Kosmas

Kosmas Chronica Bohemorum (Tjeckernas krönika) skrevs av en domprost i domkapitlet i Prag som dog i framskriden ålder år 1125. Hans familj på faderns sida har ibland knutits till polska krigsfångar som kom till de tjeckiska områdena under första hälften av tiohundratalet. Trots att Kosmas var präst var han gift med en kvinna vid namn Božetěcha.

Kosmas skrev sitt verk under ett antal år mot slutet av sitt liv, och byggde det på allehanda källor. Efter att i de inledande styckena satt  sin krönika i ett ”världsperspektiv” inledde Kosmas med tjeckiska legender. Dessa återspeglar muntliga traditioner, men tar också med senare kulturella detaljer. Utan tvivel förbättrade Kosmas legenderna i sin version. På dem följer kompilationer från olika historiska verk, från sent niohundratal till tiohundratalet. Mot slutet kom krönikan också att återspegla vad han personligen, liksom folk i hans krets hade upplevt, och också hans egna sympatier och antipatier. Hans arbete skulle i betydande utsträckning skapa den tjeckiska ”statsideologin”. 

Till formen är Kosmas’ tillvägagångssätt helt medeltida; han hämtar nämligen här och var färdigformulerade yttranden från ett brett urval källor. Vi finner sålunda ofta citat från antikens författare – framför allt Vergilius, men i mindre utsträckning Horatius, Ovidius och Lucanus. Därutöver har enstaka referenser eller parafraser hämtats från andra antika skalder. Antika och kristna element blandas om varandra. Det mesta har utan tvivel hämtats ur olika florilegia, dvs. samlingar av utdrag – som var vanligt under medeltiden. Icke desto mindre vittnar detta om Kosmas utomordentliga bildning, både som författare och som historieskrivare. Hans källor, de viktiga tyska krönikorna, särskilt den som skrivits av Regino från Prüm (842–915) vittnar om det. Dessutom använde sig Kosmas av diverse legender, framför allt legenden om Sankt Václav.

Kosmas följde principen att inte upprepa fakta som redan fanns tillgängliga på annat håll. Som historiker var han högst inexakt i sin kronologi, varför tidsuppgifterna bör behandlas med stor försiktighet. Genom sin ställning kom Kosmas ganska nära betydelsefulla politiska händelser. Hans förklaringar blir därför ibland högst subjektiva, vilket särskilt framgår av hans negativa syn på kung Vratislav (död 1092). Icke desto mindre är hans krönika en av de viktigaste berättande källorna för den tjeckiska historien och ett betydande verk i ett vidare centraleuropeiskt sammanhang, trots att hans redogörelser nästan uteslutande ägnas den regerande dynastin Přemysl och dess omedelbara omgivning.

Som författare använde sig Kosmas av ett antal litterära element och metoder för att göra sin berättelse mer levande. Särskilt var det fråga om täta (icke autentiska) tal i första person, men han använde också andra poetiska utsmyckningar, som rimmad prosa eller olika rytmiska satsslut.

För hans skolning var hans tid under magister Frank vid den berömda katedralskolan i Liège utan tvivel av stor betydelse. Kosmas många personliga förbindelser och anknytningar i Böhmen är tydliga i de förord som inleder enskilda delar av hans krönika. Den första dedikationen gäller verket i dess helhet och är riktad till magister Gervasius, som tycks ha varit ärkepräst i en kyrka i Prag. Första boken är dedicerad till prosten i Sankt Severus (Šebíř) i Mělnice, den andra till Kliment, abboten i klostret i Břevnov. Den tredje boken saknar dedikation. Kosmas arbetade på den fjärde när han dog.

Namnen, och den miljö de representerar, pekar på Kosmas främsta intellektuella anknytningar och antyder därtill var han kan ha funnit sina källor. Källorna bör ha varit handskrifter förvarade i biblioteken på de institutioner som dessa personer ledde, i synnerhet klostret i Břevnov. Kosmas anses med en viss sannolikhet vara förknippad även med andra hagiografiska arbeten. 

Krönikans popularitet framgår av att ett ovanligt stort antal handskrifter har bevarats. Över femton medeltida handskrifter finns kvar i dag, i olika grader av fullständighet, och andra nämns i medeltida bokkataloger. Vissa av dessa handskrifter är äldre än den som finns i Codex Gigas, men denna har den stora fördelen att den erbjuder hela krönikan. (I Codex Gigas får krönikan plats på endast elva blad, medan den i tryckta kritiska utgåvor upptar mer än tvåhundra sidor.)

Det är svårt att definitivt avgöra hur krönikan tillkom. Den finns inte bevarad i original, vilket är regel under medeltiden. Olika handskrifter skiljer sig åt i enskildheter som i de sista kapitlens redigering och särskilt i lokala utökningar. Hittills har inga försök att hitta ett släktskap mellan de enskilda handskrifterna (och därmed mellan versioner av själva krönikan) lyckats bli allmänt accepterade. Åtskilliga av versionerna har dock blivit föremål för studium.

Krönikans första bok har 42 kapitel och täcker tiden fram till år 1037, dvs. till de första åren av Břetislav I:s regering. Den andra har 51 kapitel och når fram till 1092, dvs. till Vratislav II:s död (som kung Vratislav I). Den tredje boken, med 62 kapitel handlar om tiden fram till Kosmas död 1125. Men här säger krönikören tydligt ifrån att han avsiktligt undviker att ta upp en del händelser som fortfarande är alltför ”glödheta”, med andra ord enligt hans åsikt alltför kontroversiella. Storleken av de enskilda böckerna mäts inte bara i antal kapitel, utan än mer uttalat i deras omfång. Även om Kosmas arbete i grunden är en krönika har det en hel rad drag som snarare påminner om annaler, till exempel går författaren ibland mekaniskt fram vid år som saknar en egen historia att berätta.