ingår i arket anges som illustrationer i delfält 300 #b. Ange antalet illustrationer om de är förtecknade i trycket eller på annat sätt kan uppskattas. Ytterligare upplysningar anges i en anmärkning i fält 500.

300 #a 456 s. : #b 30 ill. (träsnitt)
 

21. Allmänna anvisningar - 300 #c Format

Formatet är av grundläggande betydelse för identifieringen av en upplaga. Formatangivelsen för det äldre materialet åsyftar det bibliografiska formatet, grundat på sidornas placering och antal i tryckformen, inte bokens storlek i centimeter. Formatet anges i delfält 300 #c och föregås av semikolon.

Vi följer inte ISBD 5.3.2 som säger att man kan ange tryckets storlek om man är säker på att det exemplar man katalogiserar är oskadat, dvs. inte har ändrats sedan utgivningen.

Önskas centimeterangivelse läggs denna i fält 562 i beståndsposten. Handpresstidens trycksaker är så gott som undantagslöst individuellt bundna och inte skurna till standardmått. En centimeterangivelse gäller alltså bara det exemplar som man mäter på.

22. Utskjutning

Utskjutning: Fördelning av typsidorna i formen. Det färdigtryckta arket får vid falsningen (vikningen) sidorna i rätt ordningsföljd. I normalfallet bildar varje ark ett eget lägg. En oktav (8:o) består då av s. 1-16, 17-32 osv.

Halvarksutskjutning: Båda typsidor av arket trycks från samma tryckform och skärs före vikningen. I stället för sid 1-16 (oktav) får man två exemplar av sid 1-8.
Denna metod innebar att man låste typer till en form per ark i stället för två formar. Det kan bland annat vara ett tecken på att tryckeriet hade knappt med stil.

Se exempel på halvarksutskjutning.

23. Exempel på vanliga format

Nedanstående format är några av de vanligaste. Andra format användes vid speciella tillfällen, till exempel för mycket små böcker eller böcker med ovanligt utseende (Gaskell).

Primo(1:o)

Ett ovikt blad med text på en sida, kallas också för ettbladstryck.

1 ark där endast 1 sida används i en form, 1x1 sida = 1 sida:

300 #a 1 bl. ; #c 1:o

Folio(2:o)

1 ark med 2 sidor i två formar, 2x2 sidor = 4 sidor. Arket viks en gång:

300 #a [4] s. ; #c 2:o


Eftersom det skulle bli alltför många trådar om man band varje folioark för sig var det vanligt under 15-1600-talen att man band ihop flera ark (Gaskell).

Ange en sexa inom parentes om tre ark har samlats ihop före bindningen. Tråden hamnar då mellan den sjätte och sjunde sidan:

300 #a [12], 654, [14] s. ; #c 2:o(6)

 

Tryck som binds ihop på kortsidan kallas för tvärformat. Bokens bredd blir större än höjden och texten hamnar följaktligen på tvären:

300 #a [36] s. ; #c 2:o(tv.)
Kvarto(4:o)

1 ark med 4 sidor i två formar, 4x2 sidor = 8 sidor. Arket viks två gånger:

300 #a 16 s. ; #c 4:o

 

Ange en åtta inom parentes om två ark har samlats ihop före bindningen. Tråden hamnar då mellan den åttonde och nionde sidan, inte fjärde och femte som för en vanlig oktav. Vanligt för engelskt tryck t.o.m. 1600-talet och för biblar till 1800 (Gaskell):

300 #a lxxx, 1001, [1] s. ; #c 4:o(8)
Oktav(8:o)

1 ark med 8 sidor i två formar, 8x2 sidor = 16 sidor. Arket viks 3 gånger:

300 #a 16 s. ; #c 8:o

 

Ange en fyra inom parentes om sviterna består av halvark. Vid bindningen har tråden hamnat mellan den fjärde och femte sidan, inte åttonde och nionde som för en vanlig oktav:

300 #a [16] s. ; #c 8:o(4)
Duodes/duodecimo(12:o)

1 ark med 12 sidor i 2 formar, 12x2 sidor = 24 sidor. Arket viks två gånger längs den långa sidan, sedan tre gånger längs den korta:

300 #a 60 s. ; #c 12:o

 

Om arket viks en gång på den korta sidan, sedan fem gånger längs den långa får man en avlång duodes:

300 #a [34], 110 s. ; #c 12:o(avl.)
Sedes/sedecimo(16:o)

1 ark med 16 sidor i 2 formar, 16x2 sidor = 32 sidor

300 #a [64] s. ; #c 16:o
Oktodes/oktodecimo(18:o)

1 ark med 18 sidor i 2 formar, 18x2 sidor = 36 sidor

300 #a [2], 332 s. ; #c 18:o

 

Vartannat lägg består av tolv blad, vartannat sex blad: 

300 #a 216 s. ; #c 18:o(12/6)

 

Varierande format i ett tryck

Trycket har omväxlande kvarto och oktavark:

300 #a 216 s. ; #c 4:o och 8:o

 

Huvuddelen av trycket har formatet 16:o men fyra sidor har formatet trigesimo secundo 32:o(2). Om sidangivelsen anses viktig att redovisa för respektive format kan man använda två 300-fält: 

245 1 0 #a Kärleks-förklaringen, jemte svar. Ett conversations-spel med tärningar. 136 blad med anvisning om spelet.
300 #a 142 s. ; #c 16:o
300 #a [4] s. ; #c 32:o(2) 

 

 

 

Senast uppdaterad: 2015-11-10
Innehållsansvar: Torbjörn Persson, e-post: fornamn.efternamn@kb.se