Två utgåvor publicerades samma år, en med svensk text och en med både svensk och latinsk text. Den här presenterade varianten (a) har genomgående svensk text till skillnad från övriga varianter (b-d).

Format: Qvarto (4:o)
Kollation: p⁴, (a)⁴ (- (a)₁), (b)⁴, (c)², A-M⁴, N²
Omfång: [126] sidor; frontespis, 19 planscher
Publikationen innehåller huvudsakligen illustrationer av mynt och medaljer. Utöver frontespis och planscher, som är utförda i kopparstick, finns ett 70-tal träsnitt.

Frontespisen är tecknad av författaren och graverad av Herman Padtbrugge, en holländsk kopparstickare som under några år var verksam i Sverige. Alla mynt- och medaljbilder - drygt 400 objekt - är framställda efter teckningar av Brenner och avbildar hans egna original. Av signeringen framgår att ett tiotal planscher har stuckits av tysken Johann Christopher Sartorius. En del kopparstick har graverats av Brenner själv.

Efter företalet till Karl XI har skriften en censura, det vill säga ett bevis för att publikationen har godkänts för utgivning. Den har undertecknats av rikshistoriografen och universitetsbibliotekarien C. Örnhiälm (Arrhenius) som 1689 tillträtt det nyligen inrättade ämbetet som censor librorum vid Kanslikollegiet.

Typsnitt: Fraktur
Band: Samtida skinnband
Yttre mått: Ca 20,5x16 cm

Avbildat exemplar: KB variant a, exemplar A
Exemplar A och B (Rålambska samlingen) är av samma sättning, men kan skilja sig från varandra beträffande vissa obetydliga detaljer. Vad gäller planscherna är de dock olika. I exemplar A finns tre kopparstick som saknas i B: en myntplansch daterad 1705 med noteringen att den är ämnad för en andra upplaga samt två planscher med medaljer slagna för Gustav II Adolf respektive Kristina. Istället finns i exemplar B fyra kopparstick som saknas i A: en myntplansch "Addendi ad lib.1." daterad 1701, en plansch med "Daleklippingar" daterad 1696 samt två planscher med medaljer slagna för Karl IX respektive Gustav II Adolf, den förra daterad 1696. (Exemplarens varierande planschbestånd kommenteras nedan).

I det avbildade exemplaret återfinns namnen på några personer som sannolikt varit bokens ägare, Benedictus (Bengt) Oxenstierna, Fredric Wilhelm Palin samt P. Psilanderhielm (som också noterat sig som "possessor").

Kända exemplar: KB 7 exemplar, variant a, A och B (Rålambska samlingen), variant b, A och B, variant c, A och B (Rålambska samlingen), variant d; Uppsala universitetsbibliotek 2 exemplar (med svensk och latinsk text, varav ett i Cronstedts samling); Vitterhetsakademiens bibliotek 4 exemplar (ett med svensk text och tre med svensk och latinsk text, varav ett i Lovisa Ulrikas numismatiska bibliotek); Landsbiblioteket i Växjö; Säveskolan i Visby (ofullständigt); Helsingfors universitetsbibliotek.

Upplagor: 1691 (2 utgåvor, en med svensk text och och en med svensk och latinsk text), 1731 (utökad upplaga, utgiven av N. Keder).

I KB:s samtliga exemplar syns den svenska texten (i den utsträckning den förekommer) vara av samma sättning, men skillnader finns, t.ex. beträffande titelbladens datering, stavningen i bildtexterna, dekorationer och dylikt.

1691 års utgåva av Thesaurus nummorum med både svensk och latinsk text publicerades 1972 som faksimil med många tillägg.

KOMMENTAR
Elias Brenner var konstnär och en för sin tid framstående numismatiker. Han innehade olika befattningar, som så kallad hovminiatör (miniatyrmålare), som tecknare och kopparstickare och senare som assessor vid Antikvitetskollegiet. Johannes Schefferus, som var Brenners lärare vid universitet i Uppsala och själv ägde en myntsamling, hade under studietiden uppmuntrat sin lärljunges intresse för mynt och myntforskning. Brenner blev pionjär inom den svenska myntforskningen och grundlade tillsammans med kollegan vid Antikvitetskollegiet, Nicolas (Nils) Keder, den svenska numismatiska vetenskapen.

1686 fick Brenner kungligt privilegium på utgivningen av en mynthistoria. Thesaurus nummorum…, Thet är En Skatt af Swenskt Mynt, Uthi tvenne Böcker fördelt, som hela titeln lyder, är egentligen en kommenterad katalog över författarens egen samling av mynt och medaljer, den på sin tid största i landet. Publikationen innehåller en hel del felaktigheter som rör bestämningarna av de tidigaste mynten, men som helhet har arbetet ändå haft ett stort vetenskapligt värde som sträckt sig långt fram i tiden. Brenner anses ha åstadkommit ett av de mest bestående lärdomsverken från karolingisk tid, fritt från samtidens hyperborna patriotism.

Boken såldes inte via bokhandeln utan distribuerades av författaren själv till fackmän och bemärkta personer i och utanför Sverige. Möjligen kan produktionen ha gått till så att exemplar tryckts upp och bundits on demand, det vill säga då behovet infunnit sig. Brenner har troligen också kontinuerligt försett de ursprungliga mottagarna med nya planscher. Dessa omständigheter kan vara förklaringen till att olika exemplar har skiftande innehåll.

Av förordet framgår det att Brenner tämligen omgående avsåg att ge ut en mer omfattande upplaga av "myntboken" (jfr även titelbladets redogörelse för innehållet som inte motsvaras av den befintliga texten). Någon sådan blev dock inte färdigställd under författarens livstid, utan publicerades först 1731 genom Nicolas Keder.


LITTERATUR
Collijn I., Sveriges bibliografi : 1600-talet : bidrag till en bibliografisk förteckning. - Uppsala 1942-44. - Bd 1, sp. 109 f.

Brenner E., Thesaurus Nummorum Sveo-Gothicorum / med kommentarer av N. L. Rasmusson och E. Nathorst-Böös. - Stockholm 1972. - (Suecica rediviva ; 23). - Faksimil av 1691 års utgåva med svensk och latinsk text

Lindroth S., Svensk lärdomshistoria : stormaktstiden. - Stockholm 1975. - S. 335 ff.

Schück H., Kgl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien : dess förhistoria och historia. - Stockholm 1935. - Bd 4, s.195 ff.

Wiséhn I., "Elias Brenner and Nicolas Keder". - I: Numismatische Literatur 1500-1864. - Wiesbaden 1995. - (Wolfenbütteler Forschungen ; 64). - S. 83 ff.

Lillemor Lundström

02-09-25

Svenskt tryck före 1700