2009-08-14

Fotografijubileum

Den 19 augusti är det 170 år sedan daguerreotypin presenterades. På KB finns spännande material från epoken. Fotohistorikern Pär Rittsel berättar hur allt började.

Den 19 augusti 1839 iscensatte den franska Vetenskapsakademien århundradets kanske mest uppmärksammade pr-kupp. Louis Daguerre presenterades som fotografins uppfinnare och den franska staten skänkte i en magnifik gest uppfinningen till världen! ”Hela Paris” trängdes i den stora salen, i vestibulen och på gatan utanför. Tidningar i hela världen refererade nyheten.

Konkurrenterna var tätt efter

Förväntningarna hade byggts upp av akademiens ständige sekreterare Arago sedan januari, men nu började tiden bli knapp. Andra uppfinnare lurade bakom knuten. Parisaren Bayard tystades tillfälligt med ett stipendium och på andra sidan Kanalen fanns engelsmän som Fox Talbot. De jobbade med en annan teknik med negativ, från vilka ett obegränsat antal kopior kunde framställas – det som skulle bli grundvalen för all fotografi fram till vår digitala era.

Hugo Ekelund, en av de sista ägarna till Hults Bruk och hans hustru Emma ”daguerreotypiserade” hos fotografen Millet i Paris 1855.

Daguerreotypin, som uppfinnaren blygsamt döpt processen till, gav en enda spegelvänd bild som inte kunde mångfaldigas. Processen var dessutom komplicerad och hälsovådlig. En försilvrad och putsad kopparplåt preparerades med jod och framkallades med ångor från upphettat kvicksilver. Ljuskänsligheten var till en början så dålig att det tog minuter att exponera en bild.

Svenska pionjärer

Daguerre hade förberett lanseringen noga. Den 20 augusti fanns både kameror och hans egen bruksanvisning att köpa. Till julen samma år publicerade bokhandlaren Adolf Bonnier en svensk översättning, som fick en och annan att börja experimentera när dagsljuset gjorde det möjligt att fotografera framåt våren 1840. På hösten kunde tre svenska pionjärer visa Stockholmsvyer på Slottet.

Första upplagan av den svenska översättningen av Daguerres bok.

Nya rön gjorde att exponeringstiden kunde förkortas. Därmed föddes ett nytt yrke, porträttfotografens. Till en början var det turnerande franska och tyska fotografer som senare fick svenska elever och efterföljare. En öppnade ateljé i Stockholm, andra reste från stad till stad och porträtterade den kundkrets som hade råd och var nyfikna på det nya mediet.

Mannen som avbildades 1849 hos P.M. Lindstedts Photographi- och Daguerreotyp-inrättning i Göteborg är troligen Järnvägsdirektören Marcus Agrelius.

Skarpa vackra bilder

Även om daguerreotypin var en återvändsgränd, gav den oss under 20 år en skatt av skimrande och oerhört detaljerade porträtt och några stadsvyer från fotografins fascinerande pionjärår. Fortfarande anar man vilken begeistring de väckte, dessa magiska silverspeglar som höll kvar bilden av ett ansikte. Från 1860 avlöstes daguerreotypin av pappersbilderna i visitkortsformat som gradvis gjorde det möjligt också för ”vanligt folk” att gå till fotografen.

Pär Rittsel

Sveriges nationalbibliotek